blåskimrande
vaknade denna dag
vet inte vad dagen såg
den slöt ögon vida
drog molntäcke tätt runt omkring
vindar såg väl sömngömman
andades vida
nu dansar regn
dansar löven
gyllenstänk
ja, jag skrev dagen och ordet sömngömma vandrade in
alla ord kan läsas med negativbörd.
ur sömngömma stiger
nektargömman fram
kolibri
du vackra
dina vingar är cirklande vindars
ljusskimran
din näbb finner väg
kysser blommas inre
du bjudes
du dricker ur nektargömma
så är sömngömma en bädd att vara i
vist kan du sova bort alla dagar alla stunder, vägra dig liv
men ser du; sömngömman tillåter dig icke
där är en väg in
alltid
det är bara du själv vilken vet din väg
det är bara du vilken kan svara ditt inre
all världens – mänskligvärlden – kan stå runt dig och säga;
du gör fel
så måste du göra
tag då din hand bed dem varsamt stiga åtsidan
var i din sömngömma
däri hör du ditt hjärtas röst
inte hög
viskande
dunlätt
dunet är en båt
en vit båt av svane
seglar dig
i hamn
den dömande gesten börjar vid frånskjutandet
leder vidare till fördömande
fördömande och dömande är två stora verkligheter i människotillvaron
dessa bygger i stort sett på omedveten sympati och antipatikraft
ofta på obearbetade pronomen
ställ dig med armarna utmed sidorna
fritt hängande
dina armar
dina händer
dina fingrar är tårpilens grenar
är tårpilens hår i bäcken
slut dina ögon
dina fönstervingar är tömda
dina ögonvingar slutes sakta om
fråga dig vad är
döma
vad är fördöma
invänta dina armars svar
rörelsen stiger
dina händer
händer slår ut
stöter bort
är det ur hjärtpuls
är det ur ögonblickspuls
är det ur hjässpuls
är det ur
ur
jag skulle vilja skriva; skygglappar slår ut
hur kan ett fördömande ske
hur kan ett dömande ske
hur kan någon stå till doms över
detta är en stor och svår fråga
ord i begreppsbildan ställer till stora problem då orden ej är förbundna, det vill säga är tillhöriga, upplever tillhörighet/frändskap med hjärtat
kranietanken och hjärttanken är inte själsfränder de är tvillingflammor
därav skänker de tillsammans ljus och värme
nåväl, hur är det nu att stå till doms över
en rådsherre gav råd
kungen
utfärdade domen
sedermera utsågs en domare vilken är i mitten
bilden av justitia är visande
sökte efter bilder på justitia och fann hennes namne; dike
är inte det vackert så säg; dike
ser framför mig vad ett dike är och ler i strålandeljus
så visdomsfyllda namn.
det var så att jag såg justitia vara armen..kroppen var mittpelaren; med enkla ord jag såg henne vara vågen. nu är det ju så att hon har vågen i ena handen och svärdet i den andra, fann även bilder där hon har svärdet i ena handen och en bok i den andra, fann en bild där hon bar höljande mantel med kåpa samt lutade sig till ett svärd.
vad eller vilken bild såg jag;
hon står med klädnad ”spirallindad” runt kroppen
från tå till axlar
axlar sitt ansvar
hon har en bindel för ögonen
jag sluter ögonen för synvillor
på var sida är vågskålen
jag väger orden i sannhetens vita ljus
jag skådar liv i kärleks kraft
objektiv kärlek är opåverkad kärlek
det är att stå till doms då de högröstade kacklar
en bra bild är flugor;
flugor flyger in
en hord
en svärm de är överallt
du tar flugsmällan
och allt blir stilla
stilla
nej, jag säger inte att flugorna skall avlivas
kanske myten av pålagorna
myten av det osagda
jag säger ej att flugorna skall avlivas – tas ifrån liv
jag säger; flugorna har behov av visandeljus
så gör domaren i rättssalen med klubban
så gör läraren
då röster endast överröstar varandra är meningsuppbyggnaden borta eller sovande
det måste bli
tyst
tyst i salen för att var och en skall komma till tals
det enda vilket skal fördömas är fördömandetär att sätta sig till doms över – endast du kan höra ditt hjärtas röst; det går inte att sticka in en sond
*
det finns benvärmare så finns det stegvärmare
*
(sömmare)
i vakandenätter stiger de
ur skugghänder
sköljer vävar
skräddare sömmar
ljus och skugga samman
i skönhet följer de varandra
i vakandenätter sänder de
svarandevägar
ej
det är så
jag blöder inifrån
markerna såddes
frön fann fäste
hjärtblad spirade
stjälkar
restes
knoppar slog ut
jag bjöd frukter bjöd bär
alltidgör
ur ådror steg träd
susande
skälvande
blad
i asken vilar harposträngar
nycklar hänga i blad
bäckar rann porlandeljusa
jag bar havsklädnad
böljande
vågors
djup
sång
andas in
vackra vajandesusande gräs
gräshav doftade
kärleksfingrar träder smultron på strå
skallror ljuder
vida
eldar brinner höga
hon sitter i lunden skär armarnas insidor
huvudet är sträckt
i vidbåge
ur strupe
stiger
hennes
skri
sörjer
vägen
vaggar
smärtan
stjärndiadem lades runt panna
dalar höjder
klippor kedjor kammar
kläddes i mjuk hud
allt till beröring
hon vilar ansikte i molnbädd
sockersöta
vindlingar
gavs
salt ströddes i
såren
regn är kristallsångers
ljus
det är så jag blöder inifrån
steg springer över mig
galopperande
spikskodda
lindar armar om
värna mig
värna
mig
stegen
stillnar
ej
mina ögon blöder röda sjöar
regn är kristallsångers
ljus
skölj min kropp ren
ren
hon sitter i lunden skär armarnas insidor
huvudet är sträckt
i vidbåge
ur strupe
stiger
hennes
skri
sörjer
vägen
vaggar
smärtan
stjärndiadem lades runt panna
ur molnbädd faller
tårar
regn är kristallsångers
ljus
det är så jag blöder inifrån
steg springer över mig
steg märker intet
ser ej blodströmman
stannar
ej
*
Följeskor
linda dina steg i din stegväg
mjukvarligt
varande
skönhet
välj dina följeskor
inte skavsår
låt inte blåsorna bli
låt inte blåsor spricka
linda dina steg
i
din stegväg
kupa dina händer runt ditt hjärta
bjud livet
rosenblad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar