läpparna
blev stelnade
i ett uttryck av återhållsamhet
bojor lindades runt ansiktets
annars så vackra linjer
dt människoansikte vilket gavs
till att följa stormarna
floderna haven
det ansikte vilket gavs till
lyssnande
till rena
klara ord
denna återhållsamhet
var återhållandet av hjärtats
levande ord
var tankens vilsenhet i det
hjärtat låstes in
mina bröder
varför blöder markerna
varför ligger edra vackra kroppar
utspillda på marken
hennes händer kupas runt varje er
själ
hon viskar ett ord till vardera
kropp
mina bröder
varför blöder markerna
varför vissnar präriens frodiga
gräshav
varför ligger ni utbredda med
tomma
med brustna ögon
mina bröder bergen täcker sina
djupblå
med vita slöjors kristalljus
mina bröder vem fällde er
det gjorde de ickedrömmande
vilka ej hörde molnen viska
de
vilka endast såg
våra hudars köpvärde
våra hudars säljvärde
kanske såg de hornen
såg möjligheten till
snidande
smidande
till bruket av krutbehållare
kanske
de såg allt det de inte såg
de vilka fällde osss
det gjorde de med ickedrömmande
vilka ej hörde molnen viska
de vilka endast såg våra hudars
köpvärde
våra hudars säljvärde
därför ligger vi utbredda
gråt ej
hon har viskat ordet
tröstefröet
gråt icke
fyll dig icke med smärta
ty varje tår du omvänder
till glädjens
helar våra sår
gråt ej
fyll dig icke med smärta
hör jorden resa sig
dammolnen av sand
av jord virvla
samt mjukt lägga sig över oss
hör regnen
skrida
gråterskorna där
cypresserna växa höga
de skänker sina tårar
ty hon viskade dem vägen
hör
regnen
skrida
vad bär de
helgade örter
hör regnen skrida
hör regnfolken
höja stämmorna
vattna
fukta våra jordmantlar
se
se skira gräsvingar stiga upp ur
bäddar
ur våra stämmor
ur våra hjärtan
se
se prärierosorna viker ut
doftbladen
lyssna
lyssna
vi målar våra drömmar
se
dessa folk komma skridandes
stolta
dessa folk bröts ej
vi bröts ej
vi bars
vi reste
i ingångens utgång
i utgångens ingång
se dessa folk komma skridandes
nedför bergen
dessa
vilka hörde
vilka såg molnen vi bär
dessa vilka upplevde markerna
glädjas
glädjas med vår ankomst
för varandras liv
levde vi
för varandras liv lever vi
dessa folk har viskat
in i vinden
ur anfäders stämmor
dessa folk har undervisat de
ickedrömmande
in i drömfolkens resor
hör
hör hur drömmarna väver
så vet du
vari rosorna andas röda
vari präriens höga
frodiga
gräs susar
varför
vi reser oss
reser oss
samt möter
förenas med folken
folken vilka skrider nedför
bergen
de har hört barnets dröm
synliggöras
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar