hon sluter sina ögon
inom
hör valarnas djupa stämmor
hör delfinernas mjuka rörelser
djupa toner
silverstämmor
väver
hon hör vågornas fräsande
speciella sång
hör hör vågarna löses upp i skums
vita anemoner
tusentals bubblor
vatten
tal
hon andas in denna doft
ser havet
havet skiftar i järn i jade i
allt det vilket är
vatten
vilket är himlarnas
jordarnas andning
det sitter en kvinna
vid ett hav
omfamnad av hav
himlars
jordars
hon
blickar in i horisontens cirkel
detta havs cirkel
en boll
ett klot
ett hav
fyllt med toner
kristalltoner
hon ser havets rörelser
hör havets rörelser
upplever stämmor
hon vet
vet så väl att tankar förs med
vindar
med träd med marker
med allts är
ändå
kan hon ej
upphöra längta efter
en närvaro
alla mina blå snäckor
stig upp ur havet
jag ser havets vågor
röra vid varandra
ser vågorna
huru de flätar fingrar
in i varandra
alla mina blå snäckor
fjärilar ur skogarna
så dök ni in i detta hav
så är ni mina vingar
mina händer
blå händer
kupade runt pärlor
en gång
lades sandkornen i dessa händer
näri vandringarna var
ökenvandringar
så bars sandkornen av
fjärilsvingar
vingar
fjärilar
händer i hav
vaggas
pärlor
skapas i vaggande sand
drömmar
jag vandrar i strandens mjuka
skära
sanden är varm
havet är i rörelse
vågor rör vid mina fötter
i mina händer bär jag blå
stenar
drömstenar
dessa lägger jag i elden
tag emot mina drömmar
vattnet bubblar ur
stenar
träd in
träd in
och havet är i stenar
ur stenar
viskar
pärlor ur hav
sjunker in
i seende
av
alla mina blå snäckor
stiger upp ur hav
blå fjärilar
flyger
in i drömskogarnas
stillhet
den eller det
det eller den
är detta en skillnad
sägs det sak eller person
är personen en sak
är saken en person
är den ett det
eller det en den
enen huttrar i snålblåsten
fåglar yr i vildaystra cirklar
snömolnen virvlar upp
upp samt runt
i snålblåsten huttrar enen
bären djupblå
är dessa bittra
vi är icke bittra vi trivs gott
här
och är vi bittra i smaken
ja, kanske och kanske ej
sannerligen en aning
sträva
kanske vi plägar ju öppna det
glatta
vilket fastnat i kramp
sträva kanske för en och kanske
för en annan
smakar smaken tillfullo
tillfyllest
vi löser det dämda
upp ur det skämda
säg vem slog barnet på fingrarna
vem spände blicke
genomborrandehårt med
skäms
du borde skämmas
skäms
skämd är du
enen följer gossens vandring med
fadern vid skogsvida
ej det var dem ej det var gossen
ej det var fadern
enen ler
fadern
egentligen gossen gav jag en av våra grenar
passar till båge passar till pil
sikta var stilla är en godövning
för ystravirvlande
virvelstegsskutt
nej
målet är ej skada
är att vidga synens mitt
gossen bad fadern om en pilbåge
barn vet
en pilbåge
så viskade den vilken såg gossens
ystervirvlar
och fadern han bugade
täljde putsade oljade spände
bågen med sträng
de tvinnade strängen samman
tillsammans
och se så vackert de följer
stigen här vid lagd
vem skall de skjuta darrar en
iller viller
vem ska de träffa
enen ler i kärlek
räds ej du vackra iller viller
bollen skall de träffa
bollen de rullat här för liden
av snörasets dån
och se så vackert de följer
stigen
härvid lagd
modern bad dem om enbär det
önskar vi ge
till knytet i knytet hon sömmade
samt gav
hon har ont över ryggen
floden den är uppdämd
där de båda möts
enbärsdricka skall hon brygga i
grytan av järn
samt äta våra bär de djupblå
sträva
det vet modern är gott för det
vilket ger värken
så är det då gångarna täpps till
av slam av bråte av grus
mer
grusade tankar
om vilket
om vad
om den och om det
och allt annat ordkarga kan sarga
stolpen stickor ger
då orden ej når in i tysthet
hur kan det tysta vara det
mjuktalande
hur kan det talande vara det
tysta
hur kan det tomma vara det fulla
bittert vara strävt
så är det för det ena är det
andra
det andra är det ena
så viskar enen med djupblå bär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar