skulle den ej
vilja bli fångad
skulle den ej
fångas
skulle den ej
vilja lämna denna tillvaro
skulle den ej
lämna
*
slå ej ditt
ansikte i motvinden
den vinden
kanske är din medvind
*
skogen viker
kronhänder
in över mossan
täcket de virkat
i nätternas dagar
dagarnas nätter
när trampen är
dynor
dynor är trampen
mockasiner
sömmade med spetsbladsfingrar
de täljde pilar
där i grottorna
stammarna var
dessas väktare
vilka var
pilarna
pilarna var
vägmärken
ej alls till
nedläggelse
kanske mer
brevduvor
kvittrar
skogsduvan i skogsblå skymning
varför viker du
kronhänder in över mossan
så gör jag
ty dessa pärlor
vilka stiger i
skymningsdaggen
skimrar så
vackert
till
piltäljarens syn
ur dessa droppar
stiger sagor
nästas i mockasinernas stigvågor
mockasiner
beckasiner
ser du henne
vilken tillsäger ormarnas spiraler
in under
stenarnas kupade hav
och kupolen för
ormarna
skimrar av
rubiner i takhöjder
och ormarna är
ormar är icke ormar
dessa viskar
nåden ur tyngden
ömsar skinnet
till vidare
färder
hon lärdes av
hon vilken vandrar i allom
hur gryten är
grytor
i
gryningsblommans örthav
och täcket de
virkade var stjärnor
somliga säger
lapptäcke
jag säger
stjärntäcke
snart lyfter de
baldakinen
in i höstanoms
nätter
viskar
lyssna till
sommardansens fröjder
nu stiger
danserna in i ditt bröst
in i
din
källa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar