överge ej
meningsblomman
hjärtblomman
andas i ditt bröst
lyssna till
meningens nektar
meningens nektar
lindrar smärtan
smärtan påminner
dig om
din förnekelse
av dig av ditt själv
vinden rusar ej
lyssna
noggrannare
grann är vinden
i världstillvarons insikt
skölden höll de
upp
skölden tog emot
slagen
bilden detta
visar är
tillåt icke
utanpåverkan förinta ditt hjärta
skölden är en
bild att begrunda djupare
denna sköld
hölls oftast upp över bröstet ansiktet
skölden bar
emblem bar målningar
skölden var
anpassad till bäraren
de övade
sköldbärandet långt innan de reste i fält
många insekter bär
sköldar bär skal
insekter
insikter
det sitter en
syrsa i trädgården
trädgränsen är
öppnad
träd
stig in
träd in i detta
vackra
syrsan minns
minns mannen
mannen vilken
svepte med handen
blad
kärnor
eller vad var
det
lades stilla
av jordhand
i jordbädd
syrsan minns
rankor
händer
stora gröna
eller
vad var det
blad
syrsan minns små
strutar
vita gula
ett ägg utan
skal
nej blommor
strutar
fem vackra blad
eller
vad var det
nu ligger stora
för syrsan
bollar
gurkor
eller
vad var detta
dessa
pumpor minsann
minns
syrsan
hoppar med lätta
dunsar
spelar trumma i
mognad
trädgård
hörde du de
mjuka tassarna röra vid den vita sanden
såg du
alabasterbladen vecklas ut
stenen en öppnad
skimmerduk
vit skimrande
pärlemor
pärlamor
och hon sitter i
gungstolen
fotogenlampan är
ansad låga
skimrar
väggarnas fallna
takets lyftade
golvets trampade
stigar
och gungstolen
är en rosenhand
är dofter av
kryddor
är det malört
snarare gråbo
solhatten halkar
på
sniskan
röd
violett
nyser
sätt ullsockor
på
hon nynnar in i
natten
orden han snidade
orden är
seglande skepp
båtar i hamn
gelé
röda
svarta
pirater
budbärare
skorna står på
tröskeln
kjolen är fållad
gungstolen är en
leende vagga
vän
vän
frände
flamma vilken
fullbordar
meningsstigens
samarkand
samovaren är
satt i eldens händer
tvenne flammor
är ögat
förda samman
skådar djup
och trädet
trädet
eken med den
vida kronan breder ut armar grenar händer
rötterna är
bärkorgen i hennes hand
vindar dansar
järneken vid
knuten
bär röda bär
vacker är du
viskar eken vid
sjösida
pärlamor
pärlemor
hörde du de
mjuka tassarna röra vid den vita sanden
såg du
alabasterbladen vecklas ut
stenen en öppnad
skimmerduk
vit skimrande
pärlemor
lades duken över ansiktet
hon blickade ut
och trådarna skapade vila
hennes ögon
skådar vida ut
ut ser ej hennes
blickfölje
hon ser det ännu
gröna
höga gräset
vikas varsamt
ljudlöst undan
allt blir
allt är stilla
hon ser en vind
annalkandes
hur vinden rör
vid närmsta strå
lövgroda hoppar
liten liten
kysser jag dig
är du en prins
ler nyckelpigan
vinden rör vid
närmsta strå
hon ser hur
rörelsen sprids
hon minns ett
barns visdomsutsaga
utbrista
ser du ser du
gräset är havet
så är det med
detta utbrister barnets iakttagelse
en knopp vilken
öppnar dina ögon
så ser du med
barnets oförfalskade blick
så ser du med
barnets rena insikt
hörde du de
mjuka tassarna röra vid den mjuka vita sanden
nu är sanden röd
eldröd ty skymningsblomman är sjön
sjön vilken
bjuder flockarna vatten
flamingos
stadigvarande
var är det andra
benet
det är det
första
byt byt
kommer aldrig
igen
flamingos ler
byter ben i
sjövila
hörde du de
mjuka tassarna röra vid den mjuka vita sanden
nu är sanden röd
eldröd ty skymningsblomman är sjön
sjön vilken
bjuder flockarna vatten
tassbärare
stiger ur stiger upp
av alabasterblad
bygger de reser de gryningstemplet
ännu skimrande i
dyningar av röd gryningspurpur
i natten badade
templet i stjärnglöd
i diamanteldars ordvågor
och orden är ej
mina är ej dina
ej dina ej mina
vår våra våren
är en gryningsdoft
snödroppe vilar
stilla i ditt bröst
tassbärare
stiger ur stiger upp
av alabasterblad
bygger de reser de gryningstemplet
ännu skimrande i
dyningar av röd gryningspurpur
i natten badade
templet i stjärnglöd
i diamanteldars
ordvågor
akacieträdet
sträcker fingrar
dukar marken med
honung
så hälsar de
alla samstämt morgondansen
hör du
de mjuka
tassarna tiger
tiger
stilla
flockar vilar in
under trädets krona
tankar vattnar
marker
sjunker in
han sitter lutad
skalar oupphörligen
upprepande ett
äpple och kniven är hans fingrar
och fingrarna
slår rot han är ett mognande äppelträd
kärnhusen
stjärnhusen
upplyser
vilsegångna
hennes ögon rör
vid hans drömstigar
och tankarna
föll in i falla
falla steg in i
sjunka
skogen är
äppellundar
skimrande apel
betar frid
flockar vilar in
under trädets krona
lejonen vakar
vid templets gångar
nu
är
sanden vit i
solhänder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar