den 18 september 2010

älskar då orden ej endast är ord
då orden är innebördsord och förenade med handen

en vacker bild är;
orden är en fågel i ditt bröst
hjärtvingar rör vid
dina händer är
handvingar



denna dag har varit förundransvacker
molnen veckades

seglande vida molnblommor
mjuka doftande regnklara
solfingrar rörde vid

regnpärlor strålade glittrade
allt tätare

den stora regntrumman ljöd
molnfingrar rörde vid träden

så med ens spändes regnbågen över
den del av cirkeln vilken vi ser

poler
polarbjörnen
björnar med flera djur går i ide
i dvalsömn

det gör även människan, ofta går hon i ide
ide´sömn
den medvetslöse befinner sig i djup dvala

i en mänsklig värld där intrycken viner förbi; i en stackatovärld är det av godo att stiga åter
stiga åter och bak slutna ögonlock iakttaga
utsätts sinnet oupphörligen av alla dessa intryck, av den uppsjö av intryck – en sjö vilken ”täcker” sjön, livets sjö – utmattas detta
trött är tillåtet har vi sagt, men inte att tillåta tröttheten att övergå till utmattad
utmattad är bilden av schack matt

björnen är det idedjur vi stannar vid i denna skrivstund
björnen är timid, stor, lufsande
då björnen springer rör sig pälsen ,likt fjäll
likt vingar
en fortplantad rörelse
björnen är godmodig, det vill säga så länge du respekterar dess inre
så nalkas vintern och björnen går i ide
björnen vänder ansiktet inåt och temperaturen/kroppstemperaturen, pulsen, andningen sänks
björnen är i vilotillstånd
i vilostillstånd är fröna, växterna, egentligen allt liv i vintern.
ansikten är vända inåt
är fokuserade på hjärtat – allkärleken
till levnad
överlevnad
ide
ide´
ideernas omsättning sker bak slutna ögonlock
de befrias från pålagor och sätts i sammanhangsväv
tillåt dig vila då dagbräckningen tynger så skall du åter mäkta se stjärnstoff fylla dina ögonbrunnar

helt uppenbart är att gestalten av allt finns i allt
därmed kan allts rörelse bli allts

i den stund du förmår avkläda dig alla yttre höljen är du i det hudlösa; sköldlösa tillståndet
organen förenas då med världsorganen
detta är att rinna ut
flöda in i är
visst är din kropp
där du står men samtidigt är du en nonexistens vara(varande vara)
där kan du inte alltid vara ty du har valt nedstigandet i eller till denna kropp
du har helt enkelt valt dig själv
genom den insikten torde det vara helt uppenbart att det är tillåtet att bedja för och till dig själv
det behöver inte sägas inom: giv mig kraft så att jag finner styrka för – säg helt enkelt; giv mig kraft i mig själv till mig själv

ja, rädslan är en makt och den makt heter; egot eller egoitet i bemärkelsen en personlighet styrd av yttre tillsägelser, då du upplever dig närma dig din individualkärna, individkärna uppstår rädslan; denna rädsla söker hålla dig tillbaks, söker hålla ”lagerrensningen åter eller tillbaka. lagerrensningen är krackelationen av alla ”inlärda fasoner” – fasor inom vilka du är gömd.

barnet gömmer ej sig själv/sitt själv
det gör omvärlden, den vuxne – det vill säga då barnet är vuxet, ansvarar det för att ”skala av skalen” till sitt själv, det är en vacker diamant att skåda.

*
Seglandeord

bladets
röda

breder ut sig

i
hennes vidgehand

hennes läppljus

rör vid bäckens höstströmmars

klara
värme

seglar bladord

i

hamnfamn
*

tillåt dig vila då dagbräckningen tynger
så skall du åter mäkta se stjärnstoff fylla dina ögonbrunna