den 8 maj 2014

det nedstigande ljuset in i jordmån

giver värme

den uppstigande värmen in i himlars mån

giver ljus

och kanske är detta regn

du vilar din kropp i nattbädds rosenbladsvingar. kudden är ett var, ett kuddvar eller ett örngott allt har så många benämningar och ser du detta var. kan det likaväl vara ett skeende i det förgångna. det kan likaväl vara ett sår vilket inte läks och därigenom varar på grund av bakterier. du ser här ordet varar vilket likaväl kan vara ett tillstånd vilket fortsätter. orden är fantastiska redskap. ofta yttras det att ord är uttjatade; hur kan de vara så på grund av att människan eftersöker i sin tristess det modernistiska eller också att de äldre orden skall broderas runt. synen skall vidgas för att fånga ett intresse, varför skall det broderas ytterligare runt dessa så kallade gamla ord. dessa ord blir ej gamla ty de är floder av innebörder. dessutom kan det i all denna hets samt i denna tristess vara skönt att ha ett känt ord en känd mening att vila ögonen i. ett gammalt ord kan vara en morfar eller en äldre vilken innehar detta lugn som de så kallat små, minstingarna har behov av.

du vilar din kropp i nattbädds rosenbladsvingar kudden är ett var, ett kuddvar eller ett örngott.

örnen svävar in över ängder, skogar, berg, hav. som vore dessa vingar i vilja att omfamna allt. detta är icke som vore det, det är exakt det örnen är.

ett solskepp upplyst av alltets sånger.

du vilar i örnens goda och kudden är ett var, en påse av linne av bomull av silke; ett var.

denna dag vandrade in i var. var det en gång en dag, det var en gång en dag. av dag kom du av dag är du kommen in i natt.

till befrielse; ser du täljaren vilken sitter där under det vilda äppelträdet. den ena halvan brinner den andra är kol. han lutar sig till stammen. vad är detta brinna vad är detta kol.

kolet bidar i jordens inre bär en bestående kommande diamanten; ädelstensandning, det intagna smälts stiger ut näri detta är moget samt brinner för sken för meningen. han, täljaren sitter där lutad till stammen under det vilda äppelträdet och täljer. vad täljer täljaren. täljaren håller en dag i handen samt täljer kanterna rena, befrielse andas.

denna dag vandrade in i var. var det en gång en dag, det var en gång en dag. av dag kom du av dag är du kommen in i natt.

till befrielse, befriande av detta var. du bringas in i insiktsljus. du svävar i moln av dun av fjädrar och dessa dun dessa fjädrar kanske är regnets droppar.

kanske är sensibla fingrar, sensitiva fingrar, fragila fingrar.

vi skrev precisionsskönhet, silverbladet täljer rent de fransade molnkanterna, de luddiga uttalen. rent, ren klingar stämman, rösten stiger ur dröm in i förverkligande genom sensibla sinnen, rena från person. stigna in i perceptionsskönhet. så hur kan precisionsskönheten såra det vidöppna sinnets perceptionsskönhet.

säg; är båda dessa, är dessa båda tvenne brännmaneter vilka möts. bränner dessa varandra. vad sker då dessas trådar flätas, tvinnas samman, innesluts i en stund av stunder i stundens liv. innesluts i slöjornas kjolar. är dessa då ett enhetsljus vilket upplyser natten. glödtrådslanternor, en glob, boll

kanske planetariskt ljuslugn.