rörelsens in
är rörelsens ut
rörelsens ut
är
rörelsens in
andas in andas ut är i synod
med den stora andningens hjärta
du kan ej driva tanken nedför
bergssluttningen
du kan ej driva tanken
ty tanken är stilla
i det du är stilla
tankar kan du driva
såsom kopparsmeden driver koppar
in i mjuka klanger
och varför skall du driva in
tanken
tankar i fållan
är icke frihjordar vackra
i det herden följer dessa med
livets rörelses
evolution
tankarna
är stundtals
liknande konfetti
konfettiblad
visst är dessa blad vackra samt
färggranna
festblad så låt dessa blad ej bli
fästblad
tillåt dessa blad virvla i
ysterdanser
var så säker; dessa blad stannar
och sakta dalar dessa blad till
marken
visst är det så att en festlokal
med konfettiblad är dånande tyst
är vad heter det; spöklikt tyst
hur kan den vara så
festyran lade sig
men
men lyssnar du in
så är festen där
en vind drar in
konfettibladen andas
eller kanske är det kvasten
vilken sveper samman tankarna
en kvast kan hållas på många sätt
kan svepa på många sätt
var i
stig in i denna kvast samt
för kvasten i mjuka svep
så skapas skönhet i rörelsen
tankarna har det behovet
det behov konfettiblad har
en del tankar talar mindervärdeskomplex
vad är det
är det åter en jämförelseskala
eller är det
dåligt självförtroende
är det ett stukat ego
eller egots stukade fot
se detta ord
mindervärdeskomplex
samt skriv detta ord så här;
mindre värde
så ser du denna återigen
värdeskala
detta mindre kan vara det vackra
det de flesta ojar sig över; åh
så sött åh så näpet och så vidare
detta mindre är det lilla fröet
kornet du varsamt tager i hand
krukmakaren vet att det är mycket
svårare att tillverka en miniatyr i förhållande till en stor vas
hoppsan, där hamnade vi in i en
lång rad av jämförelser eller måttbestämningar. vi hamnade däri för att det
tydligare skulle synas, detta mindre värde. hur kan den minsta delen vara
mindre värd, det är ju en del och alla delar är slipade diamanter, pusselbitar.
hon kom till en skog
inte helt olika
inte helt lik
ändå lik
en skog till vilken hon kom
markerna vilka bar hennes steg
bar livet
andades i mjuka bruna toner
inte brutna
möjligtvis färgbrutna
bruna toner
allt ifrån
inifrån vitt till guld
till svart till koppar till
silver
grästes lågväxande mantel
bar den färg vilken benämns
olivgrön
inte för att det växer oliver här
inte för att herden blåser i
flöjten
det var många inten det
och intet är så vackert
vackertomt
fyllt
gräset det lågväxandes mantel
bar den färg vilken benämns
olivgrön
troligen kommen i mötet med de
bruna tonerna med kopparklangerna
stenarna vilkas till synes låg
utspridda
hon tyckte sig se dem kika upp ur
halvslutna ögonrymder
för att snabbt
ilandekvickt
sluta ögonrymderna
hon visste varför
än ville stenarna nosa på hennes
steg
uppleva hennes vittring
hon tyckte sig i vrårna se
rörelser vilka stillnade i den stund hon sökte se
skogsblomstren
var ej helt olika
inte helt lika ändå lika
skogsblomstren hon brukade mötas
med
luften den surrade
träden
träden var bruna mantlar
vida mantlar
stenarna drogs närmre
hennes steg är goda
hon doftar gott
det är gott ha henne här
i skogen
ja
det är det
hon ler
tyst
och det är gott vara här
med er
alla
stammarnas ålder
hon log
säkert tusen
och tusenden och tusenden
årsringars lagda
och mer susar skogen
hon hade i en bok mött ordet sequoia
sequoiaträd
och nu stod hon här
i skogen med sequoia
så mycket tyckte hon om denna
ordklang
rötterna
en del under marken in i marken
en del ovan marken i vindlingar
kraftiga böjda
smala
tunna
allt
i rörelse
hon kunde uppleva livet i dem
lade händerna till och upplevde
hur rötterna klättrade upp
i stammen spred ut sig
in i grenar
jorden de förde med upp
blev
barr
cypresserna
andas tårar
i glädje
i sorg
i befrielse
hon steg varsamt närmre träden
nu såg hon ögon öppnas
ty stammarna
bar många ansikten
vilka öppnade
sagorna
förenades med
stenarna
och allas ögon
flätades samman
i boken de nedtecknade
till kvinnan vilken vandrade i
sequoiaskogen
rörelsens in
är rörelsens ut
rörelsens ut
är
rörelsens in
andas in andas ut är i synod
med den stora andningens hjärta
händerna
finner ej fäste
fötterna halkar
snår
taggar
klor river
jag blöder
varför vredgas du
älskade klippa
jag trodde jag var kommen till
att
friblicka in i skönheten
flodens vackra virvlar
hängbron trodde jag
väntade
i klart blått iskallt sken
insåg jag att
här står jag på kanten till
graven
vem knuffar mig i
det gör jag
alldeles
själv
viskar jag
allt har jag skrivit
alldeles själv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar