kan du se
verkligen se
in
i
en droppe
och se
verkligen se det
droppen är
kan du detta då
är du vaknad i livet
kan du se detta
ser du hur
droppen överlämnar sitt väsen
utan att upphöra
sann
förtrolighet är en vacker innebörd
så viskar
blomman
så viskar
droppen
det finns
egentligen bara en väg
den vägen är att
ta emot färgerna samt leva färgerna
ser du färgerna
jag talar ej
syntetiska färger
ser du det
penslarna hämtar upp
färgerna är allt
runt dig
färgerna bereds
enligt urgamla
traditioner
färgerna är
gåvor från samtliga riken runt dig
alla dessa riken
vilka du är ett med
färgen ä
r icke ett
utanförskap
färgen är ett
innanförskap
färgen
framstiger
i mötet med
ögats reflektion
ja, just
reflektion
och denna tanke
är gudomens ljus
vilken klart
framträder i regn med sol
i den stund du
här insteg gavs du meningen av egoist
genom att du
utsteg i insteg blev du blev du delen i en helhet
däri behöver,
finns behov av att vara egoist, sundegoist.
detta för att
utröna det jag gärna benämner egosigill
det är synd att
de flesta glömt helheten
har glömt
sundegoisten
är icke den, den
skolade viljan
är icke det
förinnerligad förbundenhet
den skolade
förståndskraften
egoist
detta ord har
smutskastats
hette det ej
lär känna dig
själv
barn i den så
kallade trotsåldern gnuggar sig själva
mot eller emot
allt och alla
just för att
sakta uppleva sig vara del
barnet upplever
sig ej vara en del
och det är just
där egoisten träder in
just för att
barnet skall
uppleva eller känna sin del
i helheten
barn är
egentligen ej det människan ser vara egoister, det egoist vilket människan
förfasar sig över
det kanske är
bra att vara egoist
just för att ej
överge sitt hjärtas röst
därmed ej sagt
att utöva press på medvaranden
lyssna är ett
vackert innebördsord
sensibla sinnen
skolade
är en vacker
innebörd
egoistens
verkningar kan ses överallt där hjärtat ej leder
härjningar kan
ses
vilka är uttryck
för själssmärtan
i övergivandet
av egosigillet
vilket är ditt
livs ursprung
din livsimpuls
imagination
lärandet består
av prägling
detta är ej att
slå mynt av
det är att likna
vid urstigandet
stigandet ur drömmen
in i förverkligandet
minns i detta
att drömmen är verklighet
i detta sker
präglingen
du stiger ur
hägringen
vad är en
hägring
vad är det
ökenvandraren upplever
tror sig se
och varför
uppkommer detta
vandraren
törstar
du stiger ur
hägringen
du blir så att
säga del
delen har behov
av att vara egoist för att höra sin egen hägring,
den egna
hägringen. så det finns en sund egoist i varje väsen
och kanske är
det så
att det svåraste
är att ta emot
ändå är
både givandet
samt mottagandet en och samma källa
det vill säga då
avsikten
av
sikt
är ren
det är detta med
stanna
stannar
hjärtat stannar
aldrig
så skrev jag
samtidigt växte
bilder
det är ej så att
hjärtat lämnar, överger
hjärtat stannar
aldrig är mer att se
se vad
kanske ängens
alla strån
blommans alla
blad
havets alla
droppar
hjärtat låser ej
fast sitt väsen
bärarväsen
fråga dig
vem bär vem
är det en
pendelrörelse i lyssnande
hjärtat har en
förmåga att förflytta sig
detta förflytta
kanske kan liknas vid morgonronnan
gryningsdimman
skimrande hav
skimmer
glimmer
timret rullar i
forsen
hjärtat stannar
aldrig och
ändå stannar
hjärtat
förbliver vid
din häll
hjärtat har en
ståndpunkt
en levande
ståndpunkt
hjärtat är
delarna samt
i helhet
så finns det
detta med stanna
i bemärkelsen av
att du kanske springer och stannar
du kanske bara
helt enkelt stannar och står still
sufflen stannar
öppnar du luckan
hårt eller snabbt
sjunker den
samman
stanna kan också
vara stagnation
eller kramp
det är till viss
del
den låsta
ståndpunkten
det svåraste
kanske är att ta emot
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar