den 27 augusti 2010

till att se verkligheten
den verkliga världen
sinnesverkligheten
har jag börjat sluta mina yttre ögon
okontrollerbart i medvetande är stegen mjukföljande
mina ben
mina steg är pendlande
pendlande verkligheter i insiktsandande vaknar min kroppsgivan


ibland ofta
lever jag med

en regndroppe faller

faller regn
regn faller ej
men
en regndroppe faller

är en mantel omslutande
höljande

ser världen i regndroppen
skönheten är
är

verklig

är drömmen
är drömsannhet

så är jag i droppen och stiger ut
är i och utanför

så ser jag droppen
en knopp
en livsknopp

i den stunden öppnas knoppen
inser att vi är allt

erigerande zoner
erogena zoner
direkt då du hör dessa ord eller ser dem hänvänds betydelsen in i det sexuella
och det är väl vackert så
men se detta; ett flackt landskap, helt platt så rör sig moder jord, hennes inre är i ständig rörelse. det vilket en gång var hav är nu land och omvänt. det är väl en god bild av erigerande zoner, lev med den bilden var gång du trampar
trampar ned foten
lev med bilden av att detta är erogena zoner
skänk henne
giv henne behagfull berörelse

ser du sladden till lampan och kontakten i väggen

lampan tändes inte av mötet med väggen
kontakten är en fas mellan lampan till det vilket är bakom väggen

dag efter dag är stegen så tyngda

hon lade sin trötta kropp
i rotfamn

runt stam
under krona
i kronas skuggsolars fingerspels

genombrytbar strålglans
rötterna vilade under täcke av jord
av ängsgräs

susa susa susande grönvind i strå

hon slöt ögonen
öppnade inreögon

var i det människan kallar dröm

därav att hon kallar den dröm känns den kall
kall – verklighetsfrånvarande


kallar, det vill säga ropar in/bjuder in drömmen, då är drömmen varm verklighet

det var så att hon nu var i dröm
i drömmen
det liv vilket för henne var och är verklighet
för andra blott dröm

det var så att väggen mellan lampan och källan var upplöst i skimrande välvan

hon upplevde hur hon var en kontakt
rötterna kopplade in sig
det vill säga växte in i henne
i ögonsvep såg hon världar i levande ljus
i öronsvep hörde hon världsvärldars världars talandeljus värma hennes själsfloder
mörka källfloder upplystes av andeljus trädet var själsträdet allmoderns visande händer var om henne
drömkvinnan är nu en knopp ett pärlljus i morgongräsets sträckning vandrar i ringlandeljus uppför stammen och där i den kala grenens fingerklyka stannar droppen, pärlan slår ut i hjärtgestalt formande språk
bladet sjöng klanger fallandeskrudad sovande kvinnokropp berusa dig är behaga dig med vindens ljusets värmens alltets sång berusa dig
bedöva dig icke lyft ditt mörker så städar du boplatsens vintersot ur väggar i vårgryning du sörjer icke sotet du minns eldens värme där du vilar inlindad i fällarnas gåvoljus så öppna dina dörrar upplev vindarnas mognadsord

till att se verkligheten
den verkliga världen
sinnesverkligheten
har jag börjat sluta mina yttre ögon
okontrollerbart i medvetande är stegen mjukföljande
mina ben
mina steg är pendlande
pendlande verkligheter i insiktsandande vaknar min kroppsgivan
*
*
handlyft

bugar mig näraintill marken

breder ut händer
fingrar i rotvävan
stig in
tröttfot

mina steg

tröttfötter stiger i
flätväv

fnitterljus sköljer om


jag lyfter mig sakta
varsamt
upp

i vindalle

kupandevingar

välver

glitterljus sköljer om


var det så
lätt
*
Behagsrus

dag efter dag är stegen så tyngda

hon lägget sin trötta kropp
i rotfamn

runt stam
under krona
i kronas skuggsolars fingerspels

genombrytbara
strålglans

rötterna vilar under täcke av jord
av ängsgräs

susa susa susande grönvind i strå

hon sluter ögonen
öppnar inreögon

var i dröm
i drömmen

det liv vilket för henne var och är verklighet

för andra
blott
dröm

omvarat upplöses i skimrande välvan

rötterna
växer in i henne

i ögonsvep ser hon världar i levande ljus
i öronsvep hör hon världsvärldars
världars
talandeljus
värma hennes själsfloder

mörka källfloder upplyses
av andeljus
trädet
själsträdet
allmoderns visande händer
är om henne

drömkvinnan är nu
en knopp
ett pärlljus

i morgongräsets sträckning
vandrar i ringlandeljus
uppför stammen

och där
i den kala grenens fingerklyka stannar droppen
pärlan slår ut i hjärtgestalt
formande språk

bladet sjunger klanger

fallandeskrudad
sovande kvinnokropp
berusa dig är
behaga dig med
vindens
ljusets
värmens
alltets sång
berusa dig
med liv

bedöva dig icke
lyft ditt mörker

så städar du boplatsens vintersot
ur väggar i vårgryning

du sörjer icke sotet
du minns eldens värme
där du vilar inlindad i fällarnas gåvoljus

så öppna dina dörrar
upplev vindarnas mognadsord