väntan är ej ett
slutet blad
kanske mer ett
tålamodsövande
*
en droppe andas
allhavets sånger
inte en enda ton
är förlorad
*
bida är insteget
till tima
tima är en klang
från källorna i körsbärsdalen
en geisha håller
en silverklocka
smäcker mjukt i
kuddarnas alltidvar
tumme
pekfinger
kysser varandra
i svarston
*
molnen öppnar
händerna
öppnar de slutna
kärlen
varvid vassen
följer havets rörelser
ekon sjunger
ekan sjunger
dessa färder har
jag vandrat
genom skogar
genom berg
genom moln
och båtmakaren
lyssnade till färdens stämma
jag bar
vi fördes
snuddade
landade i
stränder
i strandhänder
nu viskar molnen
öppna dig
öppna dig för
möten
möten av alla
slag
många slag har
du burit
dina axlar är
sjunkna
ryggen krökt
en rörelse
fångar ekans blick
fångar utan att
hålla fast
en iller skuttar
i strandkanten
simmar
glittrar
ler
ekan ler
du vrider dig i
spiral
så ser det ut
glädjespiral
illern glittrar
vattenstänk
axlar
rorkultar
årtullar
ryggen skrovet
färder av alla
de slag
och alla leder
till stränder
och havet andas
vitt
ty sanden är vit
och molnen är
vita
och havet andas
grönt
ty träden
skänkte pollen i regnets skyar
nu stegrar
molnhästar sig
in i bilder av
klättrande molnberg
hon
kvinnan
ror
en röst förtalte
henne
vita näckrosor
de vita
näckrosornas
hemvist
så har ni manat
mig
så har ni kallat
mig
att svara
vinden
med ögon
vita
tvagade i eldhav
och jag hör
honom
han
med
silhuettpenslar
skriva
caligrafi
med de ord
jag kan andas
inse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar