så minns att allt
är klarlagt
det fördolda det
dolda
är ditt krångel
din vägran att
se klart
pussel består
icke av gömda bitar
*
för att dricka
måste du lyfta vattnet
det är av godo
att lyfta smilbanden
att le
ibland
*
hon sitter i
månsilverdalen
månmoder
häller
silveraura
runt
runt
hon snidar
en klack
hon lägger livet
i klacken
avled
avled mina
sänken
dem jag lindat
så hårt
av led
led du av vad
avled du i
bemärkelsen avlida
hon funderar en
stund
avleda
avledningsmanöver
är döendet en
avledning
orden är
lekfyllda
så fyllda med
strofer
det lekfyllda är
allvarslek
den lek barnet
leker
övandestigar
hon snidade en
klack
ej för gående
hon lägger livet
i en klack
var och en av
dessa tre kvinnor har en kanna
silver koppar
järn
så vattnar dessa
tre rötterna vilka sträckes vida
hon lade livet i
en klack
bakomvarandes
skattkista
pärlfylld
under locket
genom
nyckelhålet
kan hon skönja
ädelstensdanser
denna klack är
ej för spark
jag vet att
avsparken sker
mottagandesparken
sker med fotbladssida
ej med tå
tår
ej med häl
livet har jag
lagt i denna klack
i alla mina
försök att finnas
hon ser dessa
ord
spark
vintergnistrande
slädfärd
barnen med röda
kinder andas rosor vita
det kittlas i
magen
sparken viner
glider fram
hon ser en rot
falla
alruna
alruna
mildra mina
leders smärta
och alrunan
svarar bönen
var och en av
dessa tre kvinnor har en kanna
silver koppar
järn
så vattnar dessa
tre rötterna vilka sträckes vida
och barnet
håller en boll i händerna
bollen har
mönster
kanske hav
kanske öar
kanske
landsättningar
så var det
så kan det vara
än
att bollen var
av garn
påtad
ja
fingervirkad
kanske stickad
ja
vem vet
bollen vet
bollen är fylld
med ullen
fåraherden
klippte
makan tvagade
kardade drömmoln
var gång hon
moderjorden
andas
släpps
frigörs ett
drömmoln
betar
svarsstigar in i sollöparens händer
och dessa trenne
kvinnor
har var och en
en kanna
silver koppar
järn
så vattnar dessa
rötterna vilka sträckes vida
marken är sand
marken bildar
ringar runt asken
och stammen är
mitten
är pupillen
är origo
krona rötter är
himlar är jordar
allt är ett och
ett är allt eller inget
det vilket är
är den befriade
något
och något är ett
föl vilket betar det höga gräsets viskningar
det vilken många
mången stämma
säger är gräsets svischningar
var gång hon
moderjorden
andas
släpps
frigörs ett
drömmoln
betar
svarsstigar in i sollöparens händer
och dessa trenne
kvinnor
har var och en
en kanna
silver koppar
järn
så vattnar dessa
rötterna vilka sträckes vida
och något
upphörde söka sig utanför
steg därmed in i
inget
i allting
därav är
något ett föl
vilket betar det höga gräsets viskningar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar