jag önskar återvända till stenrikena
närmare bestämt till stenmurklan
den går att äta, visst är det så
den kärlek vilken lagts i tankens skål
tänkts söndran
har ett behov vilket lyfter den ur giftklor
gift är här inte gifta
betänk ordet gifta
och se äktenskap
äkta skapande … detta har jag skrivit tidigare, i förhållande till gifta
det första ordet: äktenskap är urseden, det andra: gifta är modernistiskt
tankeskålen är kranieskålen
är mineraltanken
vid insikten sker detta; skålen blir en sil – ett durkslag
durken är skrovet eller förvaringsutrymmet i skeppet
(drömskepp)
du vackra
skepp
med fyllda segel
plöjer du havsjordar
bär alla mina drömmar
hösthimlar
glöder
stjärnjordar
bladmantel sluter ögon
stilla
i
vintrig
blåskala
*
den kärlek vilken lagts i tankens skål
tänkts söndran
har ett behov vilket lyfter den ur giftklor
gift är här inte gifta
betänk ordet gifta
och se äktenskap
äkta skapande … detta har jag skrivit tidigare, i förhållande till gifta
det första ordet: äktenskap är urseden, det andra: gifta är modernistiskt
tankeskålen är kranieskålen
är mineraltanken
vid insikten sker detta; skålen blir en sil – ett durkslag
kärleken är liv
levandeliv
ej mineraltanke
visst är det gott att ha skelett om, det är detta med balansen
men, nu silas den hopfallna kärleken
stenmurklan sköljes och förvälles
detta är renande
en reningsprocess vilken sker för att murklan skall kunna intagas och vara för en del, en delikatess.
*
(burspråk)
själsfåglar flyger ur bröstgård
tvenne träd stå vakande
välvande om
om jag vore en fågel flöge jag ur burspråket
lade mina vingar om dig
om jag vore en fågel flöge jag ur burspråkets fängsel
ser du burspråkets skönhet där vid fönstervingars fotvalv
du frågar mig
varför är detta vackra ett fängsel
hur kan det komma
det språk vilket här är burspråk
är språkets torftighet
den torftighet det givits av ickebärande vid hjärta
ser du burspråkets skönhet där vid fönstervingars fotvalv
om jag vore en fågel flöge jag ur burspråket
lade mina vingar om dig
detta är jag
själsfåglar flyger ur bröstgård
tvenne träd stå vakande
välvande om
*
Eftersinna den rusande tanken
Söker du tvinga tanken
Söker du stilla lusten
Dem, till stilla bidan, kan du genast förvänta dig orkanvindar med stegrande vågor,
så pass att skeppet kan förlisa
Kappsejsa
Söker du tvinga tanken
Söker du stilla lusten
Dem, till stilla bidan, kan du genast förvänta dig orkanvindar med stegrande vågor
Följ bara lugnt med – ja, visst är det svårt
Vem har sagt att det är lätt att hålla en orkanvind i handen
Det vackra är då slaggen, slammet sjunker undan
Då sol silas genom trädfingrar
Slaggen,
slammet blir näring till
markerna
dina
marker
Du blommar
Genom hjärtblads stigande
Tillsäg din tanke att bruka en lägre växel så motorn ej rusar på högvarv
Orkanvindstankar
River upp stormar och kan liknas vid en slags agiterande/agitation, det bästa är att i kärlek se dessa tankar samt fyllas av tvivel, tvivlet torde vara just dessa orden;
stilla dig min vän
jag är vaken
vakar
över
dig
blir tvivlet en del av stormtanken
då är det fara å färde
faktum är att det största inrelugnet/själslugnet erhåller du genom vaksamt lyssnande utan åsiktssnurr, vilket är surrande/fastsurrande i åsiktsbanken
lever du med livet finns ej behov av åsikter
den begravna kroppen är egentligen intet annat än summan av dina tänkta tankar/åsikter
de tankar du tänker själv är ur hjärtfloden ur din urkärnas minnesbank av upplevande
de tankar du lärts tänka är av annan art
så låt oss hoppas att denna grav är en vacker ask
en skattkista
en skattkista du kan begrundansåtervända till
vända hågen till i mörka nätter
då skall du se hur andeljuset uppfyller kroppen och åsikter flyger fria
lyssna till ditt inre så vet du de vägar, de stöd du behöver för din vandring
de stöden är inte åsikter de är sikt å
lyssna till ditt inre så vet du de vägar, de stöd du behöver för din vandring
gör du detta åsiktsbefriad då är det icke tvång
det är inre frihet
bred ut dig
ser du berget med terrasserna
hur solen skimrar
dina händer är solhänder i din gärning
vänd dem inåt
smek ditt hjärta
i kärlek
terrasserna är ditt hjärta
lyssna till vinden
hur den sjunger
du har så mycket livsljus i din röst
tillåt det flöda
lyft handen
upplev solstrålar flätas in
kupa handen
in i solstrålar
fyller
dansa med solstrålar denna dag
du har så mycket livsljus i din röst
så skrev du
de orden är för många i livet
bred ut dig och se
etagevåningar
beboeliga
be bo heliga
den begravna kroppen är egentligen intet annat än summan av dina tänkta tankar/åsikter
de tankar du tänker själv är ur hjärtfloden ur din urkärnas minnesbank av upplevande
de tankar du lärts tänka är av annan art
kroppen är i graven
graven är
kroppen är inplantaten av tankar
så är mellanplanet det är jordevandringen balansen mellan höger och vänster
vänster och höger
så når du högre upp
till högre medvetande
till uppståndelse
visst är detta fyravägars kors
men ser du runt är oktagonen gömd eller glömd
böj flikarna
spetsarna en aning uppåt
en vacker åttbladig lotus
kroppen är inplantaten av tankar
så är mellanplanet det är jordevandringen balansen mellan höger och vänster
vänster och höger
så når du högre upp
till högre medvetande
till uppståndelse
till gravbefrielse
graven är även underjorden eller hur
gravbefrielsen är att resa sig upp ur och skaka av sig bojorna
vad annat är det växten gör
jag skriver på en lapp ordet och kastar lappen fri
med ett ögonkast skriver jag
en lapp är en same
samen lappen är ett folk
det finns länder där folken indelas i kast
ser du berget
ser du renarna
lappen kastar lasso in i flocken
lasson når exakt den renen
den vajan
mer behövs inte sägas i detta
*
(ögonvinden)
nu räcker det sade ögonvinden jag stiger djupare
*
(dina ögon)
dina ögon är drömskålar att segla i
*
(skriv mig)
månsilverstrimma skriv mig
ditt vita ljus på klippan vid havet
*
du snuddar vid livsströmmar
livsdrömmar
vilka aldrig blev
vilka jag gömt
du snuddar vid livsdrömmar
vilka aldrig blev förverkligandeljus
vilka i det inre svagt bultar
det är inte sant
de bultar sönder mig
lägger händer över bröst söker hålla samman
vara starkare än de bultande slagen
du snuddar vid livsdrömmar
vilka aldrig blev förverkligandeljus
vilka i det inre svagt bultar
inte svagt
stundtals
är de den största av gongongar
en målarstuga skulle jag vilja ha
en inspirationsstuga f
ör de vilka tvivlar
till sig själv
i den skulle jag ha ett galleri
där skulle mina målningar stråla
vida
ut
du snuddar vid livsströmmar
livsdrömmar
vilka aldrig blev
vilka jag gömt
du snuddar vid livsdrömmar
vilka aldrig blev förverkligandeljus
stundtals vill jag skrika in i vinden
låt mig
leva
jag håller
andan
jag håller andan
(livstyckaom)
var ej rädd
tillåt mig att tycka om dig
det innebär ej förpliktelser
hur kan livstyckaom
bli det
förpliktelser
det innebär ej att jag skall göra dig illa
var inte rädd tillåt mig att tycka om dig
till den dag du tycker om dig själv
ser ditt själv
tycka om är icke förpliktelser
det är källådern vilken stiger ur stenen
det är stenens blomning
den sten
vilken lagts över ditt bröst
i ditt bröst
lyss till vattnets sång
slut ögonen i stilla
lägg dem i ögonvinden
tillåt
dig
ta emot
var ej rädd
tillåt mig att tycka om dig
det innebär ej förpliktelser
ej att jag skall göra dig illa
det har aldrig varit mina händers vilja
är aldrig mina händers vilja
det sker då
fingrarna huggs av
huggs av till blödande floder
av din rädsla
gör du dig själv illa
mina händer är
bjudande
givarskålar
nej jag gör dig inte illa
ser du hur strömmar röda blir blad
rosenblads
vingar
min enda vilja är
tillåt mig tycka om dig
det fanns stunder då jag stred med förklaringsord
att det var jag själv vilken gjordes illa
och du genom att förskjuta
fly att ett liv kan
tycka om
dig
dig
så gör jag ej längre
jag är
tyst
lindar orden i vinden
ber vinden
förtäljandeviska
i labyrintvindlingar
varför säger jag att det sker
därför att då fingrar huggs av böljar strider
därför att då fingrars rörelse huggs av
då livet rinner ur dem
då är de
rycker de i dödskramp
mina
dina
i rädslans käftar
att tycka om
är mänskligt
är allts ursprung
är kärlek
är vän
liv
du väna ros
du växer i rosenlunden
i vinterns händer
bär du blomning i bröst
värma
värma
din stam är kal
med taggar
i kyld värld
i våren
stiger grönhav
blanka gröna
blad
sirligfingrar håller knopp
du fäller dina taggar
slår ut
i handen av
tycka
om
så är det
för oss alla
