Så är det med
vinden, så är det med talet, så är det med andningen.
Tanken tänker
talet. Den tanken vilken friskapar eller den tanke vilken påbudsskapar. Säg,
kan påbud skapa.
Påbud kan skapa
när tanken vilar i vaggan av urkällans påbud. De påbuden är icke växtpressar ej heller
herbarium. Visst kan det vara vackert med pressade växter, i dem kan du skåda hudens
skörhet, livets skörhet. Pergament är vackra sepiaark. Den pressade själen
kvider ofta. Den pressade själen har uppmärksammat de påbud vilka verkligen
ställer sig med stöveln på, påbud vilka bär kvävarstövlar. Själen upplever sig
vara levande begravd samt ripas av panik. Så är den negativa bilden av detta. Påbud
skapade i skörhet så kallade vita påbud kanske är det lindade barnet. Minns att
de ej lindade barnet in i fångenskap de bar ofta barnen i en kont eller i tyg
nära intill kroppen. Barnet skrämdes därigenom ej av egenrörelsen, reflexerna. Reflexerna
vilka barnet i sin spädhet ej tillerkände komna från sin egen kropp. Hur skulle
barnet kunna tillerkänna dem hörandes till sin kropp. Barnet upplever sig ej
vara en del. Därför blir dessa reflexer häftigt påkomna, kanske barnet upplever
eller känner dem vara anfall.
Barnet har ej
termer vilka beskriver dessa påkomna rörelser, dessa rörelser vilka slutligen
till syvende och sist hjälper barnet känna delen i helheten.
Du frågar huru
vinden är en vindvagga,
Moln i
vindvaggans hand.
Kom. Vagga mina
sinnen.
Vik varsamt upp
det vikta bladet.
Minn mig mitt
minns.
Kupa dina händer
runt min panna.
Kyss mina ögon
rena.
Så ser du molnen
Tanken tänker.
Hur kan vinden
vara en vagga.
Molnen säras
lätt. Vinden flätar med ens fingrar samman. Är .
Just en
vindvagga.
Molnen. Molnfruarna
sträcker händer. Lyfter dig in i vaggan.
Vaggan är fäst i
hasselns vidkrona.
Dina minnen
vattnade dess rot.
Dina minnen
reste dess stam.
Detta är ditt
viljeträd. Bladen i vårgryning.
Vårens gryning. Vikes
sakta upp i ljusberörelse. I värmeberörelse.
Så. Är dina
minnen synliggjorda.
Frukterna är. Ädelstenar.
Kastade in i vindens händer.
Kastade i
kärlek. Ej bort.
Så lyssna till
stenfåglarna vilka lyfter ur kronan. Landade i markhägn.
Dessa minns det
du viskar. Minn mig mitt minns.
Och jag är en
vindmoder. Vind. Vindvagga.
Moln är du i
vindvaggans älskande hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar