Se dessa droppar. Tycker du
kanske allt detta prat om droppar. Tycker du kanske dropparnas sagor, stämmor
är tjatiga. Hur kan dessa stämmor vara tjatiga. Dessa droppar, regndroppar
faller, faller samt rör vid din hud. Låt oss säga sjunker in.
Se dessa droppar,
regndroppar så vackra i mångfald. Mångfaldsfingrar rör vid dina sinnen. Talar,
tilltalar samt sjunker in. Markerna, hudar torkar gives dessa ej regn,
regndroppar, fingrar torkar de. Så hur kan detta med droppar vara tjatigt. Det är
liv är näring, livsnäring vilken sjunker in. Genom dessa droppar andas du allt,
det allt du är. Hudar marker torkar näri
de ej gives regn. Visst är det så att du nu ser regn, det regn vilka inom
citationstecken molnen skänker. Det är ej detta specifika regn vilket nu talar.
Det är regnnärvaro. Det närvaro är, så är du en av alla dessa droppar.
Isarna smälter nåväl en
gång lades isarna, råmande hudar fyllda med droppar. En del droppar helt
skönjbara, en del droppar förenade i en vid spegelskiva. I isar kan du höra
ansikten andas, viska, tala. Du kan se ansikten. Ryser du, varför ryser du,
kanske för att du tror dessa ansikten är från drunknade. Så är det ej och är
det så, lyssna till stämmorna. Regn, regndroppar faller, förenas allt sjunker
in. Så vad är din tanke, ett korn, en diamant, en ton. En skapande ton så har
alla dessa tankar här en gång vandrat, ansikten av är, ur är. dessa ansikten
bär sagor så vackra och du kan höra dessa stämmor i isarnas sånger.
Isarna smälter in i
porlande bäckar, vårbäckar. Dessa sånger skänker dig glädje. Säg mig, vilkas
stämmor är det. dessa stämmor är ansiktens sånger, stämmor frigjorda. I vinterns
kristaller bands de, ej i fångenskap, de visste, de vet viloandningens styrka,
stillhetens styrka. De valde helt utan att välja isens bädd. De viskade, de
förtalte dig sommarlandets sånger, de levde i isens kristalldroppar, steg allt
djupare in vilket är ut. De steg in i förinnerligad tanketon.
Och isarna släpper dimman
stiger, kallas det köld, så vet du den frigjorda stämman. Ty denna köld är den
köld du kan höra i vårens bäckar. Tonen är i porlande förening, sjunger, tonar
gryningens lov.
Så stiger dimman så svävar
diset. Älvor ljusfolk rör vid ängen. Gräsvingar gäspar vaknar sträcker sig ut. Och
kanske är de spinnande katter. Säg har du sett en katt sträcka sig; se så lång
jag blir spinner ljusskuggan. Solkatter, spinnandekatter.
Älvor vingfolk, undiner
svävar lyfter bäckar åar, vatten, vattenmoln, du andas. Salamandrar lapar sol
kysser trädens nakna kala grenar. Sylfer andas, andas. Hudar marker vilka ej
gives regn torkar, fåras. Kanske spricker de. Skalen spricker i vårens gryning,
gavs regn, så det fårande behöver ej tyda på ej rörd av regn. Ansikten ler, ler
blommorna i ängen, ansikten stigna ur isar.
Vad ser du mer, vad ser vi.
Vi ser vingfolken röra vid blommor träd, pollen heter det helt visst. Stiger moln
faller regn.
Så säg mig
Hur kan dessa droppar vara
tråkiga eller uttjatade.
Sensoriska minnessfärer
Sensoriska minnessfärer
Sensorer
Sensoriska
Zen talar lugn
Det sker i den stund du
inser skalens vägar
Magnolia
Magnolia i trädgårdsgrind
Sensorer
Sensoriska är
Tao talar tomhet
Tro ej att tomheten är det
tomma kärlet
Och är det detta tomma
Så är det just i detta
tomma
I tomheten du kan uppleva
skalens vägar
Sensorer
Sensoriska är vackra ord
Minnessfärer är ett vackert
ord
Sensitiva fingrar
Visst går det att gena in
på det stickspåret
Vad ser du vad ser vi
Kanske upplever du extrem
känslighet
En växt vilken stiger fram
är sensitiva vilken sluter sig i nattläge
Vad ser du i natten
Sileshår
Venus
Köttätande växter
Vi lämnar det stickspåret
även om denna växt är intressant att samtala med
Vi har funnits här så länge
så länge haven minns
Hur de steg upp samt lade
rösen
Stenar
Berg
Stensättningar
De stora djuren rörde vid
markerna
Vibrerade
Höjde struparnas toner
Ur toner steg allt
Köttätande växter
Sileshår är ett vackert
namn Venus är ett vackert namn
Afton morgonstjärna
Det är sant, just nu nosar
vi ungefär så gör djuren, gör jägaren, gör spejaren, gör stigfinnaren.
Allt detta nosande är
sensorer, vid många dörrar sitter det sensorer vilka öppnar dörrar eller stänger dem. De övade
sensorerna är komna redskap. De övade sensorerna är instigna i hjärtat eller är
öppnade in i hjärtats röst. Därmed lyssnar detta sensoriska sinne eller denna
sensor i full medvetenhet in i skeenden. Sensitiva är ett vackert namn. Därmed lyssnar
detta sensoriska sinne eller denna sensor i full medvetenhet in i skeenden. Samt
kan därmed öppna eller stänga dörrar.
Övning är till viss del
upprepande, det är ej ett monotont upprepande. Skulle det vara ett monotont
upprepande kan du lika gärna låta bli övandet. Ett sådant övande mal dig sönder
eller är kanske ett rivjärn. Det blir mängder av flisor att sätta samman. Det monotona
upprepandet kan du lika gärna låta bli. Faktiskt är det att likna vid de dörrar
vilka står och hackar i de stunder sensorerna drabbats av smutsstänk. Dörrarna vet
inte om vägen är in eller ut, ut eller in.
Igen; övning är till viss
del ett upprepande, det är ej ett monotont upprepande. Då kan du lika gärna
låta bli övandet. Då är det endast - det monotona övandet, upprepandet – en slags
tidsfyllan eller tidsutfyllnad ett tidsfördriv. Och det är väl bra i och för
sig om du kan driva tiden ur fångenskapen för andning.
De upprepningar vilka ger, öppnar larmsignaler inom dig, är väl värda
att lyssna till, lyssna in.
Ser du dessa har väckt de
sensoriska minnessfärerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar