till sluta
val
höljde hon sitt bröst
sitt ansikte
sitt
allt
vände hågen
om
ja det sägs att jag är vacker
av närvarande
nära
av den så kallade synliga världen
av den så kallade osynliga
säg då
varför
mina händer är tomma
varför mannen flyr
lämnar
skyr
mig
varför min make
ej är
hos mig
varför vi ej är hos varandra
ja – jag vet att vacker är flerdimensionellt
säg inte att jag är vacker
och
hur
hur
skall jag kunna säga att jag är vacker
livet visar mig annat
*
naturligtvis är det så att det är
att det finns
en atmosfärsol samt en hjärtsol
det går även att uttrycka detta i inre samt yttre sol
det är dock så att då det så sägs uppkommer omedelbart frågan: vad är yttre och inre, vilken av solarna är vad.
andeljuset viskar
lägger vingar om
håll dig nära mig
frukta intet
intet är den upplösta formbegränsningen i det så många upplever vara alla avgrunders avgrunder
andeljus sveper vingar om dig
då är du solen i andens famn
blodet är
rubinens skimrande
färgklanger
hjärtat är rött
symboliskt har hjärtat i bild alltid framställts genom två bladhalvor
vilket är visandeljus
en atavistisk bild vilken genomlevt alla dekadenser, all mänsklig förnyelselust, alla mänskliga nycker
även i det så kallade modernistiska språket lever denna symbol – kvarleva eller ej så är den vacker.
röd är hjärtats färgklang
blicka rakt in i solen
blicka rakt in i solnedan samt uppstigan
röd är ögats färgupplevelse
detta visar helt bestämt på ett sambandssammanhang
skrev namnet klara
och såg med ens så många vackra färger
ja, jag skrev namnet klara och det var en ”felskrivning”, visst var namnet ej den kvinnans namn – men jag ser att det ej var en ”felskrivning”, ty jag ser ett klarnat ljus runt med den kvinnan
klara, är ju att förmå
klara är även skuggans vandring in i ljus
då heter det mer klarnad
klarnad tanke
är klarnad himmel
är hjärtats sång
huvudtanken kan liknas vid det skrivna manuskriptet
hjärtats tanke är levandehandlingen
förverkligandet
levande liv
lyfts ur minnesbank
det vilket icke hör till
släpps fritt
han står högt upp
han har öppnat duvornas fängsel
varsamt lyfter han fram dem
en och en
kupar händer om
tackar
och ger fri
gesten är svår att beskriva
rörelsen är vacker
hjärtats sång är även den
manuskriptet
ty det är ljusminnet
huvudtanken kanske blir en hårdform
hjärttanken en mjukform
på ett vackert sätt är gesten då hela lufthavet vibrerar av duvornas vingar
frisläppandet
hjärttanken
hjärtats sång
ibland undrar jag
varför ordet vargtimma används i negativt syfte…kanske därför att vargen är missförstådd.
*
Jag vad är jag
mina vindvingar
har du aldrig kysst
vilka talar
orden
*
solmjuk dag andas i vingar av
ljusgenomsiktliga
gröna
i gyllene guldgula oblater
vibrera i vindfingrars kärlek
karminer andas i zinnober
cinnober
av solvindars löftesrika
ömsinta
malörten dofta i örtagård
senvaken gulvingad fjäril
doftar citron
så vackert att dansa i cikadosvepande
bladvindars vajandegräs
vindruvans rankor är händer
omger
är famnande skönhet
jag
vad är jag
en vind en blomma en sten
stenrikens skönhet har jag andats i denna dag
värmande närhet gavs
gässen plogade luften
eller var det svanedräkt
jag
vad är jag
en vind en blomma en sten
så sätt dig du trötte vandrare
upplev mitt solvarma bröst
förtälja dig sagan
sagan vid namn
markernas
stegkärlek
ja, jag öppnar mina blad och sluter dig i min famn
när du
andas
ljusnad
släpper jag dina steg
sover stilla i vakan
i minnenas dal
min vakan är
stegen
Till sluta
till sluta
val
höljde hon sitt bröst
sitt ansikte
sitt
allt
vände hågen
om
ja det sägs att jag är vacker
av närvarande
nära
av den så kallade synliga världen
av den så kallade osynliga
säg då
varför
mina händer är tomma
varför mannen flyr
lämnar
skyr
mig
varför min make
ej är
hos mig
varför vi ej är hos varandra
ja – jag vet att vacker är flerdimensionellt
säg inte att jag är vacker
och
hur
hur
skall jag kunna säga att jag är vacker
livet visar mig annat
det hände sig i en krets av vandringsstråkar
en sträng brast
i följet
bar de hennes bild
hon böjde ansiktet
ögonen omslöt
bröstet
två järnbeslagna portar glida ljudlöst upp
obemärkt lyftes händerna i
ett försök att stänga
sjönk i uppgivelseljusfyllnad
innanför sköljde hjärtsolens uppstigan
hon bugade själen
ödmjukt
hon svek aldrig mer
sin väg
vadhelst angrep hennes tillförsikt
steg hon närmre
in
tolv bevingade
sitta i
hasseln
plockar rädslans bär
befriar kärnor
spirar
i jordmull
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar