stormarna kan
brusa upp ur gångenhet
sätt dig med dem
räds ej den
eller det du kallar din skugga
*
alla instrument
har behov av stämmare
säg
vem är din
stämmare
*
det svåra är att
dra in näten
tankenäten
samt att dra in
händerna
ser du trålaren
ja, det svåra är
att dra in samt invänta hjärtat
hjärtat vet det
tanken anar i stimmet av fångstnät
*
vid floden
inbäddad i fukt
den flod vilken
vattnats av regnen
den flodbädd vilken
vattnats av regnen
regnen vilka
regnfolkens trädgårdar givit
givit
andats
vid den floden
andas marken röd
röd lera
ty jorden andas
den röda åderns djup
där lever en man
en rakumakare
med lov
kupar han händer
han sände en
hjärtats bön in i jorden
floden lade sig
rörde sig
in i dalens
händer
svarade hans bön
med löfte
med lov kupar
han händer runt leran
en gång
var jag ett träd
en gräsäng
är jag än
rötterna andas
in andas ut
strömmarna har
instigit
och jag i
strömmarna
rakumakaren
lyssnar till flodens sånger
ur dessa skapar
han skålar
rakumakaren
mästaren
har en frände
eldmakaren
eldmakaren kupar
händer
i gryningstonen
i skymningstonen
gives blad ur
ett träd
med vit stam
han har vandrat
vandrar med
glöden i händer
skänker
det
eld
är
eldmakaren sände
en bön en hjärtats bön
vart sände han
den
han sände en
hjärtats bön
in i klipporna
vilka lade
stenar
i ugn
eldmakaren
bäddade ugnen
bäddade
bädden
till elden
till glöden
och rakumästaren
skimrade
och eldmakaren
mästaren djupnade
häri kan
skålarna vakna in i varaktighet
så viskar dessa
in i vinden
in i skogen till
hon
vilken är
hon vilken är
vid grytorna vilka doftar i skogen
grytorna vilka
svarar tjärnens sånger
ur floden vilken
vattnats av regnen
vilka
regnfolkens trädgårdar givit
hon hörsammar
hon vet
hon svarar
hjorten med den
vida kronan bär knyten
till rakumakaren
mästaren
nu gives skålar
toner
trenne talar i
bränningarnas skikt
skålarna kyles i
floden
i skålarna
lägges korn
tankekorn
tankekorn till
hjärtsådd i mognad
och fälten är
bördig jord
spirar med
gyllene ax i silverglöd
så mognar tanken
i själens glödhand
så stiger de
försvunna bladen upp ur djupen
och vattnen är
luft
och luften är
vatten
se
huru de vattnar
kamelerna vid oasens
öppnade händer
se
hur de fyller
läglarna
inför
kryddvandringens stigar
det sitter
trenne makaren
vid en flod
i en flodbädd
trenne är
skålarna
många är kornen
trenne lyfter
kornen
de såg en man
dyka in i havet
de såg en kvinna
dyka in i havet
de hörde hjärtan
de såg dem stiga
upp ur en musslas hand
en musslas hand
havets uppvikta mantel
de hörde pärlor
korn rulla in i
skålar
de såg en man
en kvinna
upplösas
i gryningens
purpurvingar
trenne lyfter
pärlor
och pärlorna ser
oändlighetens skönhet
allt som, som en
utbredd mantel
så har vi aldrig
skådat
trenne granskade
pärlorna in under en lupp
säregna
sällsynta
skönhet i ert
inre
trenne lägger
pärlorna åter i skålar trenne
pärlorna suckar
djup
så vackert var
det vi såg
trenne reser sig
reser vida
kryddor doftar
i den fjärde
ådern sätter de korn
pärlor
gives fäste
i origo mognar
korn
pärlor
vilka för
vid floden
inbäddad i fukt
den flod
vilken vattnas
av regnen
regnen vilka
regnfolkens trädgårdar givit
vidare
vidare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar