orden
ett eko
av
liv
silverstråken
skär tonerna rena i natten
marken
bär vita diamanter
skogen
bär vita gnistrande pärlmantlar
i hennes
ögons ljusisblå
tystnaden
i detta är sällsamhet är sällsam
pärlugglan
spanar in över markerna
de tror
detta är innanhav utomhav
det är in
under
pärlugglan
följer
rörelserna
in
under
vittäcket
skuggor
ljuslekar
sköljer i mjuka dyningar
likt en
moder modern vaggar barnet
isen,
isbladen är lagda över kärret
stammarna
är väktare håller mantlar höljande
i den
stegrande
kölden
tjärnen
är ett
oskrivet blad en silverblank
oval,
opalskivan stiger ur ögonbottnens
strömmande
bilder
hon
viskar med mjuk stämma
så som du
ropar i skogen
får du
svar
pärlugglan
lyfter med vinande tystnad
sveper
med vingar, vingpennor över gnistrande nejder
tänder
viteldar i varje kristallögas stjärnfärd
lyfter
landar i vintersequia
eko ekot
av
ekot
förtäljer dig just detta
det du ropar
kommer åter förs åter till dig
att ro
denna båt är en konst
strömvirvlar
ett
övande i årtag
båten den
snurrar
i cirklar
i cirklar
i vita
skrudar snurrar de
en hand
lyftad en hand givande
de
vattnar hennes hud
båten
snurrar
snurrar
i cirklar
cirklar
följer
ringarna kastade av ord
orden
ett eko
av
liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar