nog måste ni
väl inse
att molnens
tyngd är edra ovädersverk
*
oceanen är
ett vida begrepp
vilket borde
öppna
är
sinnes
närvaro
i topparnas
sjunkande in
*
du vet väl
att de skrev med glödande kol
detta var
innan rädslan blev dessas följeslagare
förlamande
syntes dessas stelnade fasader i sjöspeglar
detta är icke
min väg mitt ansikte ler rädslan
*
trotsar du
rädslan
förlöser du
er båda i ett själv
*
misslyckanden
finns de
misslyckanden
finns ej
det du känner
så inför
är ett miss
lyckande
det är som
att mista balansen, halka, snubbla
just för att
återfå balansen
*
så är det
det finns de
vilka hoppar
från gren till gren
ilar kvickt
uppför stammen
som
som om de
lindar klättringen runt stammen
kan du
föreställa dig
kan du i din
vildaste fantasi uppleva hur detta känns
ja
den första
gången
undrar du ej
hur detta övande sker
eller
eller hoppar
de med en gång
kanske
befinner ekorren sig i balans alltjämnt
i bortom i
närom
lövgrodan
harklar stämman
det finns de
vilka hoppar helt nära marken
kanske vi
hoppar från
rot till rot
och
jo
vi övar
ekorrarna har
blivit färre allt medans städerna kom med
tegel och
bruk
vet du dessa
blir numer fler och fler
och vi också
vi är många
vilka lever här i denna gård
och visst är
det en trädgård
träden
skjuter upp skott
inom allt
som
som vore de
en sådan där
gubben i
lådan vilken skuttar upp
och barnet
kiknar i skratt
trots
trots rädslan
trotsar du
rädslan
förlöser du
er båda i ett själv
trots
trotsa
rädslan
trots rädslan
varje gång detta sker
ja
min
sann
ja minsann
barnet utför
ju nästan ett skutt
ett hopp
baklänges
och kanske
detta hopp baklänges
är ett hopp
om
om att allt
skall vakna
att alla
någon
något
någonting
skall stiga
ur sömn
töckenbädden
samt höra vår
stämsång
misslyckanden
finns de
misslyckanden
finns ej
det du känner
så inför
är ett miss
lyckande
det är som
att mista balansen, halka, snubbla
just för att
återfå balansen
kom vind i
vagga
ryggen är ett
öppet öga
ett öppnat
öga
pupillens
vidgade täcker fältet
svart
svärta
vilket
mönster målar hennan
i höstens
annalkan
meteorer
nalkas
snart styrker
de
dessa
vacklandesteg
järn
järnklanger
meteoreldar
in
under valv
valven av
elfenbensmärg
ryggen
en
orgel
kotorna
vattentrappor
vem trampar
tonstegen
det gör du i
vinden
kom vind
i vagga
vagga dessa
täckta ord
se
in i
pupillens
svarta
svärta
ser du
ser du det
svarta
svärtan
svärtan är allt du förglömt
allt det du
förskjutit
eftersom
smärtan klöser dig
nu
vet du varför
de sade att
drakar lever i grottor
med dödas ben
i högar
nu vet du
vilken skatt
drakarna vakar över
draken är
kärleksvingar
i grottan
i din
bröstkorg
hör du i
silvernatten
tempelklockornas
klarblå
klanger mana
skymningen
in i eld
mana
gryningen
in i
purpurvindens
händer
kom vagga
i vind
kom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar