måndag 20 september 2010

den 17 september 2010

låt oss återvända till bäckenet
i skrivandets stund steg bilden av en grotta fram
så ser bäckenet ut

det vackra är att jag ser
havet speglas i valvet
i tak
väggar
konturer är silhuetter
djup umbra

de röda jordarna brann
brann ur kärleks händer
de såg ej
eldarna

de röda jordarna svepte mantel över
om

bäckenet är en grotta
havet speglas i valvet
i tak
väggar
konturer är silhuetter
djup umbra

insidan skimrar i varm cinnober
cin zin zinn
tak är
skimrande skiftande turkos

havets färger
blånyanserat språk

diamanten stiger fram
diamanten är fasettslipad
formgesten en blomknopp
sakta vikes bladen ut
se mig viskar regnbågslotus
jag är om dig
och du är i mig

vi är
tonande
färg

och visst är det så att ormen
quetzalcoatl vakar över, men samtidigt är den lindad runt
och samtidigt ser jag ormen quetzalcoatl i knoppen
genom energisammanstrålningens vidgande bemästras ormen och stiger/ringlar uppåt genom chackran, detta sker i vackra böjliga former/rörelser
rörelsen väver mellan genom egentligen varje kota
underbara toner genljuder i hela kroppen och chackrornas färger sköljer fram i vågor quetzalcoatl väver och sammanför höger och vänster
ett ord vilket stiger fram är njurströmmar
så måste det vara
detta är rening

ormen stiger upp
omfamnar huvudet
lägger sig i huvudskålen och avläser/inregistrerar tanken/kranietankens informationsmaterial och för denna nedåt

åter synes hur dessa energiströmmar alltid sammanväver

tiden är ett spektrum
så och viljan
när människan inser att tiden är ett mänskligt begrepp öppnar sig världslotusen
opaler är i ring runt diamantknopp i mitten
ja, visst är viljan ett spektrum
viljan är ett svårbeskrivbart väsen
ett av de svåraste att beskriva
livet, den eteriska sfären eller eterväsendet, eterkroppen är minst lika svår att beskriva
lika svårförståbart är begreppen liv och döds innehåll

nej, livet
det eteriska
eterkroppen är icke egentligmenad att beskrivas
livet skall levas
levasupplevas
upp levas
levas upp
livas upp
upplivas

du märker eterkroppen, snuddar vid dess väsen då du är stillasittande länge
sitter i kompression
du får myrfötter, stigar inom den cirkeln
du märker eterkroppen, dess väsen då du är stillasittande länge
sitter i kompression
instängt liv
kroppsdelen somnar
i kroppssmärta
i kramp
annars är eterkroppen bara där
det är väl självklart att jag har en eterkropp kanske någon utbrister, men är det självklart då den icke tas om hand i kärlek. Varför skall växterna alltid le då steg skövlar deras vårt fäste.
Hur länge förmår ett liv leva förutan nära kärlek.
du märker eterkroppen, dess väsen då du är stillasittande länge
sitter i kompression
instängt liv
kroppsdelen somnar
i kroppssmärta
i kramp
annars är eterkroppen bara där
detta är en bra beskrivning av viljan, av egentligen allt

då livet flyter bra, utan problem då är det en självklarhet – intet att fundera över
då det är problem höres suckar, det till och med sägs: nog vet jag att jag lever

men är det då icke bättre att beakta livet
det levandeystra livet
levandelyriska livet

viljan är ett spektrum
ett spektrum av skönhet.

Ja, viljan är ett spektrum
Den dag:
när människan inser att

tiden är ett mänskligt begrepp

öppnar sig världslotusen

*

Bugandegest


han lägger handvinge över bröst


bugar inför henne



hon glider
in i hans famn



de svävar
enhet


genom salar höres ett sus av vingar



*
Kristallkronan över köksbordet

eldandar rör vid
stiger upp
ur glöd

spisen kökets hjärta
harklar stämma
knastrar

skimrandevärme
gjuts in i
stela
leder

över bord med höstfrukter
leverhänger kristallkrona

år genom år genom år

prismor droppar i tak
ett spindelnät av skönhetslyster

prismande prismors prismaringar

när jag ser
när jag verkligmöter denna skönhet

vandrar min förundran
min tacksamhet

in i stjärnhav
in i berg


bergsfolken
ögon gnistrandevisa


i genomskådande kärlek


hur de ur kupade händer bjuder stjärnord

*
när människan inser att tiden är ett mänskligt begrepp öppnar sig världslotusen
opaler är i ring runt diamantknopp i mitten

träddruvor

träd druvor
mellan mina särade

läppar
talbroar

hör

susandeskönhet
då träddruvor
skimrar

i
solhänder

*
Öppna

öppna dina spräckta ögonlock

du har länge sökt sluta dem

de är icke spräckta
du förmår icke sluta dem

de är

ljusströmmande hopp
*

Lusteligtkittlande

molnfyllda regn

sveper
fransar

ögonvingar öppnas
lätt

solstrålar ljusvägar synes klara

vi åker rutschkana

det kittlar lusteligt i maggropen
vi rullar runt i skratt
den lille och jag
i gräsfalls
tinderfamn

*

Glömt

planetarisk skepticism löper genom jord
de bär facklor i händerna

det dessa glömt är
att facklor brinner ned
glödgar
deras
händer
rena

fjärilsljus strömma genom deras fridsleende läppar
*
Stramtyglar

tyglar icke är

varför
göra

ser ljuskaskader
sporrar är stjärnor


i vindspann reser jag vida
i höstan befriat lugn

*
huvudbäckenskål

vandrande leder
sköljas
flyta genom
är

klippans fötter rör vid jordar
jag öppnar mitt innersta
träd dina steg runt ditt hjärta

du är i mig
ljuder klippan
grottan
bäckenet

är dessa stigar outforskade
eller har de alltid varit



havet speglas i valvet
i tak
väggar
konturer är silhuetter
djup umbra

de röda jordarna brann
brann ur kärleks händer
de såg ej
eldarna

de röda jordarna svepte mantel över
om

bäckenet är en grotta
havet speglas i valvet
i tak
väggar
konturer är silhuetter
djup umbra

insidan skimrar i varm cinnober
cin zin zinn
tak är
skimrande skiftande turkos

havets färger
blånyanserat språk

i vördnadsljus
böjer jag min blick

flyter med

klippan skälver
skälvande tår
faller

jag släpper min rädsla
öppnar dig min sårbarhet

klang av nedlagda vapen ljuder
bergsfolken lägger händer över
av vapen flyter helade
ådror


diamanten stiger fram
fasettslipad

formgesten en blomknopp
sakta vikes bladen ut

se mig viskar regnbågslotus
jag är om dig
och du är i mig

vi är
tonande
färg

vackra böjliga former
rörelser
formrörelser
väver mellan genom egentligen varje kota
underbara toner
genljuder
i hela kroppen och chackrornas färger sköljer fram
i vågor väves
sammanförs
höger och vänster

ett ord vilket stiger fram är njurströmmar
så måste det vara
detta är
rening

ormen
stiger
upp

omfamnar huvudet
lägger sig i huvudskålen
avläser
kranietanken

för denna nedåt
så är hjärtat en nyutslagen ros

jag omfamnar dig du vackra skål
lyft gralen till din mun

andas
orden

Inga kommentarer: