kom
vagga mina stigar
lugna
i vindens
trädgunga
hon för samman
det vilket faller
isär
meningen är hel
svår
är ej att följa
stigar
vandringar spår
huru föränderliga är icke spåren
markerna andas snödun
filigraner i vita
gnistrande skönhetsvyer
matta i de stunder solen vilar
ögonen
så är fjolårsgräset nu skrudat
förändrat
föränderligt
ändå är urkällan däri
så lätt andas allt ut
gestaltningen vilken var
så gör människan
ändå
håller hon andan
för att behålla det vilket var
säg vad händer då du ej andas
du kvävs
av kolsyreförgifting
höres det märkligt
kolsyreförgifting
nåväl vad sker då du vänder upp
och ned på en kolsyredrycksflaska
samt dricker
bubblorna stiger upp i näsan
låt oss säga ett slags kvävningstillstånd
så lätt andas andningen
andas allt ut
andas allt in
hon säger
hon frågar
säg mig
har du sett dessa blommor
vilka i dagen släpper ut bladen
kronbladen
hur dessa blommor står
likt bjudande skålar
så nalkas skymningen
och med skymningen sluter dessa
blommor bladen
liknar knoppar
åter
liknar dessa blommor knoppar
likt händer
mjukt fallna in i bön
så nalkas gryningen
med skymningen
släpper de ut bladen
kronbladen
blommorna står
likt bjudande skålar
så nalkas
säg mig
frågar hon
säger hon
är detta sömnens andning
är detta inträdandet i vilan
detta instigande
skrämmer ej
så varför räds ni
den så kallade slutliga sömnen
hon ler mjukt
se korgen
korgen vilken korgmakaren flätade
ja
makaren kan vara en makerska
visst är det så
korgen är flätad
korgen står just nu vilande
denna korg bär dofter
dofter av allt det den burit
den bär även doften av din hand
din hand vilken höll den
se detta hus
huset är just nu vilande med dig
inom
huset bär dofter av samtliga
innevånare
se denna skål
se allt det skålen burit
bär
vilket bjuder
vilket innehåller
frukter
bär
blomster
ja
allt det du ser framträda
och du avväger
hur mycket du orkar lyfta
så är det
så varför räds ni
så
mycket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar