jag brinner inifrån
ur luften stiger en ring
visst vet jag att detta är en krater
hettan slår mot mitt ansikte
inte slår, upplevelsen är mer sveper om mitt ansikte
en frän doft av svavel
han sitter med benen korslagda
högt upp på berget, håller trumman i famn
ser henne skymta
hans händer är fjärilsvingar
varsamt smeker han hennes hud
lockar hennes hjärtas sång
hjärtvingar sveper luft
hetta
trumma
djupt ned
långt under höres bubblande kokande lava
glödande hetta
allt vilket faller ned
in
förbränns
kritenser är ett vackert folk
öfolk
kritstrecksrandig kostym
snäva linjer
raka skärande det svarta
kriterier är mycket snäva
många gånger en balansgång runt en krater
det är en balansgång i den mänskliga världen
inom vilka kriterier människan får finnas
accepteras eller ej
det är verkligen många gånger en upplevelse för många att de balanserar på randen av en krater
se då så visdomsfylld denna bild är
det är ett glödande öga
ett krateröga
låter det förödande
det är ej så
detta öga är seende
för öde
detta öde är i meningen av livsinsteg/födsloimpuls
det innehåller vare sig straff eller gottgörelse, karmiska pålagor
det är ett vackert öde vilket vilar i acceptansen av allt och alla
kriteriebefriat, förutom ett kriterium; var ditt själv
var gång ett väsen utsätts för förkastelse
vredgas detta öga
vulkanen initieras
askflagor flyger i luften
solfingrar rör vid
minner väsendet om vad
det vackra
ljusminnet
födslominnet
ljussteget
livsinsteget
solfingrar rör vid flagorna
askflagorna är det sönderrivna
flagor av liv
ur askan stiger kolet
ur kolet stiger diamanten
askflagorna rörs vid av
solfingrar
gylleneblad
guldblad faller
väsendet håller en gyllene bok i sina händer
den boken är
varje livs
bok
det är en fröjd för oss
att se denna påle dras ur detta väsen
så löd nattens ord
det är en fröjd för oss att se denna påle drivas ur detta väsen
nu ser jag
det är skammens påle
från det ena till det andra till det ena
berget
bergen
bergskedjor
är i ring
kärlekssmycke ring till ring länkas samman
halskedja skimrar runt hennes smäckra hals
hon sträcker halsen
breder ut vingar
snuddar vid havsglitteryta
djupandning vidgas
sången svävar
tonande
i luften höres vingeslagen hon reser hem
berget
bergen
bergskedjor
är i ring
bladring runt äng, runt dal
dalklocka sjunger mildljus
nedför sluttningar andas gräsvingar, silvergräs
bergen är kronblad
en ring, en skål, en klangskål
vallsånger ljuder ömhetsmilda
kritter rinner nedför sluttningar
kritter
kriterier
kriterier är märkbart många
auktionsutroparens röst är kastanjetterande
legato stackato
rakryggad sveper hon stolt in
lyfter volangkjolen smekande över knä
hon är vacker inför hans blick
han är stolt inför hennes blick
klackar ljuder
kastanjetter ljuder
auktionen fortskrider
rösten ett vinande snälltåg
hårdklappande ljuder resan över syllarna
tågtuta skär luften i strimlor
ur skorsten bolmar svart rök
kriterierna är ringlande slingrande rökmoln
vad är vad, förvillelsen är total
ur berg stiger, bolmar svart rök
vulkanen brister askflagor
glödande floder smärtan stiger
hör dalklocka sjunga mildljus
bilden
stillnar
still
nar
helandevind susar
solfingrar rör vid askflagor
guldblad singlar ned över
månfingrar rör vid glödande floder
bäckar flödar porlar sjunger blåandande
vitpärlors bäddar
kriterier
kritter rinner nedför sluttning
hör vallvisor ljuda
vallflickan vallpojken
herden herdinnan
leder med mildhand kritternas
kriteriernas väg
snälltåget når hemstation pustar ut
lokförare stiger ut
eldare stiger ut
lyfter näsduk torkar pärlor ur panna
de bugar djupt
inför varandra tackar himmelsvägar för
godresande hemkomst
i stugan väntar hon
spisen knastrar
kastanjetter ljuder
stillnar
de andas nära
hon skänker honom rosen
med glödande ögon
med glödande ögon sluter han rosen till sitt bröst
hon sträcker halsen
breder ut vingar
snuddar vid havsglitteryta
djupandning vidgas
sången svävar
tonande
i luften höres vingeslagen hon reser hem
lyfter mantel av hans tröttaxlar
bjuder honom vila i hemmets lugna vrå
Daggmaskens sång
det var en gång i alltid
en mask, en daggmask
ring till ring till ring är kroppen
mjuk smidig och medföljande
jordehänder är dess boning brun i skiften är maskens hud
jag bär den färg jag är i sa masken och log i solsfärers mjuka hägn
kringlade ringlade slingrade ålade runt
mötte systrar och bröder ett lustiger nystan av ariadnetrådar de blev
maskarna grävde gångar labyrinter väggar skimrade röda
det var ju väldans mycket att undra över
även om masken visste det mesta
från jordefamnens allröster
så självklara
svaren gavs utan att masken egentligen behövde fråga
ändå var det mycket att undra över
ibland darrade vibrerade marken av märkeliga ting
dunk dunk dunk dunk steg kallades det
eller surrande fräsande läten
maskiner kallades det
maskinerna fräste ut gräs eller snö
eller virvlade om löven
en del hade hjul och rattar
en del hade hjul och styre
de där manickerna var otäcka
blindstyren, för de vilka handhade dem
körde dem blev förblindade av fart
blev förbytta
så fanns det lätta smekande rörelser
lätta fjät kallades det, om dem tyckte masken
visst fanns det mycket mer att undra över
allt det där vilket gjorde vägen otrygg i trygg
människor, tvåbeningar och trebeningar
gav alla de samtagna upplevelserna
märkligt hjärttänkte masken
ofta samtalade de alla i jordehänders inreljus
om allt det där ovan jord
ovan marken
ändå i
masken mumlade allt ivrigare, jag måste få veta
vetase och till slut blev det så att
masken gläntade över jordehemmets rand
mötte vackerhet blev helt stilla, hela masken blev ett o
o, så vackert, så vackert
först måste masken kisa, ljuset blev så annorlunda starkt
masken ålade sig runt i cirkel
det första den mötte var ett kittlande grässtrå
hej lilla mask tag min hand
jag hjälper dig upp
i solvind
fladdrade fjäril gul
hej maskelina maskeman
se alla blommorna i ängens händer
masken andades in tusendofterna
vingar svepte nära
fågel vingad rör mig ej
nej oh nej
jag vet vad du söker
samla allt det du ser
många väntar på ditt berättarljus
masken följde fågeln
upp i trädens kronors susande hägn
hela masken log av skönhetens sånger
susande vaggande böljande
solsilande fingrar
gav skuggan färger
allt detta blev väldigt mycket att bära
masken skyndade in i jordehemmets händer
innan natten svepte mantel om
alla systrarna och bröderna väntade masken
tro för allan del inte att det ”endast” var maskar vilka väntade
nej, det var en vida församling, alla satt andäktigt tysta
hjärtelden glödde och alla bad elden till
låga lågande låga
giv elden liv
en låga steg varsamt fram
sylfer andades genom springa
salamandrar dansade ikring
gnomer vakade stillhet
undiner vandrade in med vattenfyllda blad
bjöd alla att dricka av källans porlande ljus
berätta allt det vackra du steg in i
masken rodnade blygt inför så många blickar
harklade varsamt strupen fri
gav dem alla bilder
så är det sa
alla
så skildes alla världar åt för en stund i livet
drömde skönhet in i liv
stjärnorna log helt stilla
strödde stjärnstoff
i ögonbrunnar
maskarna ringlade ihop sig
i ett nystan av ariadnetrådar
labyrintväggar skimrade röda
gryningsljuset strilade under
masken vaknade
gäspade och sträckte sig lång
bråttom hade den upp under linden
humlor brummade
bin getingar surrade
fjärilar dansade
djuren vandrade i frid
människorna hade ej börjat dagen
luften doftade annorlunda denna dag
fuktig fukt, det luktade gott
masken drack sin morgondryck
och väntade i beundransljus
en droppe föll kittlande ringlades runt kroppen
kittlande kittlande rännil
vad är detta sa masken och upplevde markens väta
blåskimmerhav omkring var skymt av gråskimrande böljande sammet
droppar föll virvlade stegvirvlade
föll steg föll steg
vattnade
gråt hördes i lunden, tårar vackra föll i rader
pärlande i jordehänder steg långt under
jordemoder vaggade tårar
gråten upphörde stilla i lunden
skimrande ögonljus trädde pärlor på strå
röda smultron bar barnet hem
till moderns ömhet
masken log
så detta är
är tårar
är regn
masken skyndade in i jordehemmets händer
innan natten svepte mantel om
alla systrarna och bröderna väntade masken
tro för allan del inte att det ”endast” var maskar vilka väntade
nej, det var en vida församling, alla satt andäktigt tysta
hjärtelden glödde och alla bad elden till
låga lågande låga
giv elden liv
en låga steg varsamt fram
sylfer andades genom springa
salamandrar dansade ikring
gnomer vakade stillhet
undiner vandrade in med vattenfyllda blad
bjöd alla att dricka av källans porlande ljus
berätta allt det vackra du steg in i
masken rodnade blygt inför så många blickar
harklade varsamt strupen fri
gav dem alla bilder
så är det sa
alla
så skildes alla världar åt för en stund i livet
drömde skönhet in i liv
stjärnorna log helt stilla
strödde stjärnstoff
i ögonbrunnar
maskarna ringlade ihop sig
i ett nystan av ariadnetrådar
labyrintväggar skimrade röda
gryningsljuset strilade under
masken vaknade
gäspade och sträckte sig lång
hälsade alla god morgon i lugnan ro
bli inte oroliga denna kväll jag måste möta natten
masken väntade en stund längre så kröp den upp under linden
drack sin middagsdryck bestående av sildroppar klara
masken njöt i fulla drag
så vacker hon är
vår moder
lyssnade till alla hennes sånger
inväntade natten
dagen steg in i skymningens famn
skimrandevärld
andades frid
bjöd kvällen in
kvällen slöt dagen
slöt skymningen i sitt hjärta
lyssnade in orden
vandrade i ängsstilla
kammade gräset med vida mantlar
slöt blommors kronor
bad träd sjunga vaggande sömn
masken satt helt stilla under linden
så vackert
så vackert
är detta ljussuckade masken i rörelse
hjärttårar rann utefter maskens kinder
såg aftonen svepa ut händer
så svävadedansade kvällen och aftonen till stranden av hav
himlen brann eld aftonsånger
tände stjärnor
indigoljus omslöt
masken
plötsligt syntes eldögon överallt runt masken
masken blev rädd
hiskeligt rädd
glömde lyssna
räds icke
vännen
vår
vi är gnistor av kärlek
vi strör rosenblad
i vindar
du ser oss
där väggar
skimrar
röda
berätta för mig om kärlek
bad masken
vad är att förtälja om
du lever i kärlek
vet dess källsprångs
urgrund
så är det
vår vän
de alla väntar dig i jordehemmets hjärtgård
skynda dig hem, förtälj livets
skönhets saga
så gjorde
masken
då masken berättat allt den upplevt
nynnade den alla till sömns
fyllde dem med
rosendröm
vakade med klara ögon
inväntade
i den skira sommargryningen
synes hon
med fjärilsljusa fotbjällror
dansa daggens droppar in i grässegel
hon seglar vida
i solstigans
silversmycke
*
Händer
han
sitter med benen korslagda
högt upp på berget
håller trumman
i famn
ser henne skymta
hans händer är
fjärilsvingar
varsamt smeker
han
hennes hud
lockar
hennes hjärtas
sång
hjärtvingar sveper
luft
*
Jag brinner inifrån
i natts svarta
böjer jag mig
lyfter ansikte
tårdränkt
eldögon dansar
runt
är ni eldandar
är ni eldflugor
är ni
är
ni
mina läppar slutes
pressas hårt samman
eldögon
flyger in genom mina
vi är det du längtar till
vi är kärlek i möte
jag brinner inifrån
var icke rädd
du brister ej
med varsamvilja
med varsamhänder
öppnar de mina läppar
ur munnen flyger rosenskrifter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar