låt dem
sakna dig
våga detta
han hade
ja, längre än jordarna visste
mindes
levt där
just där
där vid rötterna
stammarna
samlades möttes där
kanske kan han benämnas
rotväktare
det blir lite svårt förtälja hans
väg utan namn
nämne
kanske kan han benämnas
rotväktare
väktare av rötter
ofta
bjöd han
bjuder han in kornen jordkornen
in i kojan
du vet väl det
mumlar mullvaden
hur rötter ser ut
så där
under ifrån
jo
rötternas flätverk
liknar mest en koja
inbäddad i jord
jo det är sant mumlade mullvaden
en upp och nedvänd korg kan
rötterna också vara
en väldigt stor sådan här
kackerlackor å skalbaggar
fnittrade samt ilade hit och dit
med sina speciella sånger
det var härinne han
rotväktaren upplevde känslornas
invandringar samt utvandringar
extensioner expressioner uttryck intryck
kornen
jordkornen njöt av stugvärmen
han
rotväktaren höll kojan ren
höll kojan sober
i nischer brann hemtrevnads
eldskålar
han formade lerskålarna
hon tände hemtrevnaden
hon vilken rört vid hans hjärta
i stunder
vari stormarna rusade vilda
hjordar gör så
galopperar skenar
i de stunderna stormarna rusade
vilda
över kojans tak
plägade de alla samlas
samlade spånen
tankespånen vilka yrde
för det var ju så
att stormarna ven
likt täljande färder
spånen
var goda att lägga in i glöden
däri gavs de ro
i glöden
de alla plägade
samlas runt elden
elden vilken han alltid höll vid
liv
glödkolet gavs han
en gång näri skymningen andades
lätt
näri frosten steg in i märgen
näri säckpiporna frös till is
han hade så mycket att förtälja
folken vilka samlades där
jordkornen nästintill darrade i iver
i förväntan
ibland undrade folken jordkornen
varifrån bilderna kom
det kan jag förtälja
kvittrade skogsmusen
rötterna
rötterna bär bilderna till hans
rotväktarens stämmas öppnande
nu hade han
rotväktaren hört stormarna skena
ofta
mer än ofta
han rotväktaren hade upplevt
jordarna skälva
så kom det sig att han reste sig
upp ur jorden
han
rotväktaren liknade mest en stam
med rötter lindade överallt
en del kanske skulle säga
hängandes
i förstone kisade han
in i sepialjuset
så upplevde han detta ljus
ögonen var ju invand med jord
håret var
är de skira rottrådarna
här och var vävda eller flätade
av kvinnan vilken rört vid hans
hjärta
det gör hon än
han bar
bär en mantel vävd av jordtrådar
hon
kvinnan vilken rört vid hand
hjärta
hade broderat löv blad i dess
rörelser
bladbrämad mantel
stolt rak stod han blickandes
en man
en stam
en rotväktare
bäcken
källan vilken porlat
porlar
vid denna stam
den vilken sjungit
sjunger så vackert in i kojan
porlade stilla
dropparna skuttade i iver
de kände hans närhet
dropparna drogs samman
ur bäcken steg en kristallkula
ett klot
han
rotväktaren blickade in i dess
inre
såg molnens färder
såg korparnas färder
såg hjordarnas färder
tyst begrundade han det han såg
lade så åter ned kristallkula
varvid dropparna förenades med
källans portåder
så är det sade han
rotväktaren
öppnade sina armar
varvid bröstet glödde ur glöden
han gavs
skimrande ljus strömmade vida
skänkte lugn in i stormarnas
vilsna färder
han
rotväktaren hörde balansens
inträde
en nyckel vreds om
låsen gick upp
gryningen steg in
så skimrande
så säll
han
rotväktaren steg in i kojan
hon
kvinnan vilken rört vid hans
hjärta
hälsade honom i leendevärme
jordkornen
inväntade
sagan
stormarnas saga
så var det
sade han vilken vakar med
rötterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar