näri andekvinnan talar
flyr de i rädsla för hennes
styrka
näri själskvinnan talar smeks de
av hennes milda stämma
näri människokvinnan vilken bär
dem alla i sig talar
då vänder de lyssnande sig in i
ohörande
döttrar av döttrar, döttrar av
mödrar
mödrar av mödrar, mödrar av
döttrar.
se alla dessa floder vilka
sköljer ned över klippornas kammar.
säg varför heter det kammar
såg de dessa kammar då de trädde
väven
såg de
drömde de
hur de i kammaren kammade
döttrarnas långa hår
hur de vid bäddens slutna blad
kammade moderns hår
en utslagen krona runt hennes
sovande ansikte
hörde de henne viska far väl
far väl med edra liv
döttrar av mödrar
mödrar av döttrar
systrar i kvinnoskrudar bär ni
ännu edra nålar tätt intill hjärtat.
är den nålen silverne ren
ännu
de öga vari ni tillåter trådens
färd
den tråd ni tvinnade den gången.
söner av söner, söner av fäder
fäder av fäder, fäder av söner
se alla dessa klippor vilka
sköljs av floderna
säg varför heter det kammar
varför heter det klippor
såg ni systrarna kamma håret
såg ni dessa klippor i den stund
ni såg den späda liljan
den spröda stjälken
såg ni icke styrkan
kraften vilken flödade
såg ni ej floderna vilka sköljde
ned över
klippornas kammar
såg ni icke dessas utslagna hår
blev ni bilden av dessa klippor
andades ni in formens lä
till denna fägrings väl levnad
smidde ni nålen
byggde ni stugan
redde ni boets värn
bjöd ni in kvinnan vilken bar
nålen intill sitt hjärta
tillät hon er
män i mansskrudar.
att tälja en udd
att rista in ett mönster
att skriva skönheten
att smida en nål
att hålla ögat rent
att lyssna till klangen
i svarande vilja
det
är
precisionsskönhet
det är att veta de exakta behoven
utan att överskrida behoven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar