onsdag 8 januari 2014

den 8 januari 2014


så är de komna
de vilka steg ur hjärtfloden för att söka annat land
ett land de trodde var bättre
vart de kom
och vart de gick
egentligen lämnade de ej hjärtfloden
de trodde så
ty de knöt
hårt åt runt huvudets fäste

vandrade likt huvudmoduler
tankemoduler i vilseland

hur det nu var samt är
så vandrade de så kallat undre delarna med
dessa svävande moduler
ty hur kan moduler leva helt utan blodtillförsel
modulerna fylldes
med än det andra
liknade väl mest sprängfyllda förrådsrum.
modulerna vågade ej längre öppna dörrarna ty då vällde
de samlade massorna ut
och i de stunderna var de
mer eller mindre tvingade hjälpa varandra
och det visste de aldrig om det fanns en hjälpare till hands

de så kallade undre delarna
från nyckelbenen samt ned
upphörde ej  viska mjukt
misströstade ej
ty de visste
att modulerna skulle vakna
så de förberedde jorden till denna
översvämning av samlat stoff
de grävde med spadar av klaraste ädelstensljus
ej gravar
mer mullbänkar
dit vindarna
förberedde sig för att bära detta samlade

det vilket nu skedde var
att de så kallade undre delarna
sakta
mycket sakta löste det åtdragna
därmed kunde de så sakteliga
lägga det samlade i mullbänkar

och modulerna
de märkte ej det vilket skedde
ty det mesta var överskottstankar
vilka de ej hade behov av

det benämns
katharsis

vakarna
ögonen i isen
ligger i bidanshänder

krusningar rör vid tunn ishud

bergshänder lyfter vatten i en skål
rykande iskyla

kommen in i ren klarhet
stiger den vitmenade väggen
den bestruken med kalk
brinnande
in i

detta vatten
väggen löses
i sakta tvagandehänders rörelse
huden skimrar rosenbladsröd i skira toner

dimman utbredd över fjärden
klarnar

bergshänder landar själen i strandens hamn
de skrudar den renades bärarkropp i kläder vävda ur stjärnstoff

katharsis
är

fullbordat

vindarna ylar
vindarna galopperar
skenar
in i sken
trumvirvlar smattrar över spänd hud
allt innan
bilan skall falla

allt innan bilan skall falla
skärs hennes hår av
håret det nutovade
huden smutsad
randad
av gråt
av galler
skruden hon bär
är en tillslängd säck
de spottade ut den
med fräsande etter
skyl dig du arma
skyl dig
skyll dig

själv
skälv
i det kalla isdraget
inför flockens hån

hon sluter ögonen
minns

fållan
stängslet med
de betande fridjuren
minns hur smeden smidde hjullager
hur banden lades runt hjulen
ekerhållare
hon blinkar
ser kärran
stängslet
hon leds upp
stängslad
ett fridsdjur
hon förs in i den skramlande
in genom över torget
med folkets lystna blickar
brunnen sluter sakta ögat
viskar stilla
se floden du rena

det torgfolken ej vet är
att vagnens kvistögon talar lugn

kärran stannar
hon minns stjärnklara nätter
med månskärans skönhet
hon leds
hon stiger uppför trappan
håret böljar
i mjuka vågor
huden är liljevit
med rosendoftad aning
ögonen klara rena
hon bär en fotsid vit skrud

ömt niger hon inför den maskklädde

allt är tyst
allt är stilla

bilan faller

tankar
flyger
fria

det vandrar en molnskrudad
hon målar deras fruktan i kärleks förklaring
se de vackra dörrarnas ickeär de är samt är icke
vad är detta ylar
se
hur fruktan greppar om
du springer förbi dörrarna
ropar förbarmanden
åkallar gudomsmakter vilka du ej tidigare anropat
fruktan har väckt en vind i dig
du ilar du ylar du galopperar in i sken
alla goda gudars namn ljuder i luften ur din strupe
utslungad
utslungade
sammansnörd i fasa

dörren ser de ej
i fruktans förblindelse

den dörrens namn är icke ett namn
är en öppen dörr
hjärtats dörr

däri andas gudomens ljus i
din själs andevärme

kärlek
är

kraften

Inga kommentarer: