livsdroppe
det hände sig i natten
såg en pärla skimrande
pärlan var en droppe vit
droppen växte allt större
hölls av fingrar
så släppte droppen taget
det hände sig
månpärla
vit
skimrande
svävar
tungt
ljusfylld
ned
månpärlemantel är
över mina axlar
jag breder ut vingar
flyger fri i sidenvinden
ser fåglar
i kvällsvinden plockar de pärlor
för yttre öga osynliga
för inre öga tonande klangljus
det ljuset av klanger
är stjärnstoff
stoft kanske en säger
jag säger stoff
ty jag vördar det ordet
ordet är mjukt
ser fåglar i kvällen
linda, sluta vingar om kropp
fåglarna är
en fågel
jag ser
alltets vingar slutas om
kroppen
jag ser fågelns rede
i mitten vaggas jorden
dröm barnet mitt
i hjärtsolens
helande
dröm
i skogarnas uppklarnade ljus synes stigar
stigar i ringlande leder
leder gör kroppen rörlig
i ringlande leder har djuren vandrat
vandrar djur
upptrampade spår
leder
dagar i ände
utan ände
vandrade
vandrare
vandra de
säkrar vägarnas tillit
värnar om mina steg
värnar därigenom om dina steg
de säkrar vägarnas tillit
härkomsten veta de
vandra den vägen med öppna ögon
med öron
med sinnen öppna
se myrägget vaggas av vind av moders värman
se myrägget bli alla världars ägg
ägget är urformen
sol och måne
måne och sol
vita gula andas de
ägget är urformen
kupa dina handljus
vad är de
dina handljus är äggets formgest
lägg dina händer runt ägg
upplev kupandegestens värmande ljus
kupa din hand runt gråtandekind
*
jag skulle vilja skriva om
ibland skulle jag vilja skriva om
sånt där, men plötsligt stelnar fingrarna
en vacker glaspenna har jag, skaftet är klaraste glas,
ibland sker det att solfingrar strör ljus in
spetsen är en droppe, inte en livsdroppe
ändå kanske
för
den skriver min själ
mitt vara
mitt allt
ja, den är en livsdroppe
Det vackra är att denna droppe har spirallinjer
ned mot till spetsen,
ser dessa linjer och ser regn strila nedför rutan
rutan inte arket
även om livet kan te sig vara ett rutblock ibland
tack och lov finns en spiral vilken håller samman arken
brukar bläddra fort ibland
det stiger fram så lustiga rörliga bilder
ja, vem vet jag kanske tar mig en flygtur med
men nu var det pennan
visst är det spirallinjer
men det kan lika gärna vara bäckflöden
kanske är det näckens fela
vilken ljuder
denna pennas droppe är blå
tillhörande är små bläckkrus med en vacker kork
krusen innehåller differentierade färger
blå svart turkos och lila
pennan vilar i väl avvägd skönhet i handen
vilar mellan tumme och pekfinger
långeman stödjer helt visst
helt fjäderlätt
ömsint
doppar pennan i kruset
vilken färg
ja det kan du undra
så kommer stunden
sakta närmar sig pennan papperet
pennan kysser papperet
lämnar ett vackert avtryck
nej, men
det rispar så vackert då jag skriver med denna penna
den för mig till stunder där vid
ett snidat bord
kandelabrar bär ljus i händerna
rummet skimrar
älskade du nalkas sakta
för mitt hår lätt åtsidan och kysser min nacke
porlandebäckar
pärlar längs ryggen
ibland skulle jag vilja skriva om
sånt där, men plötsligt stelnar fingrarna
av daga är inte död
av daga är av dagen
ur daga
i natt
andas mjukregn
hinden vandrar under linden
av daga i urskog stiga de
milda i kärlekens livsfäste
vi har vandrat genom snåriga skogar
avskalade törnen har stungit oss
revor har gjorts i huden
ärrade slöt vi arken
spred dem in i sandgömslen
ärren helades och åter vandrar
jag skulle vilja skriva om
sånt där
men vad skall det innebära
kommer jag att virvla
kommer det att göra ont
kommer det
kommer det
för en stund släpper jag pennan dansar vilt i eldens sken
vi vandrar i nattens skönhet
indigobaldakin är spänd över
stjärnor tusenfaldigade lyser vår väg
trädfolken stiger bjuder
dina ögon är om mig
blygt ser jag
marken
du väntar
håller mina händer i dina
du väntar
varsamt lösgör du en hand
med fjäderlätt finger under hakan
lyfter du min blick
våra ögon är böljandevågor
sköljer oro
väck
du väcker mitt innersta
min hud skimrar
brinnande
ännu
dold
jag skulle vilja skriva om
sånt där
av daga i urskog
stiga de
milda i
kärlekens fäste
varsamt stryker du klädnaden av
i mjuka vågor faller den
du lägger mig ned i mjukskimrande mossa
våra fingrar finner porlande stigar
jag skulle vilja skriva om
men i drömmen flyger vi
allt högre
vi kolliderar aldrig
sköljer glaspennan under vattenström
torkar udden av
sätter den varligt
i väntan
blåser ut ljusen
till sömns
*
livsdroppe
ett ord kom till mig i natten
ordet bar skönhet
alltför trött
förmådde handen ej lyfta penna
fjäder flög vida
spetsen
rispade mjuksjungande
bad mig vakna
vakna
ur
vaggandevind
i himmelsark
ristades
ordet
vaknade med kupad hand
livsdroppe
var däri
*
Silverne horn
i skogarnas klarnade
uppklarnade ljus
steg silverne bägare ur
han lyfte det silverne hornet till läppar
andades mjukt däri
tonande ljöd klangen
vidare genom nejder
mötte
hennes släckta
mödosamt lyfte hon blick ur tjära
mödosamt lyfte hon stegen ur ärga
i skogarnas klarnade
uppklarnade ljus
steg träd i vidgad cirkel
syntes tjärnens öga
bad henne naknad stiga i
så sköljdes smärtvågor av daga
regntrådar vävdes till skiraste skrud
pärldiadem av svunna tårar lades runt hennes panna
vindarnas folk bar henne
i skogarnas klarnade
uppklarade ljus
lades deras händer i varande
*
Rede
ser fåglar
i kvällsvinden plockar de pärlor
för yttre öga osynliga
för inre öga tonande klangljus
det ljuset av klanger
är stjärnstoff
stoft kanske en säger
jag säger stoff
ty jag vördar det ordet
ordet är mjukt
ser fåglar i kvällen
linda, sluta vingar om kropp
fåglarna är
en fågel
jag ser
alltets vingar slutas om
kroppen
jag ser fågelns rede
i mitten vaggas jorden
dröm barnet mitt
i hjärtsolens
helande
dröm
Det hände sig
månpärla
vit
skimrande
svävar
tungt
ljusfylld
ned
månpärlemantel är
över mina axlar
jag breder ut vingar
flyger fri
i
sidenvinden
*
Duvhökar
det var så längesedan jag såg er sväva
såg er denna dag
högt
upp i molnfält
varsamt rörde ni vid varandra
vingar snuddade
vid varandra
ni kolliderar
aldrig
ni sände en pil
en tonande pil
rakt in i mitt hjärta
*
ser
kvällen andas
duvblå hjärtvingar
skirande silver
sköljer in
träd är silhuettfolk
vandrande
stegvisa
ängen lindar vingar om
sänder drömmar
ur bo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar