du rörde vid ådern
till de tömdas färder
väckte dem åter till liv
varvid
alrunans
skri
rörde vid
natthävda
bävrarna
såg du bävrarna samlas
dra stammarna nedför floden
såg du dem bygga stallet
stallet där stenarna blommar
blommar rosendoft ur tolv
samt bjuder ur källan
i liljekalkar
kunde du
öppna ditt hörande
in i lyssnandet
steg den lyssnande in i hörandet
ditt
lade du snäckan ur havs hand
given
till ditt öra, din hörsels gång
släppte du tankeskovet
det vilket viskade att detta ej
är havets sång
att detta är ljudet av vakuum
så säger jag
i den stund tomhet möter tomhet
stiger havs sånger tydligt
ej skarpt ej gällt
mjukt
milt
märkte du hur hammaren
landade
mötte städet
detta städ är en gonggong
och tonen vibrerar
rör vid själens rörelse
kunde du öppna ditt hörande in i
lyssnandet
steg den lyssnande in i hörandet
ditt
märkte du markens skälvande toner
vilka rörde vid dina fötter
så
stiger
hörandet in
såg du hur himlarna tände
morgoneldar
i mjuka cinnobertoner
av kölddimmans medvarande
såg du i den stunden huru denna
kölddimma
svepte in över hjordarna
renhjordarna
samt drev dessa samman
drev hjorden nedför bergets sida
däri snövida vikt undan mantlar i
strimmor av bete
såg du han
vilken följer spåren
spårföljaren
i beundran följa hjordens rörelse
kölddimmans vallaremoln
herdar
följde frihjordarna
förde hornbärarna in i lä
såg du
spårföljaren
han vilken håller balansen i hand
och
bävrarna
såg du bävrarna samlas
dra stammarna nedför floden
såg du dem bygga stallet
stallet där stenarna blommar
blommar rosendoft ur tolv
samt bjuder ur källan
i liljekalkar
kunde du
öppna ditt hörande
in i lyssnandet
steg den lyssnande in i hörandet ditt
lade du snäckan ur havs hand given
till ditt öra, din hörsels gång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar