spindeltrådsvävan ...
i varje nät andas ett ansikte
ej fångat
andas skönhet
se gryningens
regnets
droppar
andas i kristalltoner
alla drömmars
vävarmoder
detta ansikte
spolade havet upp
i sandens stränder
och visste hon
väl
att havet är en cirkel
i vilken rörelser
överlappar
varandra
till levandeliv
i mjuka smekningar
hur höga
hur vreda
än vågorna för
tankeblicken
kan verka
vara
hon visste att dessa vågor icke
är
åter fram
fram åter
ändå
i denna stund
hade hon behov av
att vaggas
vaggas i dessa mjuka
dyningar
hon hörde
hon hör
jag hör ur havet
stämmor
andas
röster i svepande vindar
i slöjor vilka rör vid mig
jag sluter ögonen samt upplever
dem
de tvenne
håller sidenskynket
sig emellan
de höjer armarna
de sänker armarna
jag upplever fläkten
innan sidenet
mjukt nuddar mitt ansikte
rörelsen är i detta lugna
ultrarapid
ultrarapidisk rörelse
jag ser mitt ansikte
ser mig
sväva
eller är detta en fjäder
hon sitter i sanden
de mjuka dyningarna
har suddat ut spåren av det
skedda
ändå lever det inom mig
aningslöst
detta ansikte syntes skymta
detta ansikte sköljde havet upp
jag visste ej
hur detta ansikte givet
skulle mottagas av mig
fällt ur mitt inre
havet
viskar
se barnen
hur de svarar sanden
tag denna form
lägg ansiktet i
begrunda skönheten i varje linje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar