jag tycker om
mina vandringar
i sepiaskogens djup
skogens dunkla
stämma
viskar
kom
min stämma är
dunkel
är djupen i
markerna
i haven
bär ej vilja
skada dig
min stämma är
dunkel
dämpad kanske det
sägs
dämpad av fukten
av bäddarna
av sten
av mossa
kristallfjädrarna
ännu ej komna
plägar lysa upp
stigarna
under
ifrån
det stora trädet
med den djupa
stämman
trädet vilket
bär berget i rothänder
hur
kom det sig
att du bär
berget
lyfte du berget
eller lade sig berget i dina rothänder
eller samverkade
ni
i saminsikt
hur kommer det
sig
och är det inte
tungt
trädet sänker
stämman
in i begrundan
jo fågel med de
gyllengula fjädrarna
det kom sig så
att markerna här
begynte invaderas av märkeliga ting
först var det så
att droppar föll
själsdroppar
regndroppar
små stenar
kanske någon skulle säga
de landade i
kronan min
det var innan du
kunde se berget
så kom en vind
från var
det vet jag ej
vi brukade
samtala med varandra
ja det gör vi
ännu ty den vinden
frigör stämman
min
var
var vi nu
vinden den lyfte
en droppe
så droppen den
låt oss säga
hängde i ett solfinger
från den droppen
lades de övriga dropparna
så stod detta
berg här
berget bar ej
denna klädnad då
det var ett
kristallberg
närmare bestämt
en pyramid
fågeln med de
gyllengula fjädrarna
ruskar lite lätt
på
vingarna
nu skojar du
allt med mig
det går ju inte
för sig att börja med toppen
trädet skrockar
mjukknarrande
det går
allt går
vi kommer till
det
det var alltså
så att dessa marker invaderades
de invaderandes
hade visst hört det skedda
så markerna här
begynte svikta
svikta av att
folk kom
med tunga
stövlar
med spadar
med hackor
det verkade i en
stund som
som att de avsåg
flytta berget
så insåg vi
berget och jag
att de
invaderandes med spadar hackor hade hört om skatter
utgrävningar
begynte de göra
berget bar nu
just
bergskläder
bär ännu
bergskläder
under dessa
bergskläder
är pyramidernas
gång
och egentligen
är det väl så att vi bär varandra
fågeln
lyfte
flög ett varv
säg mig
vad hände
jag ser inte en
enda utgrävare här
trädet skrockade
knarrandemjukt
berget skrockade
knarrandemjukt
vackra bröder är
ni
glad är jag att
jag är er syster
jo fågel med de
gyllengula vingarna
vi är glada att
vi är brödersystrar
och utgrävarna
insåg
att det vilket
är under mig
är under mig
de orkade ej
lyfta mig
gjorde det inte
ont näri de hackade och grävde
visst gjorde det
on
vi hade dock
våra sinnen riktade till värnad
de kunde ju ha
använt fyrverkerier
du menar sprängt
sönder
jo så heter det
visst
ja de kunde ha
sprängt
de insåg väl att
skatterna då skulle flyga sina koser
och det enda de
hade behövt göra
det insåg de ej
de hade bara
behövt be om lov
med sina hjärtan
fågeln med de
gyllengula fjädrarna
begrundade
bilden vilken strömmade
säg
får jag
det får du log
berget
log trädet
väntad är du
syster vår
varsamt lyfte
fågeln med de gyllengula fjädrarna
fliken till
bergets mantel
så
stod där pyramiden
en av dem alla i
cirkelns pärlor
så stod trädet
i väktargärning
bilden är vacker
kvittrar tösen
med solklädnaden
träd vackra träd
du håller en
vacker pyramid i hand
och vet du
vet ni
pyramiden vänder
du vänder dig ju
nu är du en
bägare en kalk
säg mina vackra bröder
hur visste ni
min törst
vi visste
vi vet
drick syster vår
så sade gossarna
vid hennes sida
mjuka steg
hördes
barnen såg den
gamle nalkas
han med
händerna vilka
rör vid träd
han till vilken
träden skänker gåvor
hantverkaren
trädmakaren
han bar
vad var det
en
inslaget i tyg
han stannade hos
barnen
tung är denna
dock ej en börda
han lade det han
bar
på marken
strök av
linneduken
framför barnen
låg
det liknade en
bok
i träd
sakta öppnade
han de tvenne sidorna
detta är en
triptyk mina älskade barn
se
trädet förtalte
historien
mitt hjärta
lyssnade
mina händer
svarade
här är trädets
bergets saga
och barnen såg
ett träd ett
berg
såg en fågel med
gyllengula fjädrar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar