ser du vinden
släppa ett frö
fröet
borrar in sina
fötter
ja det heter
visst så
fröet kryper in
i jordbädd
regn vindar
värme
eldblad vinter
vintergäck
dropptak
vårbäckar
fröet spirar
trädet växer ur
kvist ur gren
trädet följer
följer
manar visar
andas
se
fingrar fryser
trädet skänker
ved
bark
ådringsvyer
ringar
stickor
insiktsljus
värme
stick
stickor
stickor är delar
av en helhet
trädet är delar
av en helhet
säg mig
vad är det dessa
skänker
ja
tänder
vita pärlrader
först en naken
tandrad
gom
gommen
lom
lommen skänker
toner
tänder
gryningslampan
dimman stiger
älvor dansar
material är
beståndsdelar
låt dig ej luras
av ytans hårdhet
graden kan vara
stickan i ditt finger
lösgör din syn
javisst är det
lätt att glömma att delen är helheten
att helheten är
delen
detta kan aldrig
bli uttjatat
nog uttjatat
nog
är en tveksamhet
i ett
det är nog så
det vill säga kanske, i detta är nog kanske
du blinkar orden
dansar i virvlar
nog kan också
vara ett värnande ett värn om hjärtat
du markerar att
det får upphöra nu det är nog det är tillräckligt
därmed blir nog
en stav i din hand vilken du inom citationstecken sätter ned, tillsammans med
foten du sätter ned samt säger här
står
jag
jag är
jag är denna
denne
staven är ej ett
slagskepp
ej ett
slagredskap
ett slag
och är staven
detta slag
så är den icke
till illagörande
denna stav
brukar ej våld
denna stav
tydliggör
markerar
en stav i din
hand vilken markerar ditt hjärtas visshet
genom detta nog
eller nej kanske staven slår rot
det fanns
stunder när de hade en stav
de rörde i
jorden samt gjorde därmed ett planteringshål
återvänder vi
till de vackra balsalarna ser vi ceremonimästaren med staven
han slår ned
staven samt utropar namnet på den annalkandes
och detta är
bilden av denna stav
staven kan även
vara en vandringsstav vilken klargör att här är vägen din
kanske är du
omgiven av påverkan
stark påverkan
vilken mer eller mindre sätter sig på dig
över dig
i den stunden
behöver du ett redskap en vandringsstav
det fanns
stunder när de räknade genom att skära skåror i staven
alla dessa fanns
finns
nej denna stav
var samt är ej en slagkäpp
och är den en
käpp
så är den en
vandringskäpp
vi kommer alla
nakna oklädda utan masker
tandlösa kommer
vi
tyandlösa
vandrar vi eller lämnar vi
tandlösa kommer
vi
vandrar med
pärlrader
och orden vi bär
är pärlor
vi planterar
pärlor
låt oss säga att
vi sedan lämnar
vad
lämnar vi över
vi kommer alla
nakna
oklädda utan
masker
ögonen är ofta
slutna
kanske lever
själen inom
kanske leker
själen tittut
eller kanske
njuter själen av en karamell vilken själen sakta låter smälta och kanske är
denna karamell fylld med livsstavelser vilka nu smälter in för att sedermera
uttalas.
själen ler;
barnet mitt; jag är. dina fötter får först, måste först beröra alla smaker,
både fötter samt händer, händer samt fötter. smakessenserna lever i alla
sinnesorgan eller varse blivningar. detta är ett vackert ord; varse –
blivningar. varse; inse det vilket är blivningen. blivningen kommande.
stavelserna smälter in just för framstigandet. kanske är dessa insiktsljus,
insiktsvärme. kanske är dessa stavelser igenkänningar för att du skall bli
varse i det du möter.
så vet du
egentligen, utan betänkande att dessa smakessenser, livsstavelser är tecknen du
skrev. och allt detta övar du i uttalandet. både i ord i hand i steg.
och orden vi bär
är pärlor
vi planterar
pärlor
låt oss säga att
vi sedan lämnar
vad
lämnar vi över
vi kommer alla
nakna
oklädda utan
masker
ögonen är ofta
slutna
kanske lever
själen inom
kanske leker
själen tittut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar