säg mig
vad ämnar du göra med detta
stycke
av detta stycke
ämnar jag göra ett slags öga
vilket blickar ut genom slipat
glas
säg mig
vad för slags öga är det
är det ett sådant öga vilket
blickar ut genom glas
lagda i bågar
stycket liknar ej det slaget
sant är det
detta stycke är givet av
valnötsträdet
se så vacker denna ådring är
du nämner slag
du nämner slaget
och det
kommer att höra till
göra skall jag ej
följa det jag vaknade med
det skall jag
ser du detta stycke seglade in
till stranden
landade mjukt vid händerna mina
först tänkte jag som så
såg mig om efter kroppar
efter nödställda
för jag tänkte som så att
detta stycke var ur ett förlist skepp
jag frågade stycket vilket log
medan dropparna torkade in
skepp är jag ej
så pekade stycket in i lunden
valnötsträdet där i solpelarens
ur bad mig färdas hit
hit till dig
till dina händers mottagande
trädet
valnötsträdet sade du vet
varligt bar jag stycket
landade det mjukt i
på bänken
förtalte varje rörelse till
och stycket det bejakade
säg mig
är det ett hus i blivelse
jag ser väggar ser snickarglädje
jo, ett slags hus är det
vänta
tålamod
du får se
det jag såg var
hur pärlor kokades samt rördes
hur väggar sattes samman
med golv
med tak
vi vandrade till smederna i
bergets silverdal
det var som
som att de väntade mig oss
plirade med djupseendeögonen så
gjorde de
bjöd oss in genom bergsporten
stycket låg mjukt inlindat i ett
tygstycke av flanell
det är sant stycket var nu delar
ändå ett stycke
smederna harklade stämmorna
i sjuklang
sträckte fram händer
fyllda med ådringar
med liv
med rörelse
vi lindade ut stycket
delarna
lyssnade till delarnas sång
det var som
som valnötsträdet talade genom
vindar hav
skogar moln
bergsstäder
i den släckta tystnadens
tända
smederna nickade bejakande
så blir bra
så smidde de vackra gångjärn
en liten hake
eller en hyska
en krok till att stänga dörren
med
smederna grävde djupt i fickorna
fann sig en tämligen stor
åder
glöden glödde allt starkare
klumpen
ådern smältes i spann
hälldes i form
doppades i källskål
fräste ystert
togs ut
nu var ådern pendelns runda
silveroblat
nu stannade vi en stund i
rörelsen
inväntade valnötsträdets visande
händer
anvisande stämma
så kom urtavlan till
med alla dessa tecken
med visare
pendeln
sattes i sitt fäste
klangen ljöd
vi vandrade nu till blåsaren
smeden av glas
väntade det var vi
glassmeden log
vi bad om en skiva till dörren
av genomsiktligt glas
och egentligen behövde vi ej be
för se skivan var tillredd
allt gled in i varandra
passande pusselbitar
jag doppade trasan
av flanell i fem droppar olja
putsade urets kropp skinande
lyster till
vad sker nu
valnötsträdet viskar in i
vindarna fyra samt fler
så är urtavlan cirkelns tid
så är pendeln linjens tid
så
väver tonen
och jag trodde det kunde vara ett
hus
sedan en fågelholk
i det jag släppte tålamodet
så ser jag nu
att det var ett sådant stycke
ett stycke kommet ur toner
så är det
susar valnötsträdet
i det uret slår det tolfte slaget
och tolv förenas i ett
samt är det
trettonde slaget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar