de lyssnade in i körsbärsträden
de planterade ris
de
övade sinnesrörelser
de skrudade grenar med
silverklockor
övade lyssnandet
de byggde hus
visst fanns det träramar
trädramar
träd in
i
denna andning
de spände papper i dessa ramar
dörrar vilka glider upp
andas
de byggde ej murväggar
membran är dessas väggar
han
skär rent
tanken med hjärtats svärd
evig
är rörelsen
se detta moln
lösas
se gestalten vilken vakar i
nattens
silvermånes
aura
berget är högt
är vitt
gnistrande
och ser du vidare
är detta en knopp
en lotusknopp
se gestalten vilken vakar i
nattens
silvermånes
aura
han ylar i natten
förtäljer skönhetens
upplevande
han njuter
gestalten löses
snö
ett snömoln gnistrande i
i silvermånens aura
virvlar
strömmar nedför berget
är detta dimman
är detta slöjan vilken lyfts av
hennes ansikte
snö
ett snömoln gnistrande i
i silvermånens aura
virvlar
strömmar nedför berget
rör vid vandringsstigens följe
se detta moln
lösas
tiden
barnet lever i strömmen
av är
är
är
barnet faller
knäna svider
ömt läggs helandeband
så älskar
älskas barnet
möter hel
livet
destruktivitet
alltmer kan jag se att det inte
existerar destruktiva möten
det är vår egen ohörsamhet
läromöten
mjuktassar
hårdtassar
se detta moln lösas
dun faller in i ögon
kristalltoner
smälter in i
hud
ändå är
molnen moln
droppar
tiden är
all
tid
detta all är evig
är allt
allt är innefattat i en av de
vackraste medaljonger
medaljongen har tvenne blad
vilka är en
ett
så förunderligt vackert är det
att vandra i dessa trädgårdar
där husen liksom klättrar uppför
mjuka kullar
berg
i stigar
husgirlander
så vackra är dessa trädgårdar
med dammar
med bäckar
med broar
husen
med dessa vackra risdörrar
jalusier
vilka glider ljudlöst upp
allt detta för att egentligen ej
störa tystnaden
ty ur denna tystnad stiger de
vackra samtalen
de övade verkligen varje
sinnesrörelse
in i medvetande rörelses
närvaro
de visst i djupen detta med
vad ett svärd vilket ej hålles i
handen
hjärthanden kan åstadkomma
de visste vad en snabb sidoblick
utanför kunde åstadkomma
allt detta visste de
däri värnade denna tystnad
vilken talar
ur hjärtat
de mötte varandra
möter varandra i djup vördnad
vilket är att ständigt vandra med
dessa klockors
silvertoners
ljudande
ty de vet att detta är att höra
vattnets droppar tala
de visste att detta
denna sidoblick vilken kom av ett
moment ur
av ej närvaro
störde harmonin
tiden visste de
vet de är det bergen andas
är det dimman andas
är det
vilket
är
utanför ramen
ramen var för att vid behov värna
samt avgränsa
till inre ro
för att se
barnet vet tiden
att tiden är en illusion
därför är det så vackert se barn leka
hur de egentligen är formlösa
samt övar form
de stiger in samt ur gestalter
ett barn har sällan tråkigt
och har barnet tråkigt har barnet
bundits för tidigt i logiken
mineralet
vilket är en del av allt
glöm ej detta
ty detta mineral är säreget
vackert
då du bär detta mineral i din
hand
att tillåtas se barn leka är en
gåva
till dig så kallat vuxne säger
jag
öva din gång
in i smygande gång
i de stunder du tillåts beträda
dessa marker
dessa marker är drömmarker
förverkligandet övas
så dundrar steg in
kanske ett lokomotiv
ibland behövs det ”bara” vara en
fjäder ett dun viket faller
barnet störs
rycks ur drömvandringen
faller
hur nu detta fall möts är oerhört
viktigt
vårdas fallet ömt
ej överdrivet ömt
men ses fallet
läggs det ett plåster
möts det med mjuktassar
eller
bortförklaras det med
det var väl inte så farligt
ett skratt kanske tillkommer
detta möte är egentligen
hårdtassar
i det ena älskas barnet
ser älska
i det andra bortförklaras barnets
upplevelse
dessa tillstånd kan båda leda
till ett positivt
oftast leder det till
alltmer övertygad är jag att
är jag i att destruktiva möten ej
existerar
de är en slags kärnreaktion på
vårt dåvarande
på bakombarnets upplevelser
alltmer övertygad är jag i att
destruktiva möten ej existerardestruktiva möten härrör från vår egen ohörsamhet
vi släpper in
ofta i total omedvetenhet
eller medvetet
släpper vi in
det destruktiva vilket vår egen
destruktivitet svarar till
och hur du än söker kringgå detta
är det destruktiva i mötet ditt
eget svar
på just det destruktiva
med det destruktiva
en slags kärnreaktion
viska ofta
jag andas in det vilket är i
kärlek
jag andas ut det vilket var i kärlek
jag genomskådar
det destruktivas illusion
därigenom är jag befriad
därigenom är vi befriade
se denna sten
denna sten är kolet
givet av eld
se detta kols bidan
hör tonerna stiga ur berget
berget vilket lade manteln över
kolets stillhet
frys icke du kära
se detta regnbågsljus
skimra i detta mörker
opaler är detta
se dessa stenar
dessa rena toner
är
inom
allt
se denna sten
denna sten är ej en sten
denna sten är den ihopkrupna
själen
livsväsendet
denna är ej en sten
det är den bördiga jorden
vilken förtvinade
förtvivlade
se jordens behov
jordebehoven
jord har behov
marker har behov
att
stiga
in
inom är ej att innesluta det du
upplever
vad säger du
jag säger
det finns ett innesluta vilket är
att kväva
så finns det
innesluta
vilket är omfamnandet
eller leva med insikten av att
allt är helhet
se denna medaljong
allt är helhet
medaljongen har
gångjärn
gång
järn
låt oss se denna jord
denna jord vattnades ej av tårar
glöm dessa vetenskapliga termer
om tårar om salt
visst har tårar salt
saltbörd
salt
sälta
är ett ämne jord har behov av
se dessa tårar
pärlor
samt minns musslan
minns pärlans tillkomst
så ställ dig här
samt dyk in i detta blå turkosa
grönskimrandes klara
samt lyssna
lyssna in pärlsången
vet
låt dig fyllas av
att en
av dessa pärlor
är du
är din själssång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar