betänk så att
ur marker höjas handvingar
fingrar
fingerblad
flätas i varandra
detta
är en skål
betänk så att
varje sten andas
in och ut
plötsligt är
varje
sten
en skål
betänk så att
alla stjärnor ser
dessa
skålar
det är icke vilka skålar som helst
detta
är
eldskålar
eldskålar vilka lyser värme i natten
betänk så att
två stjärnglödar lägges i dessa skålar – i en av skålarna
andevinden blåser och väcker jordeglöden
i skålen är två flammor
dessa flammor har vandrat stjärnvägar och är i mening
i kärleks mening
detta är eldskålar vilka lyser värme i jordens natt
dela så upp ordet betänk
vigvatten stänks – det är sant, sant är att tanken vandrar fort då den tillåts slinka ut
ordet är betänk
be tänk
be tänk; är bönens tanke
bönens tanke är hjärtats tanke
endast därigenom kan du betänka dessa eldskålar, stjärnskålar
viker du stjärnans spetsar en aning uppåt – böjer dem varsamt uppåt
vad har du då
du har
tusende lotusblommor seglande i havet, livshavet
livets hav bär tusende seglande lotusblommor
dessa lyser värmer själen i dess ensamma vakan
därigenom slocknar själen aldrig
själen upplever det
stenen gör
andas in
och ut
det blir ett slags vakuum
och det brinner eld däri
själen ”står ut” ty den finner mening då väsendet besinnar sina flyktsteg
javisst kan du benämna detta en förbränningsmotor
själen ”står ut” ty den finner mening då väsendet besinnar sina flyktsteg
så är det
låt stjärnor regna in i dina händer
hösten är gåvoregn
stjärnstoff fyller det vilket benämns himlen
det strös pudras över oss
in
stjärnstoff fyller det vilket benämns himlen
det strös pudras över oss
in
det ger oss ljus in i vintern
ljus i våra bröst
så det enda vi behöver göra är att vara
i stjärnsångerna
ljus i våra bröst
så det enda vi behöver göra är att vara
i stjärnsångerna
låt stjärnor regna in i dina händer
(Vad)
vad finns att säga
det finns att säga
i
tystnaden
(nattbad)
hon vandrade i skiraste vitsilverskrud
håret var stjärnbestrött
ögonen strålade
mildljus
vita fåglar
flög ur
läppvalv
vid varje rörelse svepte våg av
silverblå doftan
jag såg gräset bli
silver
såg natten andas frid
hörde kristallnålar
mötas
så vackra toner
öppnade fönster
himlar skimrade regnbågsslöjor skira
hon lyfte händer
jag badade i månsilver
gardiner fläktade sakta
mildljus
in i mina ögon
i gryningshänder
väcktes jag av
tusenbjällror
klara
visste
dagen är
gåvovacker
(flätade band)
där under ett av de högsta träden
lönn asp ask
träd
vackra träd
trädet höljde min rygg
lade mig på knä
rullade ut alla vandringar
i leendeljus
flätade vackra band
träd
vackra träd
sträck mig dina fingrar
i träds fingrar hänga
flätade band
träd
vackra träd
giv banden fria
ur träd flyga fåglar
i tusenljus
färger
träd
vackra träd
tack
(bladgåva)
steg upp
ur bladbädd
doftade
silverdroppar
i ögonvrå
steg i stigen
vackra daggkåpeblad
i mitten
silverne klara droppe
log
vandrade
leende
dag
(Drömlunden)
det är i ett av källflödenas sånger
jag sitter i drömlunden
stilla
sömmar min vingskrud
med fjädrar osynliga
upplever deras liv
ser dem
ljustråd
rinner mellan fingerblad
nålen
ur bröstficka
given
öga
tar emot
tråden
händer lägges på sömnaden
du behöver icke sömma
den gamla ur åldriga står inför mitt vara
jag är den du alltid varit
alltid
är
hon kupar händer om min hjässa
lyfter huvudskålslock av
lyfter varsamt alla tyngder ur
bred ut dina vingar
sväva
fri
svävar gör jag över ängen över trädtoppars fingerljus
rör vid havets tinderögon
rör vid stjärnklanger
ljud vida in i folkens hjärtan
spräng vallarna
till rosendalen
gör taggarna blommandedoftande
jag sitter i drömlunden
vi nynnar nattlugn
*
(Det är sant)
det är sant du vackra vind
jag är till ålder stigen
men ser du
stegpinnarna är kristallstavar
två stavar håller dem
dessa stavar är hjärta
är gärning
de är min stadga
det innebär ej ett jag icke brinner
att jag icke upplever
att jag icke är
jag är
synnerligen
jag är
nu lyfter jag stämman ur mitt bröst
den glöder i nattvind
höljd den älskade
vem du är
var du är
i dina händer
tag emot
vinden
ler
min
bejakelsesljus
jag lever
lever
se
detta
*
(I en eldskål)
det är sant flyktandevind
jag lever
lever
flammande
visar mig
nu
i en stund
av liv
tag emot min stämma
lyft din blick
se pilen med
de trenne fjädrarna
länge
mycket länge
var de inflätadegömda i mitt hår
du flätade in dem i en av drömliven
den bär stämman
tag ej emot
då du ej förmår dess flamma
då förbränns
jag
av din lek
vi är
tvillingflammor
i en eldskål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar