jag ser den
stora fågeln sväva
är du en fågel
är du en vind är du moln
är du
är du
tanken befriad
ur bojor
befriad ur
hölster av hud av senor av ben
den bön du är,
är märgen ur ben
bönen är den
ödmjuka stämman
ur hjärtats
urkälla
är du moln vind
fågel
det jag ser
landar
lägger vingar
runt mig
se
jag är
allt det du ser
det du ej ser
fågel bär skrud
av vindar av moln
så är jag det
tanken är
så är jag hon
vilken landade i floden
floden vilken
rann uppför berget
så är jag den
sjö berget har i sin skål
siarsjö
stjärnsjö
den sjö du
drömmer lotusbladen in i
låt oss sitta
ned
vi har ting att
svara till innan natten anländer
hon lyfter ett
nystan ur luften
ett nystan helt
runt i silver
av silvergarn
hon är nu
kvinnan vilken stickar klädnaden till natten
och kanske tror
de vilka vandrar i bergsgläntan att det är regn
regn vilket
faller näri stickorna klingar
hon lyfter
blicken
skänker i mig
pärlor
natten bad oss
sömma dem runt fållen
fållen ej fållan
så skall vi
skrudas i stjärnmoln
ej av vilsekomna
i drömmen av
svarande
dröms hemkomst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar