den 31 december 2013

han såg in i sina händer

bilden av en man

vilken stod invid ett hamrat silverfat med vida kanter

en silverskål vari vattnet speglade hans ansikte

en vindil rörde vid vattnet

vattnet krusades

en ilning for genom honom

han såg en man vilken tvagade sina händer

i vattnets isande klarhet

han såg in i sina händer

i full klarhet inser han att den mannen är han

det bars ett barn

genom öknarna

barnet vaggades inom modern

så är vi alla mödrar

vilka i stunder av liv vandrar i öknarna

brunnarna är insjunkna

törsten härjar

de nalkades staden

de gavs ej härbärge

här

bärge

värdarna avvisade

av

visade

dem

så är vi alla värdar

vilka kan välja dem vilka släpps in

hon var havande

hav

ande

så är vi alla havande

de hänvisades

hän

visades

de gav sig hän

tedeums ljöd

barnet är inom samt i denna stund utom

detta sker i varje ring vilken lägges

i jord

i träd

i hav

i allt

han sade rör ej mina cirklar

så är vi alla cirklar

han vilken vakar med skogarna

frågar

vem brusar i skogen

vem skäller i skogen

vem slår i skogen

vem klampar i skogen

vem osar ilska i skogen

det gör en vilken såg in i ett ansiktes händer

en vilken i sin egenförtvivlan grabbade denna hand

viskade förkrossad förtörnad

han bar en krans av törne

visa mig

visa mig jag ser icke vägen

skogsväktaren stillar vreden

varför vredgas du

du kan inte

jo du kan

ändå säger jag

du kan ej vredgas över den vilken

du säger lurade dig

kvävde dig

kväste dig

det är dig själv du vredgas på eller över

att du lät dig luras

och

blev du verkligen lurad eller väckt