vad plägar du göra i denna dagens
händer
skall du leva med det du
sorterade i nattens virvlande vindar
det vilket öppnade sömnbladet i
upprepande gånger
kanske var det mer en
krusbärsbuske du var i
kanske en vinbärsbuske
vari fingrar repade bär
du befann dig i en lokal
däri du skulle hämta papper
till att skriva din
verksamhets livshistoria
arbets
förmedling
du var i en myndighetsbyggnad
och egentligen visste vare sig du
eller
dem
varför du skulle behöva dessa
intyg
ty du hade ju skrivit
samt hade all behörighet
du letade kölappar för plötsligt
märkte du
uppdagade du att dessa vilka var
där
hade kölappar
du fann en kölapp med nummer
åttio
tappade denna
såg människor du kände igen
du vägledde
du tröstade
stod ien stor park
din kölapp såg du ihopknögglad
med svarta regndroppar
du lyfte den
den bar nu numret
etthundrafyrtiotre
det passerade människor i mängder
du hade en upplevelse av att det
var läkare
de frågade dig till råds
ni samtalade i förtrolighet
åter står du i lokalen
för att hämta de papper du ej
behövde
du gavs papper vilka väl mest
liknade
affischer, stora ark att fylla i
så kan drömmar vandra
påkalla uppmärksamhet
vad skall du göra i denna dag med
allt det natten gav dig
kanske köra i ett dike
kanske bogsera en bil
kanske köra bilen över en bro
in i ett stenhusområde mer betong
i mörker med okända gator
vem skall du besöka
barnen skall jag besöka
vet ej var de bor
känner deras närhet
kör över en bro med forsande
vatten
kommer till huskroppar med
gapande tommasvarta rutor
ett så kallat bostadsområde i
vissa länder
benämns dessa ghetton
barnens närhet känner du
du vet att du måste backa
var befinner du dig
det är en smal avsats
egentligen ej en väg
det är buskar samt stelnat gräs
det är natt
grånatt
du ser inte ett dyft
och du backar
samt glider ned
du kommer ej upp
hur du än försöker så sjunker
bilen
du går ut och märker att bilen är
ej sjunken
marken är däremot ett gungfly
och det du gled nedför är en
slags trappa
eller fåtölj i svällande plysch
vinschar behöver du
sådana där spel de använder vid
trädfällning
en bogserbil
det går ej
du vet att barnen är i närheten
vet att folk är likt skuggor runt
dig
vet att lämnar du bilen
fordonet
transportmedlet
kommer det att tas eller slås
sönder
du försöker lägga plankor samt
annat för att ge hjulen fäste
du ser fåtöljen trappan
kunde du lyfta bort den vore det
bra
du inser att du ej orkar
samt att det ej är rätt
den hör till den vägen
vad är ditt beslut
hjärtat viskar
lämna
du lämnar och bilderna löses upp
du vet att allt är väl
det går att känna vämjelse att
känna vanmakt
båda är starka ordbilder vilka är
väl värda att leva med
samt fråga dem i tystnaden vad de
är
attraktion är ett starkt ord
vilket är att leva med
ty dessa trenne ord
rör vid varandra
så
släpp det vilket var in i dina
händer
in i dina tömda händer
skåda in i dina händer
håll dem kupade samt se in i
vattnet vilket stiger upp i dina händer
detta vatten bär allt det vilket
är
liv
droppar vilka en del är öppna en
del slutna
slutna är de i cirkelns visshet
så släpp
det vilket var
in i dina tömda händer
det är ej att behålla i kramp
det är ej att behålla
se detta vatten
vatten behåller ej
vattna jordstigarna med detta
vatten
så
släpp det vilket var
in i dina tömda händer
det är ej att behålla
det är att se in i dina tomma
händer
det är att se in i tomheten
backa inte bilen
bakåt
backa inte bilen bakåt utan att
se
utan att ha sikt
och gör du det ändå
hav tillit
hav i detta tillit till
backningen, bakåtmanövern
du ser bilden av att backa och
försöker åter ta dig fram
detta bakåt är klibbande
vidhängande trådar
klistertrådar vilka klistrar in
dig
sant är det
det är bilden av skräckspindlar
vilka lindar klistrande trådar
runt
samt sprutar in bedövande gift
du försöker ta dig fram med all
den körkunskap du har
bilen sjunker illusoriskt sjunker
bilen
du försöker lägga plankor
sant är det
det är bilden av riddaren vilken
breder ut manteln
för att hans älskade ej skall
sjunka ned i sörjan
ser du
du kan inte bogsera
leva i ständig dragkamp
ej bogsera det vilket var
det vill säga dra det ständigt
med
tillåt det att
spira
först bröt de block
bort från de resta bergen
rev dessa block på rivjärn
så lade de det rivna i spann i
kar med frätande syra
allt skedde med deras avskilda
tanke om att omfördela tyngden
de hade ju även i skrifter läst
om ädelhet
ädla metaller
och nog hade de dräglat då dessa
skrifter slog sig ned
från var de kom det visste de ej
de trodde de kom för att skänka
dem
skenbar rikedom
därav detta brytande
försök till omfördelande
tankarna dessa stod likt
fradgemoln runt deras munnar
så blir det med dylika tankar
ja kanske hade de läst dessa
skrifter
om ädelhet om ädla metaller
och kanske var det detta vilket
glimmade i tankeskovens gjutskopor
rivjärnen de höll ej måttet de
hoppats på
rivjärnen föll samman
de tillverkade kvarnar
de malde ju korn
de lade till smärjelband
de höll ej heller måttet de
hoppats på
var detta hopp eller trodde
det vet endast dem själva i
ytkrusningarna
de fick nöja sig med de block de
brutit bort från bergen
och bergen andades ut
ty det sved i såren
och folken de vilka omfördelade
försökte omfördela
dessa folk såg ej
vare sig i vrå eller öppna vyer
de folk vilka gjorde omslag
lade helande örter i mjuka
mossbäddar på bergens sår
på brotten begångna av
omfördelarna
vad skedde med det rivna
med det malda
vad blev det av
jo
sakteliga löstes det rivnamalda
blev dock ej av ädelt slag
åtminstone ej av det slag det
trotts
omfördelarna sparkade i rykande
osandeilska på spannen karen med syra
vilka välte ut och det lösta
forsade ut samt lade sig stilla i stelnad
nu var marken gömd under stelnad
fasad
ädel var denna i sitt ursprung
och visst var den det ännu
blank var den liknande polerat
golv
omfördelarna började se sig om
efter fördelarna
steg ut på det lagda och vad blev
av
jo det blanka
var verkligen blankt
och omfördelarna halkade omkull
varvid de blanka öppnade vakarna
vad var dessa vakar
vakare av liv
vilka vakar för delarnas oändliga
möten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar