munnen är ett
redskap och visst påminner den
om grottans
ingångs utgång
utgångs ingång
kanske är det
väl att begrunda denna bilds mening
*
färgerna bär ett
djup
när du andas dem
din hud gives
toner
*
visst är det så
att vi når varandra
så sköljer
havets stämma in
till kvinnan
vilken begrundar
beundrar
havets skalor
vilken beundrar
molnens vandringar
hon är ett med
denna andning
hon är ett med
allt
allt är ett med
henne
visst är det så
att vi når varandra
vi är ju ett och
du med i detta ett
just i denna
stund i stunder ser du min spända ljusdrickande mantel
just därför ser
du mig
av ljus är min
gestaltmantel spänd
fylld med
intarsiapärlor
med
regnbågsnektar
till vart öga vilket möter
så är ögat i
denna stund
i stunder
en öppnad skål
en kåsa vilken
bjuder
törstande själar
helandenektar
så upptar jag
skuggor ävenså i min mantel
ty molnen skapar
skuggkaskader
lyfter skuggorna
ur gömslen
gömda inför
skymningen
kanske bräckta
kanske spräckta
ser di mina
bräckta linjer
en droppe sötma
en droppe sälta
visst är det så
att vi når varandra
därav alla dessa
mina färgskalor
toner
noter
och noden rör
vid mina händer
mina fingrar
är buketter
av knoppande
ännu kabbeleka
noden vaggar min
iver att stiga
upp över bräddar
och träden
doppar rötter
strandrötter i
mig
dricker molndoft
visst är det så
att vi når
varandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar