stenen lade sig i min hand
mjukt
och kanske var denna sten
ett dun
tysta mötte vi varandra
så där i förtrolighets
visshet
tysta såg vi in i varandra
såg vi varandra
i varje stund av alla dessa
stunder
gångna närvarande
ord sökte slinta
över pärlraden
tystade vi orden varligt
lindade vi in dem i sidenmoln
lade orden
sidenmolnen
i vaggan av tystblad
bladen tysta
inandades
djup
tysta inväntade vi denna stunds
öppnande
och denna stunden kom
i det våra ögon steg in i ett
flätades in i varandra
eller kanske var det våra fingrar
hur som haver
vi andades tillsammans
ingen av oss var den förste
ingen av oss den siste
en vind vandrade en gång
inte för så länge sedan
vem sejdade seden
sedan
en vind vandrade en gång
inte för så länge sedan
ändå en evighet
är känslan
vinden såg in i oss
såg havet resa
så många vrakdelar burna
vaggandes i strandlinjens sköra
dyningar
vinden såg in i oss
ja, just en evighet
ty jag tilläts ej släppa denna
mening
hur än mycken smärta jag
uppdagade
denna mening är evig ej en
evighet
jag vandrade i ängder
rörde vid spår
dofter förde jag med mig i
manteln
så är min väg
så
är
min väg
mantel bär jag
pollinerar
mening in i möten
vari hjärtblad är skrivna samman
mötet skedde
vi gladde oss
i dessas modsteg
edra
elden brann het
havet gladdes i cirkelns fullbordan
så vackra var de
i mötet
tills lögnen kom in
kom in steg in
hon andades stilla
kärlek
hon hade sett stormar riva
blad
sett så många oförberedda fakirer
stinga sig själva
hon hade lyssnat in
det kärleken är
hennes behov var
är
vårdande av denna eld
så vackra var de i mötet
tills lögnen steg in
passionslögnen
med den bittra smaken
så kom det sig att
stenen frös
säg mig
har ni sett berg
stenen lades lugn där under
berget
hjärtat viskade
viskade
så kanske det var
har ni sett vulkaner
varför säger jag att lögnen kom
in
vulkanen är ett berg
stabil
stabilt
ser ni koner
ser ni pyramider
ser ni hur bergets konen
pyramidens
så kallade spets
är
ett öga en spets däri ljuset
strålar in
ser n denna pelare
hur energier strömmar
ja
det är bilden av ryggraden
denna pelare är rak
rak är denna pelare
det sker något
flödet hindras
se nu hur pelaren
liksom ringlar sig samman
viskar
viskar
rör vid strängar
låser upp
dörren sluts med en smäll var
gång
vill inte höra
sakta börjar det koka
ser du grytan
det bubblar allt starkare
hettan är intensiv
och slutligen sker det
lava fullkomligt blåses ut
det går ej att hålla andan hur
länge som helst
nu
är pelaren fri
det strömmar
samt livet spirar in i grönska
runt
så är det med berg
kärleken är ett slags berg
är en slags stam
nåväl
stenen frös samt blev en issten
meningen frös inne
skeendet frös inne
de ohörsamma stegen måste
tydligen tas
hur mycket dessa steg än skavde
än haltade
hon sitter vid elden
vakar med eldögats visshet
slutligen sker det
vilket sker i våren
isen började smälta
börjar smälta
allt förbereddes
var förberett
nu
sker
fullbordan
varsamt lade jag stenen ned
in i jordemån
jag ser ett träd
växa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar