varför
korset
roten är stadd i jord
i stammen andas livets stämma
strömmar
giraffen har en lång hals
hur kan en giraff böja sig
utan att svimma då den reser sig
jo
den har en tryckutjämnare
en slags tryckluftskammare
körtel
vilken läser av höjderna samt dalarna
minns du detta du skrev;
du såg också något helt underbart;
du såg stora kroppspulsådern hos en giraff.
giraffen har en lång hals, då giraffen böjer sig ned blir det övertryck.
vad sker?
du såg en skål, du såg stora kroppspulsådern – kanalen – källan gå in genom ett hål, strömma in i skålen. vad hände nu, det uppstod en ”motrörelse”/ en mötande rörelse. från ”huvudet” kom det ett ”nät” och lade sig runt pulsådern och grenarna. det såg ut som ett träd, ett liggande träd. nätet lades nu runt, samtidigt kan nätet lika gärna vara en hand.
den vackraste bilden är att mannen omfamnar sin älskade kvinna.
en tryckutjämning sker.
livet blomstrar inom dem och runt dem.
varför korset
roten är stadd i jord
i stammen andas livets strömmar
armarna
initierar
gesten av
omfamnande världsvida
samt mottagande
kronan undrar du
kronan
törnekransen
bär röda rosor
detta blod
är den blommande tanken
av rot av stam
vilken viskades av himlarnas
verklighets förfyllan
giraffer vandrar
skrider i savannens skönhet
akaciaträden
viskar kom
allt är stilla i denna stund
av visshet
solen vandrar
karavanen följer
klippor röda
når öknarna
karavener
dofter
kryddor örter
siden
bergen de vandrade
bar vita kläder
kanske är det så
med snö
att snö fuktar våra ögons
kanske
torra linser
kanske är det så med tårar
att dessa fuktar
våra torkade ökenvandringar
kanske väcker tårarna
oasens
vattensmycke
kanske viker nattens drottning ut bladen
bär ökenrosor i sina händer
kanske är det så med snö
att snö tvagar våra sinnen
rena
vita
kanske möter vi
i snön
verklighetens skönhet
jag vet att snö fallande snö är ett av de vackra tystas dunhängen
och kanske är det
snön
det vi upplever
smälter in
samt förs vidare genom hjärtats källa
av en händelse… händelser är icke så kallat endast händelser
det kommer till oss likt snö likt droppen likt tårarna
exakt näri behoven är
de kom ned över bergen
de vilka en gång
lyfte med vida vingar
upp ur havet
så länge hade dessa
rört vid djupen
sett sanden mjukt veckas av sinnens vågor
dessa inväntade den stunden
stunden näri sjöstjärnornas pistiller skulle tändas
av dem vilka skrider med bloss i fingrarna, fingerkragarna
i havsstädernas gångar
i havsstädernas valv
pelarsalar
så kom stunden
och de vidvingade lyfte upp ur havet
tro ej att dessa övergav havet
ty en bild av dem svävade ovan det vilket allmänt kallas ytan
en bild av dem svävade under det vilket allmänt kallas ytan
dessa förmedlade tingens gång
det vilket påverkar luftens
påverkar vattnens strömmar
dessa kom ned över bergen
de vilka avklädde sig vingarna
dessa vilka bar vingarna i böljande mantlar
ja
detta var innan skräddaren så kallat
lämnade havsytans spända väv
gavs budet tända lyktan
i kammaren
sömmarkammaren
innan skräddaren begynte
sömma
rockar kavajer jackor
och dylika inkapslande don
dessa bar vida mantlar
böljande
snuddande smekande
i vind
lyfte dofter
ur marker in i luft
in i hav
viskandes
helanderörelser
och vet du
dessa vandrar än
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar