sträcka
stäcka
stäcker
sträcka
i bädden ligga den sömndruckne
med tunga ögon
kinder är rodnande
rosenröda
nymornad är
börjar sträcka kroppen ut
stelnar i
rörelsen
isvindar drar genom
märg och ben
rörelsen stäckas
stäcks
den nymornade är vingklippt
kan icke sträcka ut vingar
kan icke sträcka sig in i vind följa sträckan av ljus
störtar
till marken
hon höljer den störtade
helar vingarnas stäckta
ligament
ligamentera
ligamentation
alla dess ord klingar vackert, kanske betyder de ej något ändå är de innebörd
så träder ett ord fram; linguara
det smakar gott
ljuder gott
det finns en språkinlärning ; linguaphone
kanske linguara är
språkupplevelse
jag ser soldränkta stränder
vågor andas
det är en vacker plats att andas
alla världars språk
linguara
Jag är till fullo medveten om att detta kan tyckas vara surr. Och varför skriver jag det – av den orsaken att jag alltmer bortser från ordböcker samt översättningar
smaken av ordet visar
uppenbara vägar
världar av känd
djupupplevd dignitet
barnen finner språket genom att smaka på orden
vi lär dem innebörden/termen
så låt oss bli levande
kanske är det därför ungdomar använder slang av alla de slag; de fann de vuxnas språkbruk vara fossilt
stelnat
kanske ungdomarna
barnen söker väcka vårt språk
genom stugan hör du skogen
är det icke förunderligt
där vid klippornas fötter står en timrad stuga
stugan synes ej på avstånd
inbäddad är stugan
taket är mossa
är gräsvajande skimmerfolk
ur rökhål stiger rök
knappt synlig
så het brinner eld
du nalkas stugan
ser stugan
väggarna är grova
timrade stammar
faktum är att hela stugan är hela skogen och
taket är närmast molnseglarna är mossa
visst är det remarkabelt förunderligt
länge
satt han i cirkel
ritad av
gamla
naknad
naken i vilja
såg platsen
begav sig
lade panna till mark
bredde ut kropp
nära hennes hudskimran
ur hennes hjärtdjup stiger är
han bugar sig
vandrar i känd skog
lägger hand till stam
till stam
jag har behov av ditt värn
hon kommer
min kvinna
han lyssnar
hör bejakelse
trädet skänker sin livfamn
han reser väggar vid klippas fötter
stugan synes ej på avstånd
inbäddad
är stuga
han vandrar i känd skog
lägger sina drömmar i
mosshänders
silverne
jag har behov av ditt värn
hon kommer
min kvinna
han lyssnar
hör bejakelse
mossa skänker sin livfamn
med famnen fylld vänder han stegen till
klär takbjälkar med gåva
taket är mossa är gräsvajande skimmerfolk
ur rökhål stiger rök
knappt synlig
så het brinner eld
han vädrar
uppfylls
av är
lyckoviskar
hon kommer
min
kvinna
till honom förs hon av dem
deras händer
flätas samman
av band
i mening
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar