den 6 september 2010

Örnens vingar
berättar höstens himlasegel

varje natt nu har jag sett en säl virvla genom en tunnel
bli en fisk
denna morgon
steg en människa upp ur havet
bilden har varit svår att ”fånga”

vandrade in i dagen och så kom orden:

ser du fiskgjusen den ljuse dyka
ser du tunneln av ljus
mellan himlar och jord
mellan jord och himlar
alltets födslokanal
ur livmoder
livetsmoder
till insteg

detta är så fantastiskt ty det är en tunnel och jag är i upplevelsen att detta är
den ultimata födelsen
det är den alltidnärvarande förbindelsen mellan
så kallat mellan himlar och jordesfär
när jag nu skriver ser jag denna kanal
samtidigt
vara ryggmärgskanalen
spinalen
spirea
(minns att jag skriver de ord vilka stiger fram, låt orden stiga fram, det är inte viktigt med den gängse ordbetydelsen, ändå ser jag samhörigheten)

ser du fiskgjusen den ljuse dyka
alla vingprydda är den
den andas luften virvlar
med
med
med
dyker glädjeljus

det är så att i detta ögonblick är denna fågel alla vingprydda
och den är vindarna
denna fågel är luftens element

når havets glittrandestrålande yta
sjöspegel havsspegel
i denna strof ser jag en grotta
en lagun och ändå en grotta med en sjö i
livmodern är detta ändå är det grottan i klippan i havet
när jag skriver ser jag en enorm kristallkula

är händer knäppta fingrar vikes ut
händer äro vattenportar vingar
bredes ut upp
havet allhavet tar emot
ser du fiskgjusen dyka den är en virvlande svirvlande säl
den är en fisk den är strömmande liven

se dina händer, lägg dem samman, knäpp dem
öppna dem, slut dem
se skönheten
och där är
sälen

ser du sälen sitta på klippan
soldrickande glittrande hud

här kan sälen vara en sjöjungfru

ser du sälen dyka
ser du människan stiga upp ur havets vackra mantelfamn
ur livmoder livets moders händer nå stranden

denna bild är så vacker, så vacker
den andas totalt lugn
och är i
månsilverljus

ser du fiskgjusen dyka
människan vandrar
i sanden synes fotspår steg stigfinnare är du
ser du alla liv inom dig
då vet du detta; se med öppna ögon

visst finns det teorier om allt, hur människan blev
teorier kan vara skönt att luta sig mot
men verkligheten är så mycket
vackrare
ja, visst finns det teorier om allt, hur människan blev
den mänskliga tillkomsten
och visst kan dessa ord
härskrivna

härskrivna
är ett vackert innebördsord

och visst kan dess ord
här skrivna
tolkas
vara
ur fiskar kom människan

ur djuren kom människan
och vad vore oriktigt eller fasansfullt med detta
intet
människan är en av allt
allt är människan

hon är i jordesfär till värnandegest
lärandegest
förmedlandegest

hur skall människan förmedla då hon stänger
varseblivningens kärlek

här skrivna
härskrivna är ett vackert innebördsord

ser du

fiskgjusen
den ljuse

och visst kan dess ord
här skrivna
tolkas
vara
ur fiskar kom människan

ur djuren kom människan
och vad vore oriktigt eller fasansfullt med detta
intet
jo naturligtvis då människan ser sig vara högtstående härskare förmer, då är det illa att komma från en fisk. En fisk med gälar
men se fostret och förstå
förstå med hjärtat denna teoribild
då ser du den teori de lärde sökte förmedla i levandeljus

se sjöjungfrurna och säg att människan är vackrare
ack nej, människan är icke vackrare är icke vacker utan allt
då är hon stapplande
människan är en av allt
allt är människan

hon är i jordesfär till värnandegest
lärandegest
förmedlandegest

hur skall människan förmedla då hon stänger
varseblivningens kärlek
*
Så var denna dag

i höstens himmelsandning drog silvervindar in
strödde bärnstensguld in i bladfägring
här och var solsiktliga granater

himlarna andades högreblå närmre turkos
sakta skred yttre fägring in

bönder plöja marker, jordemarker
fåglar plöja himlar, himlamarker
kinder rodnar av kylas klarhet

spindelmor bredde ut täcke
efter täcke
efter täcke
vaggade nynnade till sömns

i slänten i det höga gräset står en kvist
under bladdiadem synliggörs kvistens hemlighet

surrar gör det runtom
de randade vingprydda
allt sävligare

ett strutsägg
är det månne det
nej
hänget är grått
och inte synes strutsar vandra i slänten
en fotboll
är det månne det
nej
hänget är mer ovalt
och grått
är det månne
en rugbyboll
nej
inte heller det

publiken sorlar

getingboet hänger tungt
buret av smäcker kvist

jag tassar på tå
helt nära
lyssnar till surret

det var välan tur att jag såg vad detta var

vänder så blicken in i syrenbersån
in i häggens grenar

det
blir allt en fest i vårens gryning

vandrar så kringeli krangelivägen
nedför stallbacken allt närmre ån

i en liten snipa
satt gossen blå
blåste drömmande snidad pipa
seglade med ån med bäckens porlande
undvek folkhopens sorlande
stannade vid stranden den gröna
vilade i gräset det sköna
möttes av en vacker syn
där bakom all slyn
ur solhänders glöd
stiger flickan röd
seglar gör de båda i en snipa
tackar ödmjukt vackert snidad pipa

och jag vänder kosan
hem

ber elden in i spisen
kurar värme i aftonsångens tonandestämma

*
Av dina andetag


ur dina händer stiger jag

av dina andetag
var dina första
de enda

vilka omslöt mig värmande

så vackra spreds drömmar
i ögonlinden

av blommande feberstilla
kyldes kraniehetta

fontanellsjö rymdes i krona

blixtrandes klar sjönk tanken in i
bröstkammare

av dina andetag
var dina första

de enda

vilka omslöt mig värmande


du lämnade mig
i solnedstigan
glödande


stjärnjungfrur vakar över det betrodda

Härskrivna

ser du
fiskgjusen den ljuse

dyka

ser du tunneln av ljus
mellan himlar och jord
mellan jord och himlar

alltets födslokanal
ur livmoder
livetsmoder
till insteg


ser du fiskgjusen
den ljuse dyka

alla vingprydda
är den

den andas
luften virvlar
med
med
med

dyker
glädjeljus

når havets glittrandestrålande yta

sjöspegel
havsspegel

är händer knäppta
fingrar vikes ut

händer äro
vattenportar
vingar
bredes
ut upp

havet allhavet tar emot

ser du fiskgjusen dyka

den är en virvlande
svirvlande säl
den är en fisk
den är

strömmande
liven

ser du sälen sitta på klippan
soldrickande
glittrande
hud

ser du sälen dyka

ser du människan stiga upp ur
havets vackra mantelfamn

ur livmoder
livets moders händer

nå stranden

ser du fiskgjusen dyka
människan vandrar
i sanden synes
fotspår
steg

stigfinnare är du

ser du alla liv inom dig
då vet du

se
med öppna ögon

visst finns det teorier om allt, hur människan blev
teorier kan vara skönt att luta sig mot
men verkligheten är så mycket
vackrare
ja, visst finns det teorier om allt, hur människan blev
den mänskliga tillkomsten
och visst kan dessa ord
härskrivna

härskrivna
är ett vackert innebördsord

och visst kan dess ord
här skrivna
tolkas
vara
ur fiskar kom människan

ur djuren kom människan
och vad vore oriktigt eller fasansfullt med detta
intet
människan är en av allt
allt är människan

hon är i jordesfär till värnandegest
lärandegest
förmedlandegest

hur skall människan förmedla då hon stänger
varseblivningens kärlek

här skrivna
härskrivna är ett vackert innebördsord
*

Nattvinda

surrar
susar
viner

skytteln åker på trådar
ljus
skimrande

spoltråden rinner
ur

solvögon dansar upp och ned
ned och upp

bommen kammar garnet

väven klippes ur
fransar knytes

filten lägges runt frysande axlar

nynnade sången
är i

gungstolen