kanske byggde de
städerna en gång
till att
sammanföra det splittrade
*
sätter du ditt
frö kan du lämna det
eller
du kan vara i
växandet in i fruktmognaden
*
en gång vilken
ännu är
lades frön i
jorden
en del säger de
steg upp ur havet
en del säger
att de formades i lera
en gång
svävade värmen ljuset
lade frön i
hennes händer
hon vilken
bredde ut sina vandringar sitt liv
i vida
och visst
lyfte hon dimman
och vilken
var den sägenomspunna ön
hon värnade
om fröna
och detta om
var icke en fråga
detta om var
en cirkel av flödande ömhet
detta om
kanske var en
omring
en cirkel av
eld
se icke denna
eld vara den eld du ser i stenringen
denna eld är
andens
är själens
flamma
och dessa
flammor är flätade in i varandra
och kanske är
detta om
ett omkring
ty så älskade
hon dessa frön
att hon
andades prydnader omkring dem
andades
blomster blad träd
allt det
vilket kallas skogar marker ängder
här och var i
berörelse steg hennes tårar
en del kallar
dem sjöar
dessa
prydnader var ej till förledelse
dessa
prydnader gavs stämmor
stämmor vilka
viskade vägar in i fröna
och denna eld
lever i varje bröst
är källan
en källa
visst är det
så mina barn att ni alla vill ha en egen eld
en egen
mening
en
en
se denna en
mening
den är allas mening
så det
existerar icke flera meningar
en mening
vilka är flera meningar
så är livets
mening
dessa frön
spirade
träd
eller låt oss
benämna dem människoplantor
samman levde
dessa
samman i
kärlek i enhet
tätt samman
så kom det
sig att de drogs ut i den vida
vida världen
de hade sett
vyer
så spreds de
i vida streck
fåglar bildar
streck
kanske för
att hänga minneslappar på
kanske ej
kanske plogar
de himlars jordar
för att dessa
människor skall minnas i regnen de frön de är
så spreds de
och kan vi likna
det vid något
är det kanske
frön vilka sprids
eller rötter
eller ådror
eller
eller
så många
eller
de levde nu
ej samman så tätt
dit de kom
levde de i samhällen
byggde byar
ännu runt
elden
byar
kojor
en del levde
i grottor
så reste de
sig vidare
och begynte
av någon anledning bygga hus
huskroppar
höghus
svajmaster
kanske var
dessa städer ej från början ett gift
kanske var
det dessa folks
dessa fröns
längtan efter den närhet de lämnat
i den stund i
de stunder de spreds
likt agnarna
i vinden
nu står
huskropparna
moduler
fyrkantsklossar
med rutor
allt inramar
det runda
i fyrkanter
och i det
vindar viner
skakar
rutorna
eller är det
skallrande tänder
och vad skall
vi tala om
kanske vägar
till svar
varför reses
motstånd gentemot det vilket ej är motstånd
varför ses ej
hjärtats röst
varför ses en
fiende i en ickefiende
varför
fly
den hand
vilken sträcks utan slag
vad skall vi
tala om
kanske vägar
till svar
svar vilka är
inbäddade i frågor
frågor aldrig
ställda
varur
varifrån
var
ur
var
i
från
orsakerna kan
vara oändliga
medlen är
slutna
kanske i
kryptogram
medlen är
slutna i en flaska
lägerelden
brann
fråga dig
stilla i öppenhet
vad är en
lägereld
lägerelden
brann i midnattsmantels stjärnklara ökenocean
kanske lyfte
han blåsröret
vaknad ur curare
och röret var
nu icke vass
var nu icke
växt
var smitt av
stjärnsmeder
ty så var
meningen
han lyfte
röret
blåste
alltmedan han snurrade glödsanden
nu
vid namn glas
kanske
strödde han malakitsand
kanske
tigersand
kanske är
flaskan grön kanske är flaskan brun
vad ser du
ser du
kanske skrevs
frågan
kanske
rullades arket samman
kanske
stängdes arket in i flaskan med en kork
och korkeken
bjöd humlorna
pollen
sigillet
slöts
tätt
återhållen
andning
och anden
viskar
tankestopp
målar bilden
av en flaska
lägger en
trasa mjuk i tänkarens hand
putsa flaskan
varvid
tänkarens tankestopp putsar flaskan
korken lyfts
anden stiger
upp
ur hjärtat
fri
tänker
hjärtats
tanke
återhållen
var andningen
återhållna
medel
kanske
kastades
sjösattes
flaskan
en bön om;
yttra din
fråga
andas ditt
svar
sjösättningen
kom sig av hopp
ett hopp om;
tag min
önskan i din hand
giv mig mod
att öppna
ibland för
att få veta
i de spända
relationernas land
länder
kanske det
kan vara ett redskap att klä ut sig
eller så att
säga klä av sig
ty det jag
här talar är ej rustningar
det är mjuka
böljande tyger
ej för att
dölja dig
nej
för att öppna
vägen
för att nå
den vilken ryggar
för att skapa
den avspända andningen
befria den
återhållna andningen
skapa
avspända möten där alla gjorda bilder av dig – om dig – flyter likt
blomstergirlander i havet
eller flyter
likt lanternorna de sjösatte i åminnelse av din färd
så kanske ni
kan nå
varandra
i samtal
utan flykt
utan
vapenskrammel
en gång vilken
ännu är
lades frön i
jorden
en del säger
de steg upp ur havet
en del säger
att de formades i lera
en gång
svävade värmen ljuset
lade frön i
hennes händer
hon vilken
bredde ut sina vandringar sitt liv
i vida
och visst
lyfte hon dimman
och vilken
var den sägenomspunna ön
hon värnade
om fröna
och detta om
var icke en fråga
detta om var
en cirkel av flödande ömhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar