kan du uppleva rörelsen i natten
uppstigen ur detta tysta
så inväntade de stjärnornas
upplysande
upp lys ande
folken i människodalen
ringde i klockor
det smällde stjärnkvastar
kanske ville de sopa ut himlarna
kvastarna osade krut
sluddrande röster hördes vingla
de ropade gott nytt år
såg ej hur horisonten
oupphörligen lyfte det de sade var
en strimma in i cirkeln
såg de ej
horisontens
kärleksfyllda cirkel
de ropade gott nytt år
träden trädde ringar
markerna haven
trädde
ringar
vacker är denna läggelse
detta trädde in i träder
stjärnhavet lade en skir slöja i
åskådan av detta
osande vinglande
inväntade skålandets
osandevinglande in i sömn
näri den sömnen infann sig
drömlös
näri den tystnaden infann sig
utan hinder
utan prövningar
då
lyfte stjärnhavet slöjan
varvid hennes skönhets ansikte
strålade i mildhet
hon lyfte barnet i händerna sina
viskade barnets namn
år är ditt bärarnamn
ty du håller detta år i ditt
hjärta
och barnet med de strålandeblå
drömögonen
skådade in i ringarna trädda
andades visdomsdjupens toner
väckte
drömmarna
i människodalen
vändes folken i sömnen
in i stjärnhavet
såg det
de
inväntat
hörde
kan du höra deras dans i ängderna
kan du uppleva skimret
de pudrar dina ögonsvanar med
kan du uppleva rörelsen strömma
in under
valven
dina
hon
är
i vandring
havet hade sköljt
ropat in i tysta vindars bidan
ryggen hennes är lätt böjd
av vandringar
av vindar
hon håller en stav i hand
en stödjestav
staven bär rot
bär grenar
hon ler stilla
mycken smärta ger du mig
ja du min kära
rygg
böjda är vi
ändå
är vi raka
i våra vandrade
stigar
staven nynnar
hon släpper staven
staven vandrar vid hennes sida
stegrytmen är jämn
är fylld av vind
av luft
de vandrar tysta
sida vid
sida
samtalen bär de
lever inom dem
med varandra
vägen den leder till
bärnstensträden
hon bugar
inväntar löfte
inväntar
lov
var se god
andas träden
staven vakar med henne
hon plockar
bärnstenar
av hav
ur trädens fingrar
lägger dem i korgen
näri korgen är fylld
bugar hon
skänker
tacksamhet
av hjärta
bärnstensträden andas
med ens är träden åter fyllda
lätt tager hon staven i hand
de vandrar till stenringen
når fram
väcker elden vilken bär
järngrytans röda klang
hon höjer händerna
ber vatten till
bergsmolnen
skänker vatten
ur källan
är ni redo
vi är redo
bärnstenarna lägger hon
in i grytan
frågar staven
är du redo
redo är jag
staven rör i grytan i
lugna cirklar
hon sätter händerna in i grytan
färgar händerna röda
med bärnstenar
av hav
ur träd
kanske med
henna
blad
staven stiger ur grytan
rötterna är
källans
ådror
grenarna bär
blad
staven är ett blommande
ädelstensträd
hon höjer händerna
målar månskäran röd
blodmåne
blickar vida
hon lägger sina
drömstenar i elden
hon ser
cypresserna gråta
i blodmånens händer
hon kysser den ansiktslöse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar