tillit
det var det jag
så hjärtinnerligt önskade
giva er
den tillit jag ej gavs
av de vilka skulle giva mig den
tillit till er själva
till era förmågor
jag brast i mina gåvoförsök
borde ha vetat bättre
tillit finner ej varandra tillit
är funna av varandra
det gjorde så ont att instiga
det gjorde så ont att ,
det ni kallar, födas.
jag såg denna blå vackra pärla
med malakitstränderna.
såg samt fylldes av längtan.
längtan till att bestiga.
detta bestiga är att känna
uppleva
detta blå vidröra fötterna.
denna längtan fyllde mig så
stark.
det är ju det vilket sker
och denna längtan är en densitet
så vid att den längtan vilken
levs i jordesfären är
en mikroimpuls av denna.
noga valde jag platsen händerna.
det är ju så det sker
det gjorde så ont att,
det ni kallar, födas.
att se hennes bortvända ansikte.
att se henne se ett annat
ansikte.
att uppleva henne rysa i de
stunder jag behövde
hennes näring.
det gjorde ont att slutligen
ej få känna, uppleva hennes
hjärtas sånger.
närheten, huden bröstet.
kanske var det detta val jag
gjorde.
varje barn är en ren kristall
denna längtan
densitet
i födelsen en implosion
explosion
detta lever i fröet
så är det ju
en ren kristall är varje barn
nu kan jag ständigt uppleva denna
saknad av
händer av ögon vilka ler in i
mina.
så
jag sträcker mina händer in
i mitt bröst
lyfter detta barn
in i min famn
möter detta barns blick
i kärlek
en moder är jag till detta barn
nynnar närhet
nynnar
sagor
nynnar välvilja
nynnar kärlek in
viskar till mig själv
barnet
du är
älskad
tänker på vad andra tänker
och det kan vi ej veta
om tanken ej är uttryckt med ord
då har talet fryst
cementerat
ordet
i en form
en form vilken vi får lösa
ofta med svårigheter
blickar ut
ser dessa mjuka linjer
snö
gnistrande
kristalljordar
rosorna
kvistar stjälkar är böjda
broar
broar
så vackra i många skikt
en sällsynt vacker tystnad
skänker snö
tänker
talet
tänker talet ordet
eller talet tänker ordet
är ordet körsbärskärnan
ord
ord; oändlig rörelse drömmer
den rörelsen sker endast
i tystnaden
i de djupa skogarna
andas tystnad
i de djupa rötterna andas tystnad
i templen andas denna sällsynta
tystnad
oblatstystnad
vari dina läppar är leende
i dina inre djup
andas denna tystnad
den tystnaden är behovens tal
är
den skimrande opalen
i ditt bröst
ord
oändlig rörelse drömmer
den rörelsen sker endast i
tystnaden
den tystnad vilken är tomhet
innebär denna tystnad uteblivande
av samtal
så kan det tolkas
denna tystnad
är det rena samtalet
det vill säga samtalen däri
tanken; surrtanken är stillad
hållen i din hand
den har svirrat
den har stimmat
nu ligger den spinnande i din
hand
ty du tillät surrtanken surret
nu kan du stiga in i detta samtal
med dina egenvärldar tysta
du är ett rent vitt blad
är samtal vari lyssnandet är helt
är helt vitt
gnistrande vitt
det vill säga lyssnandet befinner
sig i tomhet
den vilken lyssnar till den
talande
lyssnar fullt ut eller helt utan
att
förbereda sitt eget tal
detta samtal är tystnaden
det är
samtal
i rörelse
det är; oändlig rörelse drömmer
i den stund samtalet är ”fullbordat”
stiger samtalarna ut ur molnen; drömmens vilja in i förverkligande
ord har
varje ord är et slags hav
ett hav fyllt med droppar vilka
är betydelser
enskilda betydelser
för den enskilde betydelser
så
förefaller det
före faller
förfall
för
fall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar