söndag 31 augusti 2014

den 31 augusti 2014


jag undrar
kan huvudet spricka
av tankemonsuners
piskande

*

den tanken
är ett redskap
tekniken
är ett redskap

vad är dessa då handen ej är hjärtat

jag säger; hjärtat är hon vilken fyller dessa med skönhet

*

har du möjligen studerat flugornas flygande
dessa är kvicktänkta
förunderliga är flugornas ögon


*

människan lever med utrotandefobi
ändå talar hon ofta om utrotande av vissa arter
insekter till exempel
istället för att fråga sig varför insekterna så kallat anfaller
utrotande är en allvarligprincip med vida konsekvenser
omedvetna oberäkneliga oförhappandes konsekvenser

hon
borde ryta ändå smeker hon allt med ovillkorlig kärleksglöd
visst kan
hon
ryta
det rytandet sker i ovillkorlig kärlek
*

kanske drömde barnet
husens vägar

kanske byggde barnet
hus i sand

och floden st6eg
löste upp sanden

grät barnet
barnet grät ej
byggde huset en bit högre upp

kanske drömde barnet
husens ankomst

kanske var detta barn en gosse
blev barnet en man en arkitekt
och arkitekten ritar hus

med raka linjer
balans
eftertraktans harmoni
stabilitet
skönhet
hållbarhet

mannen studerade vindarna
såg att hus har behov av andning

såg
såg

allt det barnet övade

så stod huskroppar
ritade
byggda

tomma


hårda kanske de syntes
kala
kalla

husen viskade kom

en kvinna kom
fyllde husets inre med mjuka svep

så står hus
i balans
i harmonisk
skönhet

visst är det förunderligt vackert att
detta
speglar
det manliga det kvinnliga
balans
helhetsharmoni

barnet har en korg framför sig
sitter på golkvet
på ett mjukt underlag
vem vet
kan
ske
en drömkudde
kudden är helt utan var
helt utan broderier
helt utan volanger
brodyr
kan
ske
mer ett moln

i korgen ligger klossar
i grunderna av färg givna
barnet bygger torn med klossar
färgade i grund
mor fadern gjorde klossarna
låt oss öva bygga hus
fadern modern gjorde klossarna till barnet
minns
minns
barnet är en vind
blåser

blåser
tornen rasar
barnet ler
bygger
bygger igen
visst skall jag minnas detta
framför mig
i korgen
det
är ju den jag är
där
för
låter jag tornen rasa
ty klossarna är minnen
båd bak båd fram
och fram är bak
och bak är fram
och jag är
barnet
minns
minns

jag bygger det rasar
jag reser
reser mig
jag bygger
det rasar
jag bygger
bygger jag samma
eller lyssnar jag till

det var en gång ett hus vilket byggdes i glömska av ebb och flod
månens färder

och floden blev ivrig
sköljde huset i bitar
husmakaren stod på kanten
vaja
vaja vind
husmakaren stod på kanten av klippan och såg
förtvivlan sköljde in i marker
gav jag dig över
övergav jag dig
förtvivlan är ej ägodelarna vilka seglar vida
fria i
vaja
vaja
våg
förtvivlan sköljer in i marker
huset mitt är i spillror
och floden stannar vid mannen
lägger husets delar
på kanten
vid mannens händer
drar sig undan
nu är det ebb
och från var rösten kommer det vet mannen
från det vilket går med grundning
rösten frågar
skall du uppföra huset exakt på samma plats

floden virvlar i en solglimt

mannen ser högre upp
stigen
ögonstigen leder
en sällsynt vacker oval
glänta

glänta
på din dörr
ögondörr

en sällsynt vacker oval
glänta
i närhet av där floden kastar sig ut
fri
fri

fem pelikaner lyfter husets delar
klossar

minns
minns
i grunderna av färg givna
barnet bygger torn med klossar färgade i grund
mor fadern gjorde klossarna till barnet

och mannen bygger
bygger


här är hemma

Inga kommentarer: