vågorna
är slukande
virvlande
har du sett en fågel störta till
marken
vingarna
är dessa vågor
söker finna fäste
det förlorade fästet i en stund
av obalans
fågeln störtar
till synes
illagjord
det du ej ser med blotta ögat
är fågelns inträde
in under den så kallade ytan
fågeln lyfter i balans samt
svävar
mjukt följande
vågorna
havets
stormar
skeppet virvlar
kastas
vad gör kaptenen
kaptenen eller styrmannen
gör exakt det molnen gör
bevarar lugnet
i stormens öga
kaptenen eller styrmannen
binder fast sig vid rodret
just
för att
ej sköljas överbord
så är det;
i det bevarade tillitslugnet står
du stadigt
då nu fram
fram nu då
nu då fram
vi kan leka med dessa ord
orden kan förvirra
kasta dig runt
vi har talat dessa trenne ark
så låt arken vara vita
se dem flyga fritt i luften
samt se din hjärtpil
sammankalla dem
så är dessa trenne ark
ett ark
styrmannen
kaptenen
i virvlar av
tankekaos
andas
andas
töm ditt sinne
in i ro
det är lätt glömma stjärnorna i
dessa nätter vari vindar andas vilda
minns du
vildblomstren
så vackert de doftar
vindar andas vilda
vari det vilda havet vaggar dröm
kornen
det är lätt glömma stjärnorna
vilka tänder eldarna i eldstäderna
tänder eldarna, bålen
tänder lågorna i fyrbåkar
i ringarna
i lyktorna
de stöpte ljusen vita
vekar ansades
ljusen
spred
midnattsskimmer
det är lätt glömma
stjärnorna
vilka tänder eldarna
i eldstäderna
vad sker i det eldarna tänds
jo
fukt stiger
fukt kommet
kommen ur allts andning
elden
eldarna
rör vid fukten
moln stiger regn faller
tankarna är irrbloss
tankarna i människodalen brinner
vilda
vindarnas
havets vilda är elementandning
elementarandning
tankarnas vilda är orosmoln
rädslor
ivrar
nåja iver
det är lätt glömma stjärnorna i
dessa nätter
i denna natt
höres
vingar
höres ekolod
dessa ekolod
detta ekolod
bär ej kedjor
ej trossar
ej kedja
ej tross
ej snören ej snöre
ej
ej
dessa
detta ekolod bär vingar
fladdermusen tätt under takåsen
i lä
bjuder in
stig in
stig in
var välkommen in i min stuga
kanske ser du undrande ut
hur skall jag kunna komma in
genom det
den lilla ingången
fladdermusen ler
ja
denna ingångs utgång är vare sig
större eller mindre än
den du insteg genom
utsteg genom
du börjar haspla ord
jag har visst blivit lite större
sedan den gången
fladdermusen ler i kärlek
jo så kan det se ut
du glömmer en förmåga du har
alla har
den förmågan vilken benämns att
göra sig mindre
egentligen är det ju bara att
andas in
dig
så är du i ditt hjärta
du inser att
så är det kanske
ändå tvekar du
stig nu in
du är varmt välkommen
in här i min stuga
i min ögonvrå
varför ryggar du
har du månne hört dem viska
säga att jag
kan
bära på rabiessmitta
vattusot
hur kan vatten sotas
kanske i det stjärnor slocknar
inte vattusot
vattuskräck
rabies
kanske gör jag det
ja det kanske jag gör
jag är en tanke vilken ilar
ilar studsar åter
jag är en bumerang
så fråga dig vilken
vilket slag av rabies jag i så
fall bär
jo
jag giver törsten till urkällan
den törsten kan giva känslan av
skräck
innan insikten av det saknade
instiger
samt öppnar hjärtats tempel
ser du
ekot av framtiden studsar in i är
det ena utesluter inte det andra
nu konstrar vi till det igen med
ord
så fint att du här insteg
nu skall vi skruda dig i min
dräkt
låt oss ila
vi är tankar vilka ilar
studsar åter
vi giver törsten till urkällan
vi flyger susande ut
in i mörkret
hör ekots vackra sånger
möts av mjuka toner
hörs ej
hörs
kom låt oss sätta oss vid elden
vi instiger i värmen
i stugans skimmer
i ögonvrån
hur skall vi vidarese detta
jo
vi kastade oss ut
egentligen besökandes
framombarnet
vi flög ut ur bakombarnet
flygningen
kanske är nu
eller är
är
ser du fiskaren med kastspöet
ser du den vackra linan
jo det är sant
linan är i en kåpa med en vev
med en massa spärrar
det är sant
visst är det en trevlig bild
en slags brunn
en kåpbrunn
fladdermusen glittrar
leende
ser du hur fiskaren siktar
väger
avväger
samt släpper linan
linan susar i luften
så gjorde vi
kroken
agnet landar i sjön
fiskaren väntar
en fisk nappar fiskaren släpper
efter
samt vevar in
lyfter fisken i håven
en fisk med glittrande fjäll
fiskaren släpper fisken lös i
sjön
i forsens virvlar
fiskaren avvägde
den stigen var ej fiskarens
så är det
fiskaren står på stenen
låt oss säga i en punkt
just i dåorigot
så gör såningsmannen
fiskaren kastar ut
såningsmannen sveper ut med
handen
sår
agnet landar
kornet landar
fisken nappar
kornet spirar
det är framorigo
så är vi i dem alla
ty de andas i vävargärnings
samverkan
kom låt oss tända stjärnorna
så kan stjärnorna
tända eldarna i eldstäderna
så kan stormarna vaggas stilla
i klippornas trygghetshänder
