vattenmakaren
sitter moltyst
i en vind av
värme
dropparna är
komna
pärlor av glas
hettan så stark
tände sanden
sanden smälte
till pärlor av
glas
visst beundrade
vattenmakaren detta täcke av pärlor
ty visst bär de
färger
i allom toner
är detta mol
molande
är detta mol en
mollton
är detta vatten
watt eller va
tenn
vattenmakaren
porlar glittrande
lyfter ej
blicken
det är som
som talar
vattenmakaren med pärlorna
vattenmakaren
vet ett
vilken en del
vissa
kanske ej vet
visa vet
de vilka håller
tankeillern i hand
smeker lugn
lugn
här vid stranden
av denna källa
vad vet de
de vet att havet
är en del
och delen är en
och en är helhet
multiplicera
tusen sandkorn och du har en hög
vattenmakaren
manar pärlorna till vad
till vad
det du ej ser
med blotta anblicken i hast
sådär
däremot vid
djupare öppnandeskådan
att pärlorna
slår rot
så är det
havet sjunker in
i sandens djup
ångan stiger
klättrar över
kammen i fjärran
bak öknens
flimrande stränder
och ångan landar
i oasen
där beduiner
samlats i lä
i palmernas lä
bjuder dadlar
till dem vilka aldrig smakat dessas sötmas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar