så har jag ofta
undrat över detta med skor, skodon. vi är ju här. vi lever i dessa kroppar.
lever i dessa kroppar just till andens gagn. andens längtan till kropp, till
upplevande av allt detta vackra. kroppen, kroppen har givits ett svarandelöfte
ut ur sin längtan till ande, det vill säga egentligen kroppsbefrielse. kroppen bär oss ju in i individtänkandet.
kroppen är ju en slags skal, inom vilket jag, vi kan skåda varandra just i jag
och du, du och jag samt i alla dessa indelningar av vi, ni, dem och så vidare.
det är ju inte märkligt; vi kan ju se sandkorn vi kan se grässtrån, vi kan se
blad vara enskilda delar så varför inte mänskligheten. så är varje sandkorn en
illusion liksom varje människa är inte det fascinerande så säg.
skor, skodon undrar
jag ofta över
det finns vetare
vilka säger mig att skor är av godo
det är i de
stunderna jag beskådar alla skor vilka passerar. utformning och så vidare. vad
skor gör med fötterna med stegen
låser dessa skor
eller frigör de
binder de
eller löser de
hur når de
marken
hur lyfter de
undrar varför
stålhätta behövs
stridshätta
är det en
fäktningsvandring
är det
vadslagning
det finns många
arter
tonarter av skor
en del vetare
säger att skor är av godo eller av värde för oss i bemärkelsen av ett så kallat
plan mellan oss och marken.
så finns det
vetare vilka förordar barfotastigar
bara fötter,
just för den totala närheten. så moder vad är skovägen
vad är dessa don
donen
kanske är de en
tersisk tillvaro vilken icke är kvantfysik
möjligen en
kvintcirkel
hon ler in i
tystnaden
donen är don
donen är dona, dona är bona, bona är bon så är dessa don fotbon.
bon består av
strån kvistar material. materialen är beroende av byggarna
bon byggs ofta i
cirklar i linjer av
det vill säga då
du ser dessa strån vilka vävs samman
du ser just nu
ett skepp och egentligen är detta skepp i ena stunden i egypten och är inte ett
skepp mer en utpost eller utkiksplats. den vilken står där är en visdomsbärare
lyssnare.
vilken skådar in
i stjärnorna
på ett bord
ligger ett ark en rulle nu rullad ut.
stjärnskådaren
har penna har passare och så vidare
ser in i
stjärnorna
mäter drar
linjer drar cirklar
så är vägen
en stjärnskådare
är detta
en stjärnfarare
bon består av
strån kvistar material. materialen är beroende av byggarna
åter ett skepp
även här
är ett ark
rullat ut och det dras streck linjer
mäts
ritas cirklar
med passare
tekniken är en
spegling
skomakaren ritar
också passmönster
du har undrat
över detta med skor, så har jag undrat över detta med skor
liksom du
studerat stegen
vi har undrat
över detta med sko don. vad är ett don och vad är en sko. en sko är en
fotklädnad.
folken vilka
upplevde etthet vandrade med bara fötter, så blev fötterna mer likt
vandringsdon. fötterna låt oss säga härdades, gavs sulor. nu var det ju så att
de icke upplevde sig åtskilda. kanske var de, de så kallat första
stjärnfararna.
så som i
himlarna så och på jorden
ser du
redan där lades
i språket en skillnad
i himlarna på
jorden
är detta insteg
icke ett i, befinner du dig verkligen på eller är du i.
samt är uttrycket sätta huvudet på spets en
hemsk bild, ändå kan det vara att spetsa tanken. ge tanken en udd, en spetsudd
en tankeudd, det vill säga klarna tanken. se diset skingras.
skor, skodon.
så kom den
stunden vari de trodde sig vara på, trodde sig vara utanför ettheten.
varsamt sömmades
sandaler, mockasiner.
av jord är du
kommen
hon, människan
frånsäger sig gärna detta av jord är du kommen. vad skrev han. han skrev; när
maskarna kräla i mitt stoft. säg mig, vad gör maskar.
är det så lätt
glömma är det så lätt att förneka denna jordens skönhet.
allt vilket dras
ned eller bildligt talat faller det stiger.
av jord är du
kommen av himlar av allt av din jordlängtan
och detta är min
vilja säga
de vackra
ögonens möte är
stenarnas djupa
stämmor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar