att vara en sköld för ett väsen
för ett barn
vad är detta
vad innebär det
är det av godo att vara en sköld och vad är en sköld
i krig bär krigaren en sköld mot angriparen
är det så att den vuxne skall vara en sköld eller
är det så att den vuxnes hand/livsgärning är en hand
en förlängning av barnets egen hand vilken i lugnstilla kärlek vägleder barnet,
jag rör ej vid det vilket skadar mig
jag lyfter ej de ord vilka slår mig
jag lyfter ej de ord i min mun vilka ej är mitt väsen
jag lyfter ej de ord in i min mun vilket skadar medlevande
jag slungar icke ord vilka skadar livet
är det så att genom det handlaget blir barnet sin egen sköld
det är intressant att fördjupa sig i sköld att se sköldlusen och läsa om den
samtidigt i läsandet bli denna
att bli en sköldlus är förundrande
skönhet
bladen
bladen är så vackra
sköldlössen sitter ringlande slingrande runt stjälken
pärlband av sköldlöss
skölden har de till skydd, värn mot angrepp
sköldlössen är hermafroditer
du vackre Hermes du vackra Afrodite i ett väsen
så finner jag ut att de existerar i sju former av partenogenes
partenogenes är jungfrufödsel och detta finner jag intressant med avseende till den bild vilken steg fram, nämligen;
det vilket först kom till mig var och är koschenill
den röda färgen karmin, vilken tillverkas av de torkade vingarna av en sköldlus. framställs av de torkade vingarna av sköldlöss, vingarna tappas av honorna efter parningen, vingarna samlas och torkas.
i denna bild ser jag skölden och jag ser den röda färgen
så förändras ordet karmin och blir kamin
en kamin ger värme
hjärtat ger värme
Modern är värme
kvinnan är värme mannen är ljus
skölden är mannen kvinnan är det mjuka innandömet
bilden kan utvecklas i det oändliga
samspråket är det viktiga
det visar vikten av att ej ta över
gör du dig till en sköld för ditt barn, då ”kväver” du barnet, du lägger på barnet dina upplevelser och värderingar, du kanske gör ett skeende negativt vilket i barnets växande är positivt.
ja, marginalerna är mycket snäva i allt och de skulle ej behövas om människan insåg – utan rädsla – att hon ej försvinner i en helhet, där är alla, allt värnandehänder om eller mer i varandra.
marginalerna är hårda strukturramar vilka människan gjort av sin rädsla.
skall vi då låta barnen skadas
nej, det säger jag ej – det jag säger är; den vilken är den förlängda handen sticker ej in den i faran, i gapet i elden i smärtan, den visar barnet hanteringen av skeendet.
den visar även stegen innan faran uppstår; nämligen hur jag hanterar livet, hur jag ser, lyssnar och silar genom ögonfransarna. det går naturligtvis inte att förebygga alla faror i den mänskliga världstillvaron, men det är fullt möjligt att se dem och förhindra styrkan av dem genom att stanna inför dem och möta dem.
jag ser ordet bekräftelse och inser att detta skeende: sökandet av bekräftelse är en stor riskfaktor för att fara skall vakna eller stiga fram, en käft med huggtänder. det har alltmer blivit så att bekräftelsen måste stegras, den är inte småskalig i överglänsandet av varandra, den är faktiskt vorden ett monster.
ser ordet bekräftelse, jag vet mycket väl hur vacker bekräftelsen är
ett av de vackraste skeendena
kanske ordet borde tvättas i helighetens flod
detta ord gråter säkert tårar
tårar av slutet silver
svartnat silver är
ordet blivet
ja, kanske ordet bekräftelse/bekräfta borde tvättas
till dess det är renat, innebördsrenat
kanske det istället borde heta bejakelse.
bejakelse kanske är mer lätt att andas in.
ser ordet bekräfta vet hur vackert hur viktigt detta är
inför mig stiger ordet isär och blir
be kräfta
cancer
ordet förtäljer mig att det har blivit en cancersvulst
hur den parasiterar på värden
på livet
så för ordet mig ned in i havet
det förtäljer mig kräftans berättelse
hur kräftan alltid går baklänges åter
förtäljer mig att det finns framsteg, framlänges
ordet förtäljer mig leder mig in i kräftans skal allt längre in i dess livsvillkor
så inser jag att skalet är en sköld mot liv
jag inser att det vilket var, det är där – detta var/baklänges/dåtid får ej bli en sköld
skalet måste krackelera
detta utan att brista
det hände och det är en del av mig med denna vackra insigniesköld vandrar jag framsteg/framlänges
och är inte rädd ty jag är i havet
vi är i havet
och visst är det en vacker bild att misteln i trädens kronor
är helandehänder för just cancer
strukturramar
så många bilder finns för vad som är andligt och ej
för vad ett andligt liv
leverne är och ej
åter denna inlärda jämförelse
så många bilder – strukturramar – hårdinramade finns om den andliga världen
världsexistensen
vi är ande, annars vore vi ej människa
vi är ande
allt är ande
därmed är vi varje strå i andekvasten
marken Moderns hud är inom citationstecken golvet, där vandrar vi
vad använder vi då kvasten till – att rista hennes hud
nej, inte så
med mjuka svepande rörelser sopar vi golvet rent
det fantastiska är att detta är ett trädgolv – ja, trädgolv – träd dina steg i pärlande rader.
detta trädgolv har springor, det har alla trädgolv, dessa andas för att de ej skall spricka, sprickorna är svarta visst är de, smulor ramlar ned och hon har dem i sina händer silar dem mellan fingrar, så faller de renade – hemmahörande på in i plats.
är inte detta fantastiskt så säg.
treenat renande.
vad lär sig barnet under sina första tre vandringsår
det är en vacker frågeställning.
strukturramar
så många bilder finns för vad som är andligt och ej
för vad ett andligt liv
leverne är och ej
fördämningarna är det vilka löses, de måste lösas upp
dessa fördämningar kan liknas vid och är
rebusknutar.
mycket vackra rebusknutar
upplev lyckan, glädjen då barnet löser rebusen, själen trippar i andeljus.
lägg dina steg
i dina steg
kliv ej över
stup, raviner, gropar vattenpölar och så vidare
är steget i en av dessa så kallade faror vilka ger hisnandekänslor i maggropen
är steget i en av dessa faror i ett av dessa hinder stanna då en stund och se dem för det för vad de är
se innebördskraften i dem
se deras händer öppnas
läs tecknen i min hand
så säga dessa
är stupet ett stup
och faller du verkligen eller är det så att ditt steg tas emot, stöttas, bärs
sträcker klippan fram eller ut händer
detta vilket jag beskriver är icke att uppsöka faran eller farorna eller hindren, detta är icke att åsamka sig skada
det är att se
se farorna samt hindren i deras verkliga ljus
vandra i det höga gräset
beskåda varje blad du möter
genast uppmärksammar du bladens liv eller genast uppmärksammas du till bladens liv
bladen är många i antal
närmare bestämt är det myriader av blad
med blad
myriader är ett vackert innebördsord
se myrstacken, hur den rör sig
myllranderörelse
ordnat kaos
myrstacken är fylld av rörelse
delrörelse i helhetsrörelse
se myrstigen
se den
verkligse myrstigen
beskåda bladens liv
du kan välja att vara åskådare
åh skådare
det är inte fel å skådare, myrstigen är en vacker å
nej det är inte fel att vara en åskådare, hur kan det vara fel då fel inte finns
felen är det vi i skam fick niga och bocka inför - säg förlåt och gör inte om det – för då
för då – rädslan gjordes
tillverkades med orden för då eller annars
därav gavs vi staplande
haltande steg
men, stegen är inom oss
alltid till resande
resande
res dig du vackra stjälk i din sköna blomning
åskådarvalet är av godo
är välbefinnandegivande då du åskådar i viljeljus
åskådar till förankring
skeppet det vackra seglar i blå hav
vågor vaggar
vinden för
seglen sväller
skeppet strålar i skönhet
havet är stort
mycket stort
landmärken
göms i skummandevirvlar
skeppet är vilse i
all rörelse
kasta ankar ropar kaptenen
låt oss se
de läser vinden
molnen
solen
tecknen
albatrossen seglar
svävar
visar
land
du kan närhelst du är redo stiga in i bladet och se livet ur bladets synvinkel
du kan närhelst du är redo stiga in i stupet och se livet ur stupets synvinkel
närhelst du upplever vilja
viljevilja
bladet
bladen bär olika former, gestalter
bladen bär ändå gemenskapsspråk
bladen mynnar ut från grenar
har en huvudåder
nerv i mitten
denna åder eller nerv är en förlängning
en fortsättning på grenen
av grenen
från denna huvudåder mynnar åter nerver i ett nätverk
bladet är innefattande
omfamnande ändå frigivande
bladen lever i kronan, det går ej att bortförklara
nehej, säger genast en röst, blad finns även på stjälkar
och visst är det så
visst är det så
detta är dock ett snävseende ty vad liknar stjälken
jo stjälken liknar trädgrenen
trädgrenar smala
nåväl det jag söker visa är att bladen är andeblad, kronblad
det existerar så många läror om vad andlighet är
existerar så många läror, andeläror i den mänskliga världen
nästintill myriader
för att nå till gemenskapsspråket
måste en frigörelse till
en frigörelse med ett positivt sinne där allt är tillåtet utan fördömande
gemenskapsspråket är hjärtats språk
hjärtats lära förkunnar; kärlek kan icke läras
kärleken är
är det högsta
sitter i molnfamn
räknar alla
blad
regn
klara
droppar
faller
luften andas ren
i varje blad
tindrar en pärla av ljusblivelse
till
dina ögon vackra
*
Förankring
skeppet det vackra seglar i blå hav
vågor vaggar
vinden för
seglen sväller
skeppet strålar i skönhet
havet är stort
mycket stort
landmärken
göms i skummandevirvlar
skeppet är vilse i
all rörelse
kasta ankar ropar kaptenen
låt oss se
de läser vinden
molnen
solen
tecknen
albatrossen seglar
svävar
visar
land
*
närom
när du
älskade osynlige
ej framträdde
lägger dina händer runt mitt ansikte
sköljer karmin genom mig
jag vet att jag är
ett vackert smycke för dig
det skänker mig dansandesteg
mina händer är kärleksskålar
drick du älskade osynlige
ej framträdde
de skadar dig ej
om du bara visste
mina händers gåvoregn
om du bara visste
hur hjärtat mitt strömmar
glittrande till din hud
om du bara
visste
du älskade osynlige
ej framträdde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar