jag känner regnet sjunga genom mina tömda händer
livet är en speglande spegling
du får möta det du givit
så sägs det
eftersträva dina handlingars, dina händers godhet
så skall livet skänka dig godhet åter
så sägs det
allt detta är mycket vackert och listan skulle kunna göras mycket längre
dessa vackra vågskålar har genom den mänskliga vandringen förändrats till oigenkännlighet.
merparten av dessa ord har tömts och blivit kylslagna beräkningar
beräkningarna har lett till ränker och lismer
gör jag detta kommer jag att få
gör jag detta till dig eller för dig, vad får jag av dig
ger jag dig ett skålpund får jag tusende åter
livet är en speglande spegling
du får möta det du givit
så sägs det
eftersträva dina handlingars, dina händers godhet
så skall livet skänka dig godhet åter
så sägs det
alla dessa meningar
innebördsmeningar är skrivna av hjärtat
och så var de en gång
de var kravlösa
oförbehållslös kärlek
förbehållslös
kärlek
kärlek utan krav, ett krav fanns;
det kravet var och är kärleken
kravet behöver inte skrivas det är i egentlig mening
det kravmärkt odling i sin ursprungsvagga är, nämligen giftfritt, obesprutad gröda.
den kravlösa kärleken är ett gemensamväxande.
genom detta fanns aldrig huvudtanken, beräkningen med i bilden, allt skedde fritt ur hjärtat.
spegla dig i den mötandes ansikte
och du ser dig själv
är det så
varje ansikte är, låt oss säga en tjärn
innan du lär känna –
mer, uppleva den du möter är ansiktet en svart tjärn
men ävenså kan du skönja
små solpunkter
vita stjärnblänken
månsilverstänk
små glitterljus
vandra in i skogen
följ stigen
stanna vid tjärnen, där i trädens hägn
andas lugnt stilla
andas in doften
slut ögonen andas in skogens sånger
öppna sakta ögonen och möt tjärnen
tjärnens ansikte
ansiktssmycke
det är inte innefattat i guld och juveler synliga
det är innefattat av liv
böj dig närmre
ytan är svart
indigo
svep milt över ytan med handen
din hand är en fjäder
ytan öppnas och du ser ditt ansikte
dricker tjärnen ditt ansikte
dricker du tjärnens ansikte
ni möter varandra
det är ditt ansikte du ser
ser du det genom tjärnen
eller genom dina ögon
ställ dig frågan
vad är
vad
böj dig en aning åt sidan
ser du ditt ansikte
håller tjärnen fast ditt ansikte
böj dig åter över och se åter ditt ansikte
visst gör du avtryck i alla möten
intryck
men
du lever
existerar utan en spegel i handen vilken är ”utanför” ditt själv
bliv medveten i kärlek i ditt själv
du är vacker
intet liv kan existera utan medlevande
närvaro
visst är
det
så
men ser du, tjärnen är kvar då du tar farväl eller viskar på återseende
du är kvar då du lämnar tjärnen
ni är kvar
i liv
så
kanske din viktigaste spegel är ditt själv
då är din yttre gestalt den svarta tjärnen vilken säger
jag är inte svart jag är indigo
in dig gå
möt ditt inre
i ljuset av dig själv
var medveten om dina händers utförande i alla möten
var medveten i dina steg
så
summa summarum
visst får du möta det du givit
men det sker genom ditt eget mående
du mår bra då du svarar till ditt inre
till hjärtats röst
och det underbara är att hjärtats röster är förbundna med varandras språk
livet är en speglande spegling
du får möta det du givit
så sägs det
eftersträva dina handlingars, dina händers godhet
så skall livet skänka dig godhet åter
så sägs det
allt detta är mycket vackert och listan skulle kunna göras mycket längre
så visst är dessa meningar sannhet
men lite ur en annan synvinkel
spegeln håller aldrig kvar dig – ditt sanna väsen – den visar dig bilden av dig.
hjärtat är sannhetens spegel
allomfattande kärlek
hjärtat bär inte vilja till lögn
lögnen är att svika ditt hjärta
och
lögnstegen sjunker in
jäser upp till ytan
du kan se en regnvåt stig
dina fötter sjunker in
ju mer sörjig marken är desto djupare sjunker dina steg
det kan till och med bli vakuumtryck
du får inte upp fötterna
du hålls kvar med undertryck medan huvudet arbetar med övertryck
en bra bild är även en färsk limpa
den är verkligen degig, då du trycker in fingrarna sjunker de in
så sker det limpan rätar ut sig
lögnstegen sjunker in
jäser upp till ytan
jag känner regnet sjunga genom mina tömda händer
sinnesverklighet
mötesverklighet
verkligheter
verkligverkligheter
vad är då andeverklighet
är anden en svävande fläkt av verklighet
en ickesubstans
en osynlig dimension
hur kan den vara så
hur kan den vara det
och kan ett liv existera utan ande
det är en märklig tillvaro,
anden eftersträvar substans/kroppsverklighet/kroppsnära
och kroppen eftersträvar bilden av ande vilken är mer eller mindre ett seglande spökskepp eller kroppen eftersträvar substanslös/substansiell befrielse/kroppsbefriad verklighet/kroppsfrånvaro
andeverkligheten är bilden av barnets lek och därmed upphör den snäva gränsdragningen mellan kropp och ande
säg istället kroppsande/andekropp
jag har inte gömt mig
men jag skulle kanske behöva det
och egentligen inte
just nu ser jag en leopard
eller en massaj
vet inte vad det är, springa
springa snabbt
en vindpil solen är het sanden bränner
så exploderar den springande
tusende gnistor
virvlarcirklar
så står den springandeupplösta hel i oasen vid vattensmycke
den plats där jag sitter
älskar jag
det är en vacker strand
jag vet att dina tankar går förbi mig
min upplevelse är att vi har ett band eller en förbindelse... solpunkt
så då går inte våra tankar förbi
de möts välan nånstans
så vet jag att gräset är fyllt med silverne droppar
se dem öppnas
hör klangerna
kanske det är så att det är svårt avsluta
ty avslutet är inte existens
existerande
det är ett väsen människan gör
eller har gjort
genom gränsseendet
vilket i min värld är rädslobetingat
tinat
ting
tingshas
ljuder
i blåskimrande händer
fingrar
trädfingrar
de vandrar vida
jag i dem
du i dem
allt i dem
var gång hjärtat gråter
är träden ett gemensamtäcke
i vaggandevind
i stormen brister träden ej
de böjer sig värnande
de drar upp sina fötter ur så kallad jordtrygghet ty de vet jordetryggheten
de breder ut sina stammar rötter kronor
värnande över hennes hud
den hud vi har tillåtits röra vid
med våra steg
du är vacker
jag ser moln segla
de bär skirblommande
pärlor
vindar ler
kanske vattnar regn fårade ansikten
ande är svårbegripligt
svårgripbart
eller svårförklarat
själen eller eter är svårt att förståeligt förklara
själen är ”lätt” att se i kännandets utväxling av berörandet
anden
astralen är intet annat än det verkliga ordet
det sanna ordet
därmed framstiger andedräkten i bemärkelsen andningen och den framstiger i treårsbarnet vilket leker och andas i moderns kjolar, ett väsen vilket är ”utanför” med navelsträngen ”oklippt”. Detta låter synnerligen märkligt.
treårsbarnet leker gärna nära modern, barnet har behov av att leka en bit ifrån henne men återvänder till hennes kjol för att återanda, andas ut och in, iakttaga för en stund, då barnet är redo skuttar det åter in i leken. att skriva med navelsträngen oklippt låter märkligt, rent fysiskt klipps denna av vid insteget/födsloinsteget men vid tre klipps den själsligt en andra gång, vid sex års ålder en tredje gång, min upplevelse är att navelsträngen klipps ett flertal gånger efter sexårsåldern.
Drömsekvenser
det hände sig i det nionde månseglet
i nattens dagbräckning syntes allt hopp ute
*
jag tycker inte om löftesbringare
jag tycker om sannhetsbringare
*
kom vind
vagga mig stilla
trösta mina brutna vingar
solen dalar
glöder i fjällens toppar
glimmersolpunkter
sköljer häll
*
våga träd fram
se genom mitt värn
jag är ej brännande
ställ dig bakom min rygg trygg
var mantelljus
lägg dina tröstande händer
ömma
ömhetsnära
runt mina axlar
din kropp är nära
linjeföljande
jag tar emot din värme
helandebalsam
i är
även om jag
darrar
så skall jag då vinden vänder
finnas för
dig
så fanns jag innan
så finns jag alltid
så är vi för
varandra
till
*
genom luften viner
en vindpil
en pil av vind
*
regn sjunger genom mina tömda händer
fylld är jag
av ensamvisshet
jag vet vad jag kan giva
och ta emot
det är dags till insikt
av är
i nätterna talar jag tyst
omgiven av kända väggar
vandrade golv
tilja tilja knarra knarrande sång gång
knivens silverblänke täljer
ringlande lockar i
spånande korg
i nätterna talar jag tyst
omgiven av kända väggar
vandrade golv
sjunger genom skorstenspipor
ringlar rök
ringlar rök runt fingrar
sjunger genom skorstenspipor
ringlar rök
dansar vilt
genom
eldande flammors
stigar
stannar
blixt
stilla
trumma trumma
trumma
springa i vägg vidgas
slinker in i indigomantels veck
springer
springer
springer
kastar icke blickar över axel bakåt
springer virvlande sand
söker mig binda linda
fast
tjudra vid påle
skampåle
påle av
skam
sabel viner genom luft
slår av repen
springer
springer
springer
sand är alla stjärnors glitterregn
regn sjunger genom mina tömda händer
längtan upphör
aldrig
aldrig
söker springa bort luften flimrar av solhägringar
jag tycker inte om löftesbringare
jag tycker om sannhetsbringare
kom natt kom svalka kyl mitt hjärtas brand
indigoljus baldakin spännes över
stjärnor vita pryder
allseendes diadem
gnistrar
brinner
falnar
ur kol gives diamant
lägg dina ögon däri
slipa
slipa
fasett
viska orden icke i stigande falsett
viska mjukstilla
mjukt
brist mitt hjärtas sträng
brister
bärs av vinden
en vindpil
en pil av vind
sanden stillas
gräsvingar rör vid
palmblad susar
i grönskande källas porlande
vattensmyckad oas
i sjö slår ensam röd lotusblomma
samman sina blad
sina
sina
kyss mig
om du
är
låt mig annars
sjunka
långt under randen av
ditt öga
jag tycker inte om löftesbringare
jag tycker om sannhetsbringare
regn sjunger genom mina tömda händer
fylld är jag
av ensamvisshet
jag vet vad jag kan giva
och ta emot
det är dags till insikt
av är
*
Ljus
andas i skymningshänder
vingar vida
lätta mjuka
rör vid
ögonljus
drömmmar
vaknar
stiger
himlar strålar
vägar
klara
händer kupas
formas
i
hjärtsol
ord
ordbilder
tonande klanger
ryms i dina händers hjärta
händer
vingar
fjärilsljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar